Livsviktiga segrar för Rosengård och Mallbacken, en blytung förlust för Hammarby. Mästarlaget klamrade sig fast i guldstriden – samtidigt som Mallbacken kanske avgjorde kampen om nytt allsvenskt kontrakt.

Det är små marginaler i fotboll och inte sällan närmast obetydliga skillnader mellan framgång och misslyckande. På Zinkensdamm var det en utebliven straff, ett missat friläge och en förlupen rensning som fällde avgörande.

Hammarbys blott andra hemmaförlust på två säsonger kan visa sig vara förödande. För medan ”Bajen” föll tog argaste konkurrenten, Mallbacken, tre nya poäng. Med tre omgångar kvar att avverka har tabelltian Mallbacken fyra poäng ned till elvan Hammarby.

Att lagen möts i den näst sista omgången ger extra krydda till kampen kring nedflyttningsstrecket – om den nu inte redan är avgjord.

Jag brukar normalt sett ha svårt att tycka synd om lag eller känna med dem som tycker sig ha varit värda att vinna när de förlorat. Men i dag lider jag faktiskt med Hammarby som i mitt tycke var värt minst en poäng, kanske till och med tre.

Laget blev, enligt min mening, bestulet på en straff när Sara Björk Gunnarsdottir tryckte till Moa Hedell kort före paus. Hedell föll, men fick varken straff, hörna eller något annat än möjligen skrubbsår med sig från situationen.

Hedell fick en gyllene chans att ta revansch i början av andra halvlek när hon kom fri mot Kathrin Längert. Hedells avslut gick rakt på och Hammarbys bästa målchans blev resultatlös. Istället lyckades Rosengård hitta en väg att vinna. Trots att spelet inte imponerade och att laget hade rasande svårt att skapa egentligt farliga chanser så lyckades man ta tre poäng.

En misslyckad rensning gav Ali Riley chansen. Riley tog den och sköt Malmölaget till en seger som innebär att man fortfarande är med guldstriden.

***

Samtidigt som Riley sköt Rosengård till vinst och fortsatta gulddrömmar tog Mallbacken ett kraftigt grepp om tiondeplatsen i tabellen. Zoe Ness 2–1-mål åtta minuter in i andra halvlek innebar inte bara tre poäng utan alltså också att laget drygade ut försprånget ner till jagande Hammarby.

***

Serieledande Eskilstuna åkte till Norrbotten för att befästa sin topposition och ta ytterligare ett kliv närmare ett historiskt guld. 

Så blev det inte. 

Piteå är bra. Piteå är tungt – och på hemmaplan extremt svårslaget. 

Det var Piteå i dag. Hemmalaget vann, klättrade upp på tredje plats i tabellen och såg till att guldstriden blev betydligt hetare än den var i går. 

***

Umeås 4–3-vinst mot Kristianstad och Örebros 2–1 mot AIK (spelades i går) innebar inga tabellförändringar.

***

Redan i slutet av augusti skrev jag här i bloggen att Rosengård sålde sina guldchanser när man släppte Anja Mittag till Paris Saint-Germain och Ramona Bachmann till Wolfsburg. I dag såg jag i Expressen att Malmölagets sportchef, Therese Sjögran,  är inne på samma linje.

***

Två Stockholmslag kan tvingas lämna damallsvenskan. AIK är redan klart för nedflyttning medan ligger skrynkligt till efter dagens förlust. Samtidigt är ett annat 08-lag på väg att ta klivet upp.

Djurgården tog tre nya poäng i går och behöver nu bara en poäng till för att säkra allsvenskt spel 2016.

Rosengård brände sina chanser mot Göteborg och missade möjligheten att återta serieledningen. I morgon kan Eskilstuna koppla ett rejält guldgrepp.

Guldet är på väg allt halka Rosengård ur händerna. Kvällens bortamöte Kopparbergs/Göteborg slutade 0–0 – trots att Malmölaget vann skotten med förkrossande 17–3.

Ineffektiviteten och de förlorade poängen kan komma att bli helt avgörande för guldstriden. De regerande mästarna ligger en poäng bakom serieledande Eskilstuna som i morgon kan dryga ut försprånget till fyra pinnar om man vinner mot nästjumbon Hammarby.

Som jag skrev härom veckan ser Rosengård allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Laget har försvagats, spelet har försämrats och den tidigare så starka offensiven kommit av sig helt. Dessutom verkar laget ha tappat tron på sin egen förmåga.

Det, tillsammans med ett vägvinnande spel och ett fantastiskt självförtroende, talar för Eskilstuna. Rosengårds sista hopp i guldracet är spelprogrammet.

Medan Eskilstuna har tre tuffa uppgifter kvar att avverka (Piteå, Linköping och Kopparbergs/Göteborg) återstår bara en riktigt svår match (Linköping hemma) för Malmölaget.

Dessförinnan måste Rosengård få fart på målproduktionen igen annars är guldstriden avgjord redan innan säsongsfinalen.

Senare i dag presenterar Pia Sundhage sin första landslagstrupp efter VM. Men redan nu kan jag avslöja ett par av överraskningarna som kommer att finnas med i den blågula truppen.

Förbundskapten Sundhage har väl inte strösslat sina tidigare landslagstrupper med jätteöverraskningar och oväntade val. I dag kan hon dock komma att bjuda på en skräll eller två.

Helt klart är att truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen kommer att innehålla ett par debutanter, minst. En av dem lär enligt uppgifter bli Rosengårds målvakt Zecira Musovic, en annan Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.

Redan förra veckan nåddes jag av informationen att varken Carola Söberg (Kif Örebro) eller Sofia Lundgren (Hammarby) kommer att tas ut till landskamperna. Istället kommer Hilda Carlén (Piteå) och Zecira Musovic att få de två målvaktsplatserna bakom Hedvig Lindahl.

Om uppgifterna stämmer visar sig om några timmar.

Hur truppen kommer att se ut i sin helhet låter jag bli att spekulera kring, men att Stina Blackstenius funnits i Sundhages tankar inför trupputtagningen är ju ingen hemlighet. Frågan är väl om hon får chansen redan nu eller om får ytterligare lite tid på sig att mogna och utvecklas innan hon tar klivet in i det ”stora” landslaget.

Hur som helst så kommer den frågan att besvaras under dagen.

Rosengård ser allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Mallbacken å andra sidan, ser mer och mer ut som ett lag som spelar i damallsvenskan även nästa år.

Inför säsongen var jag övertygad om, nej bergsäker på, att Rosengård skulle försvara sitt SM-guld. Relativt enkelt dessutom. Men förutsättningarna har förändrats ganska rejält sedan i våras.

Anja Mittag spelar i Paris Saint-Germain, Ramona Bachmann i Wolfsburg och Therese Sjögran är sportchef. Tränaren Markus Tilly, som ledde laget när säsongen startade, är ersatt av danske Jack Majgaard Jensen.

Spelarförlusterna har inneburit att Rosengårds vägvinnande spel kommit av sig, att slagstyrkan devalverats kraftigt och att man inte längre förfogar över landets bästa spelartrupp.

Efter 0–0 mot Kristianstad senast och 2–2 mot Piteå i dag har jag svårt att se hur Malmölaget ska klara av att försvara sitt SM-guld. Man spelar inte som ett mästarlag, man har inte den där självklarheten över sig som ett guldvinnande gäng brukar ha och man har kanske inte heller tillräckligt med tro på sin egen förmåga.

Om Rosengård tidigare hade en spelidé och ett anfallsspel som kunde mäta sig med Europas bästa går offensiven nu mycket mer på chans. Det vilar ett tungt ansvar på Marta och Natasa Andonovas axlar att kliva fram och avgöra matcher med sin skicklighet och spetskompetens.

Nej, guldet lämnar Malmö i år. Frågan är om det hamnar i Eskilstuna eller Linköping.

***

Piteå är värda att nämnas i mer än förbifarten. Laget är utan tvekan årets största positiva överraskning. En väldigt stor del i Piteås framgångar grundar står att finna i den otroliga tydlighet ifråga om spelidé och metod, som jag ser det.

Det är aldrig minsta lilla tveksamhet hos Piteås spelare hur de ska agera i givna situationer. Den tryggheten, tillsammans med en härlig lojalitet och Pauline Hammarlunds målglädje kan räcka hela vägen till en Champions League-plats.

***

Lika säker som jag var på att Rosengård skulle försvara guldet, lika övertygad var jag inför säsongen om att Hammarby skulle fixa nytt kontrakt – på AIK och Mallbackens bekostnad.

Nu är jag långtifrån lika säker.

Medan Mallbackens spel har blivit allt mer välorganiserat och framför allt tajtare, blandar Hammarby högt och lågt. Stockholmslaget släpper in näst mest mål i hela serien och har ännu inte fått någon vidare fart på fabrikationen framåt.

Efter Mallbackens 1–0-seger mot Kristianstad tidigare i dag håller jag laget som knapp favorit i streckstriden. En strid som mycket väl kan komma att avgöras när lagen möts i näst sista omgången.

Damallsvenskan blir 57 kilo fattig fattigare och Rosengård, enligt uppgifter, 900 000 kronor rikare. I dag blev det klart att Ramona Bachmann lämnar Malmöklubben för Wolfsburg.

Så var det då klart att Ramona Bachmann lämnar damallsvenskan för att bli klubbkompis med Nilla Fischer i Wolfsburg. Att schweiziskan skulle byta Rosengård mot den tyska toppklubben har varit klart sedan länge, även om Malmöklubben har gjort sitt yttersta för att förneka det hela.

Klubbytet skulle dock ske först i januari, men Wolfsburg plockade fram plånboken och köpte loss Bachmann redan nu för en summa som enligt uppgifter landade på omkring 900 000 kronor.

Pengarna, om prisuppgifterna nu stämmer, kommer väldigt lägligt för Rosengård som så sent som förra veckan vädjade till Malmö kommun om bidrag till Champions League-deltagandet.

För enligt uppgifter som nått mig från flera olika håll är ekonomin långtifrån urstark i mästarklubben, vilket till viss del kan förklara försäljningen av anfallsvapnet.

Oavsett vilket så tappar Rosengård inte bara en fantastisk spelare av absolut högsta klass och en självklar publikmagnet, man förlorar nog också kampen om SM-guldet. För utan Anja Mittag, Therese Sjögran och nu Bachmann, som tillsammans svarade för 35 mål i fjol, ser offensiven betydligt svagare ut än vad den gjorde vid samma tidpunkt förra året. Ni vet, den offensiv som förra säsongen var landets och en av Europas allra bästa.

***

Rosengård och Piteå blev derbykvällens största förlorare. Nyheten om Bachmanns adjö hann inte mycket mer än komma ut innan Malmölaget tappade poäng i Skånederbyt mot Kristianstad (0–0).

Desto gladare då i Kristianstad som tog sin första poäng mot Malmö/LdB/Rosengård på 16 försök!

I Umeå fixade Jenny Hjohlman en poäng till hemmalaget via två mål i slutet av matchen mot Piteå. Norrbottningarna ledde dessförinnan med 2–0 (båda målen inprickade av Hanna Pettersson).

Och på Zinkensdamm gav Katrin Schmidt sitt Hammarby en fin start i derbyt mot AIK när hon smekte in 1–0 efter 15 minuter. Men AIK kvitterade precis innan paus genom Julia Zigiotti Olme. Fler mål än så blev det inte i en inte alltför välspelad match.

Summa summarum, slutade alla tre derbymatcherna (om man nu kan kalla dem det) med kryss. Missräkningar för Rosengård, Piteå och Hammarby således.

Göteborg kom till matchen mot Hammarby utan målvakt, men förlorade av helt andra anledningar.

Att inte kunna ställa en målvakt mellan stolparna i en seriematch är direkt dåligt och ett tydligt tecken på att det finns mycket kvar att jobba med i de damallsvenska klubbarna. I vissa avseenden håller ligan skyhög kvalitet, i andra är nivån närmast bottenlöst låg.

Men det var inte avsaknaden av en målvakt som blev Göteborgs fall på Zinkensdamms IP, det var det ojämna, stundtals helt ostrukturerade, försvarspelet och bristen på en plan B.

Faktum var att Hammarby kom till dubbelt så många avslut som Göteborg gjorde (12–6) och skapade vid sidan av målen flera fullödiga chanser som mycket väl hade kunnat resultera i ännu fler mål. Framför allt kunde Bajen tämligen enkelt försvara sig mot gästernas få och uddlösa attacker.

På plats såg jag hur Göteborg körde fast anfallsmässigt redan före paus, hur Manon Melis blev stillastående, hur Lieke Martens hade svårt att hitta in med bollar bakom Hammarbys lågt stående backlinje.

Det var egentligen bara en gång som Melis blixtrade till och då gjorde hon mål.

I andra halvlek flyttade Stefan Rehn fram sina styrkor, såg till att alltid attackera med minst två spelare mot Hammarbys högerback Olga Ekblom, men närmare än Danielle Van de Donks reducering kom man aldrig.

Jag läste den kritik Mallbackens ordförande Sven Eriksson riktade mot Göteborg efter förlusten och har förståelse för hans besvikelse. Men som jag ser det var det inte Anna Ahlstrands målvaktsinsats (även om Emma Janssons 1–0-mål inte direkt såg otagbart ut) som fällde Göteborg. Det var snarare bristen på variation i anfallsspelet och den totala avsaknaden spel i djupled bakom Hammarbys backlinje.

***

I övrigt gick det nästan som väntat. Rosengård briljerade inte, men hittade ändå en väg att vinna mot Mallbacken. Ett sent frisparksmål från Marta säkrade tre viktiga poäng.

***

Linköping hade chansen att blanda sig i guldstriden på allvar igen, men tog den inte. Med ett sent mål sköt Julia Spetsmark samtliga tre poäng till Kif Örebro istället.

***

I Solna bjöds det på svängdörrsförsvar och mål i massor. AIK nätade tre gånger om, men förlorade ändå mötet med Umeå. Det krävs nog ett mirakel om AIK ska spela damallsvensk fotboll även nästa år.

***

De återstående topplagen, Eskilstuna och Piteå, tog full pott båda två. Eskilstuna är därmed tvåa i serien, två poäng bakom Rosengård, medan Piteå parkerar på fjärde plats, en pinne bakom Linköping.

”Det är för dåligt”,  som Gif Sundsvall-legendaren Leif ”Lill-Foppa” Forsberg skulle ha sagt när det begav sig. Bara 90 minuter före avspark mellan Kristianstad och Örebro visade sig planen vara i för dåligt skick för att spela på.

Det som varken fick eller får hända inträffade. Efter en lång bussresa till Skåne fick Kif Örebro-spelarna packa väskorna och åka hem igen, utan att spela matchen mot Kristianstad – planen var helt enkelt för farlig att spela på.

Orsaken till mattans usla kondition var det dräneringsarbete som utfördes av Kristianstad kommun för fem veckor sedan. Ett arbete som tydligen inte innefattade att göra planen spelduglig igen.

Skandal är bara förnamnet.

Två frågor som känns väldigt relevanta poppade upp i huvudet när nyheten nådde mig:

1. Hur taffligt kan en kommuns skötsel av en anläggning där en svensk elitklubb spelar var?
2. Hur kommer det sig att Kristianstad själva inte kände till planens urusla skick förrän 90 minuter före första spark?

Utan att ha alla fakta är det inte svårt att slå fast att Kristianstad som klubb borde ha agerat långt tidigare. Det som nu skedde var som ”Lill-Foppa” skulle ha sagt: ”alldeles för dåligt”. Och kan komma att kosta både pengar och poäng.

***

Desto mer glädjande då att Lisa Ek, som lämnade Kopparbergs/Göteborg för att försöka förverkliga drömmen om spel i utlandet, är klar för Fiorentina.

***

Glädjande också, i alla fall för Rosengårdssupportrarna, att Lina Nilsson kritat på för ytterligare två säsonger med Malmöklubben.

Eskilstuna imponerade i seriefinalen mot Rosengård – före paus. Rosengårds replik kom snabbt i andra halvlek. Med två mål sköt Natasa Andonova Malmölaget till säsongens tre viktigaste poäng.

Ett tidigt ledningsmål och övertygande spel fick hemmapubliken att tro på seger och serieledning. Men som vanligt växlade Rosengård upp efter paus, vände underläget och tog ett viktigt kliv närmare ännu ett SM-guld.

Seriefinalen mellan damallsvenskans bästa lag, Eskilstuna och Rosengård hade det mesta: intensitet, bra spel och tuffa tag. 5 536 åskådare på Tunavallen såg dessutom till att ge guldduellen den inramning matchen förtjänade.

Vaila Barsley gav hemmalaget en flygande start när hon tryckte in 1–0 från nära håll efter 15 spelade minuter. Målet, som var frukten av ett lika aggressivt som övertygande spel, väckte tron på seger och serieledning vid liv.

En tro och förhoppning som Rosengårds Natasa Andonova sköt i sank efter paus. Först bombade hon in 1–1 sedan satte hon säkert dit 2–1, frispelad av Ramona Bachmann. Då stod matchuret på 58 minuter.

Sista halvtimmen kontrollerades spelet av mästarlaget från Malmö som när slutsignalen ljöd stod där som segrare – igen.

***

I och med segern toppar Rosengård tabellen fyra poäng före tvåan Eskilstuna.

***

Ebba Wieder. Lägg namnet på minnet. 17-åringen svarade för en riktigt stark insats i sin blott andra match från start i damallsvenskan.

***

Virrigt värre var det i Rosengårds bakre regioner när Eskilstuna tog ledningen. Vad pysslade Emma Berglund och Zecira Musovic med?

***

Veckans – och seriens – bästa vänsterfot tillhör Natasa Andonova. Med sina fyra mål på fem många matcher har Rosengårdspelaren visat att hon kommer att bli väldigt värdefull för sitt lag under hösten.

Damallsvenskan har nått halvvägs och föga förvånande är det Rosengård som toppar tabellen. Malmölaget har dock svajat, tappat tätpositionen till Eskilstuna (om än temporärt) och ser ut att utmanas av såväl nyss nämnda United som Linköping – och Piteå.

Det var många år sedan damallsvenskan kändes så öppen och oviss som den gör efter elva omgångar. Visserligen toppas serien av Rosengård, men mästarlaget är både jagat och utmanat, vilket är odelat positivt för intresset och för serien.

Att Eskilstuna skulle etablera sig i toppen och på allvar klara av att utmana Malmölaget om serieledningen trodde jag verkligen inte, även om jag är glad över att så faktiskt är fallet. Och Eskilstuna är inte den enda överraskningen i toppen. Bakom trean Linköping, som missat möjligheten att ta täten, har ju Piteå samlat segrar på hög och parkerar efter dagens vinst på fjärde plats.

Stellan Carlssons tydliga och taktiskt gedigna fotbollsfilosofi har tillsammans med kontinuitet, Pauline Hammarlunds målfabrikation, June Pedersens hörnor och ett välsmort lagmaskineri byggt den framgång som laget förtjänar.

Hammarlunds vårsäsong är verkligen glädjande. Nio mål på elva matcher placerar henne i skytteligatopp tillsammans med Ramona Bachmann. Bra för Piteå, bra för damallsvenskan och på sikt kanske även bra för landslaget.

Samtidigt som toppstriden är låååååångt ifrån avgjord är kampen i andra änden av tabellen också den öppen och oviss. För jumbon (nio poäng) AIK som bara mäktat med att spela in en poäng på en halv säsong ser väl läget inte skimrande just ut, men avståndet upp till Mallbacken (5 poäng) , Hammarby (nio poäng) och Umeå (nio poäng) inte definitivt inte omöjligt att hämta in.

Nu tror jag att både Hammarby och Umeå grejar nytt kontrakt på bekostnad av just AIK och Mallbacken, men då måste båda lagen ovanför nedflyttningsstrecket börja vinna matcher istället för att kryssa.

***

På tal om AIK såg jag att klubben bryter med Jennifer Egelryd. Sju matcher blev det för spelaren som inte gjort en enda poäng 2011. Medverkan i tv-såpor är kanske inte den bästa kombinationen om man har ambitioner att vara en damallsvensk spelare …

***

Rosengård gjorde klar med ny tränare efter Markus Tilly. Dansken Jack Majgaard Jensen tar över mästarklubben.

***

Linköping jagade mål och viktiga poäng, men fick se Manon Melis skjuta Kopparbergs/Göteborg till seger. Då jublades det högt i både Eskilstuna och Rosengård.

Kanske var det tåget mot guldstriden som lämnade perrongen i kväll. Kvar stod i så fall Linköping som efter 2–1-segern mot Rosengård blandade sig i guldstriden på riktigt allvar, men som gick miste om möjligheten att bli serieledare när man föll mot Piteå i förra omgången.

I kväll kunde Charlotte Rohlin, Pernille Harder och Fridolina Rolfö och de andra Linköpingsspelarna kliva upp i serieledning. Då tappade man tre väldigt värdefulla poäng igen, den här gången mot Kopparbergs/Göteborg.

En högklassig individuell prestation av  Manon Melis räckte för att skjuta Linköping i sank. Skottet som avgjorde matchen var riktigt tungt, i likhet med Linköpings förlust.

Medan Göteborg klättrade i tabellen tvingades Linköping lämna Valhallas konstgräs – och kanske också guldstriden – utan mål och utan poäng. Tabelltrean står därmed kvar på 22 poäng efter elva spelade matcher, en bakom tvåan Rosengård och två efter serieledande Eskilstuna – som i morgon kan dryga ut serieledningen ytterligare.

Damallsvenskan lever både i toppen och i botten. Frågan är bara hur länge till.