Hollands bäst bevarade hemlighet kommer till Sverige och damallsvenskan.
Daniëlle van de Donk är klar för spel med Kopparbergs/Göteborg för resten av säsongen.

Strax innan VM valde Lisa Ek att lämna Kopparbergs/Göteborg. Efter sig lämnade hon ett tomrum på lagets centrala mittfält. Det tomrummet är nu fyllt – med råge.

I och med värvningen av den holländska landslagsspelaren Daniëlle van de Donk har Göteborg fått en central mittfältare av hög kvalitet. Om tränaren Stefan Rehn saknat en riktigt dynamo på mittfältet tidigare så har han fått en nu.

Van de Donk är en kvick och duktig passningsspelare med bra blick för spelet, men också en slitvarg som kan spela riktigt tufft. Det skulle inte förvåna mig om holländskan kommer att göra succé i sitt nya lag under hösten.

***

Efter två spellediga dagar är det dags för VM-fotboll i kväll igen. Tyskland möter Frankrike och Kina ställs mot USA i turneringens två första kvartsfinalmatcher.

Att Europas två giganter möts redan nu beror ju på att Fifa valde att placera ut de toppseedade lagen, istället för att lotta som brukligt är, för att ge Kanada en lättare väg fram till final.

Nu är det som det är och jag tror att Frankrike har stora chanser att vinna. Faktiskt större än någonsin tidigare. Med Annike Krahn och Saskia Bartusiak, som jag kritiserat tidigare, är det tyska mittförsvaret sårbart – vilket spelare som Elodie Thomis, Marie-Laure Delie och Eugénie Le Sommer kan utnyttja.

Frankrikes mästerskapshistoria är full av misslyckanden och spräckta medaljdrömmar till följd av dallrande nerver. Just nerver är det ”Les Bleus” tuffaste motståndare i kväll. Klarar man att hålla dem i styr, då klarar man att besegra Tyskland.

***

I den andra kvartsfinalmatchen är USA klara favoriter – även om lagets anfallsspel knappast övertygat helt och att både Lauren Holiday och Megan Rapinoe saknas (båda är avstängda).

För USA gäller det att bli mer effektivt, att sätta dit de få chanser som man skapar, för Kina har visat upp ett disciplinerat och stabilt försvarsspel under turneringens gång.

Men med publiken i ryggen och en sagolik förmåga att prestera som bäst när det gäller som mest kommer USA att ta sig vidare med uddamålet.

USA var det bättre laget, men Sverige gick vinnande ur striden.
Det är precis det som fotboll handlar om, att vinna matcher, och det gjorde Sverige i dag.

Jag sitter i det lilla fiket under läktaren på Estadio Municipal, arenan där Sverige besegrade USA på för någon timme sedan, och försöker samla tankarna.
Intrycken är många och svaren … ja, i alla fall några.

Ser man till matchen som helhet var USA det bättre laget. Inget snack om saken.
Laget var lite rappare, bättre i passningsspelet och skapade betydligt fler chanser.
Men det spelar liksom ingen roll när Sverige vann med 1–0.

Spelmässigt blev matchen precis den värdemätare jag hade förväntat mig och som landslagsledningen hade räknat med.
Den avslöjade brister och svagheter i det svenska laget och spelet, men visade också på vilka styrkor som finns.

Redan under matchens första 15 minuter blev det tydligt att det svenska laget har problem när motståndarna pressar hårt, högt och bra.
De svenska spelarna sjönk djup, spred bollar omkring sig och agerade stressat – och det krävdes en straffräddning för att förändra matchbilden.

Räddningen signerad Hedvig Lindahl var det definitivt inget fel på.
Men försvarsspelet dessförinnan hade en hel del övrigt att önska och jag tror inte att det är rätt medicin för framtiden att stå så högt med backlinjen som Sverige de facto gjorde.

När Sverige halvvägs in i första akten kunde förlägga spelet på offensiv planhalva behövde Lotta Schelin bara en chans för att näta.
Effektivt, högklassigt och viktig – i synnerhet eftersom laget inte vaskade fram särskilt många bra möjligheter i matchen.

Efter halvtidsdrickat var det USA som styrde och ställde.
Kanske inte rakt igenom, men åtminstone sista 20 minuterna då Sverige trycktes tillbaka, stundtals rejält.

Pia Sundhages elva försvarade sig emellertid bra och när man inte gjorde det hade man marginalerna på sin sida. Jag tänker närmast på de tillfällen där svenska backar gick vilse, eller bort sig, och öppnade ytor och lägen för USA att komma till avslut.

Kvar på näthinnan finns två frilägen som Hedvig Lindahl räddade, en bollmiss av Megan Rapinoe i boxen och ett par hårfina offsider som hade kunnat mynna ut i kanonlägen.
Men också en defensivt väldigt stark prestation av relativt oprövade ytterbacken Elin Rubensson, ett övertygande och positivt inhopp av Hanna Folkesson och lagets vilja att offra sig för kollektivet och för att vinna.

Tekniskt, taktiskt och spelmässigt finns det saker att slipa på för Pia Sundhage & Co.
Försvarsspelet behöver bli mer organiserat, omställningsspelet klart vassare och djupledsspelet i sista tredjedel behöver uppstå.

På pluskontot hamnar den kollektiva laginsatsen, det tuffa spelet (där många spelare gick vinnande ur väldigt många närkamper) och så klart Lotta Schelins kvalitet och effektivitet.

Och så får det vara. Spelsystemet är nytt och ska testas här i Algarve Cup. Självklart finns det detaljer att förbättra och slipa på, men faktum kvarstår: Sverige har vunnit två matcher av två möjliga – och slagit sönder förbundskapten Tom Sermanis 47 matcher långa segersvit.

Fotboll handlar om att hitta vägar att vinna, och det har Sverige gjort mot Danmark och mot världsettan USA.