Rosengård tippas vinna Damallsvenskan medan Linköping målas upp som den kanske främsta utmanaren.
Men fler lag vill ha ett ord med i leken.
Det har blivit dags att fortsätta nedräkningen inför seriepremiären med de två lag som jag tror kommer att blanda sig i toppstriden.

3) Kopparbergs/Göteborg
En ängel har ersatts av en annan under vintern. Stefan Rehn har bytt Mölndal och Jitex mot Göteborg och Peter Bronsmans Kopparbergs – och tagit över efter Torbjörn Nilsson.
Med Rehn vid rodret ska Göteborgslaget ta upp kampen med regerande mästarlaget Rosengård och fjolårets trea Linköping.

Det har hänt mycket i klubben sedan säsongen avslutades förra hösten.
Systrarna Hammarström har lagt skorna på hyllan, Stina Segerström har tagit paus från fotbollen på grund av graviditet och trollgumman Johanna Almgren är knäskadad – igen.

Men man har också spetsat till truppen med holländska landslagstrion Manon Melis, Loes Geurts och Lieke Martens bland andra. Dessutom har man fått in värdefull rutin i form av fransyskan Sabrina Viguier som hämtats från Lyon.

Visserligen dras laget med en del skador, men över en hel säsong kommer man att kunna sätta press de verkliga guldkandidaterna.

Nyförvärv: Manon Melis (LdB FC Malmö), Loes Geurts (Vittsjö GIK), Kathlene Fernström (Jitex), Annica Sjölund (Jitex), Julia Wahlberg (Jitex), Lieke Martens (FCR Duisburg), Sabrina Viguier (Lyon), Sade Ayinde.

Förluster: Anita Asante, Yael Averbuch, Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Camille Levin, Olivia Schough, Stina Segerström (uppehåll).

4) Umeå IK
Den förra storklubben tog ett kliv framåt förra säsongen och hoppas ta nya steg i år. Viktiga kuggar som Alexandra Nilsson och Ogonna Chukwudi har försvunnit och ersatts av unga i huvudsak unga spelare.

Men de unga talangerna har blivit ett år bättre och mer rutinerade, vilket talar för en bättre slutplacering än fjolårets femteplats.
Nyckelspelaren Emma Berglund är tillbaka och kommer att ge trygghet och stadga i det mittförsvar som blandade och gav under 2013.

Nyförvärv: Lisa Renlund (Piteå IF), Hanna Glas (Sunnanå SK), Tove Enblom (Djurgården), Lisa Lantz (Umeå Södra), Gladys Akpa.

Förluster: Alexandra Nilsson, Ogonna Chukwudi, Therese Boström, Caroline Jönsson, Katrin Jonsdottir.

Rykten hade placerat Lieke Martens i Kopparbergs/Göteborg en längre tid.
I går blev holländskans övergång från Duisburg ett faktum.

När tyska Duisburg räddades från konkurs (för vilken gång i ordningen vet jag inte) genom att gå upp i herrfotbollsföreningen MSV Dusiburg i mellandagarna fick samtliga spelare i truppen ”fribrev”. Det innebar att de fick möjlighet att skriva på nya kontrakt med den nya klubben eller lämna för nya utmaningar.

Holländska landslagsmittfältaren Lieke Martens valde det senare och skrev på för Kopparbergs/Göteborg – och besannade därmed de rykten som florerat sedan sent förra hösten.

I Martens får Göteborgsklubben en tekniskt skicklig och klart speedig yttermittfältare som tillför ytterligare spets till Stefan Rehns nybygge. En riktigt bra rekrytering, kort och gott.

Och det kan bli än mer holländskt på västkusten vad det lider. Holländska uppgifter har gjort gällande att jättelöftet Vivianne Miedema också är på väg till en svensk klubb.
Med tanke på att det redan huserar tre holländskor i Göteborg är det knappast någon högoddsare att tro att den unga forwarden kan tänkas hamna i samma lag – men sannolikt inte innan sommaren eftersom hon varit tydlig med att hon vill gå klart i skolan innan hon flyttar.

Enligt mina uppgifter (läs: Twente) kunde den holländska kolonin i Göteborg redan ha innefattat fyra spelare. Klubben var nämligen intresserade av landslagsmittfältaren Sherida Spitse som dock valde spel med Lilleström i norska Toppserien istället.

Göteborg ser allt starkare ut, men har fortfarande en del jobb att göra om man på riktigt allvar ska kunna utmana FC Rosengård och Tyresö om SM-guldet.
Laget skulle må bra av att stärka upp backsidan ytterligare, men behöver kanske framför allt få in en central mittfältare som, åtminstone delvis, kan fylla upp det tomrum som trion Anita Asante, Yael Averbuch och Marie Hammarström lämnade efter sig.

Nu är det officiellt. Stefan Rehn tränar Kopparbergs/Göteborg nästa år. Frågan är bara vilka spelare han kommer att träna?

Det är en vecka sedan uppgifterna om att Stefan Rehn skulle lämna Jitex för lokalkonkurrenten Kopparbergs/Göteborg sipprade ut.
I dag blev de bekräftade.

Men det är inget dukat bord som väntar den förre landslagsspelaren. Tvärtom. Kopparbergs/Göteborg kan liknas vid ett skepp på öppet och stormigt hav som går en högst oviss framtid till mötes.

Långtidsskadade Johanna Almgren jobbar sig tillbaka mot ytterligare en i raden av comebacker, Anita Asante uppvaktas (enligt olika uppgifter) av nyblivna mästarna Malmö och systrarna Hammarström tvekar inför framtiden.

Som lök på laxen har amerikanskan Yael Averbuch, som underpresterat kraftigt under höstsäsongen, ett utgående kontrakt och min känsla är att hon knappast återvänder till Göteborg efter vintern.

Därtill är det sannolikt så att både Stina Segerström och Jessica Landström kan tänkas grunna över framtiden. Hur de båda före detta landslagsspelarna väljer att göra har jag inte en aning om, men i värsta fall väljer Segerström att lägga av och Landström att göra detsamma, eller att flytta.

Vilka ska utgöra stommen, som Stefan Rehn nämner i det pressmeddelande som publicerades på klubbens hemsida i kväll, då?

Göteborgsklubben har måhända hittat en viktig bit till nästa års lagpussel, men har som jag ser det väldigt många bitar kvar att hitta – och lägga – innan framtidsbilden börjar klarna.

Den amerikanska landslagsspelaren Yael Averbuch är nästan lika rolig att följa på Instagram som hon är att se på planen.

I går bjöd hon på följande bild från Kopparbergs/Göteborgs träning:

De 418 personer som sökt sig till Valhalla i kväll fick se mer än två mål när Kopparbergs/Göteborg premiärkryssade mot Linköping. De fick också se de två mittbackar som Pia Sundhage kommer att satsa på i sommarens EM.

Sofia Lundgren var tillbaka mellan stolparna och Charlotte Rohlin i mittförsvaret när Linköping inledde säsongen med att sno en poäng av Supercupvinnarna Kopparbergs/Göteborg på bortaplan.

Delad pott brukar ofta betyda dubbel sorg, men i kväll var det glädje i båda lagens omklädningsrum efter slutsignalen.

Kopparbergs/Göteborg gladdes över att man kom tillbaka från underläge och räddade en poäng, tack vare en distanskanon från Yael Averbuch, i en premiärmatch där både landslagsmålvakten Kristin Hammarström och mittfältaren Johanna Almgren saknades på grund av influensa.

I Linköpings kabyss kunde det ha deppats efter två förlorade pinnar, men glädjen över att Sofia Lundgren och Charlotte Rohlin var tillbaka kompenserade missnöjet över de poäng som försvann i slutet av matchen.

En poäng i premiären var ett helt okej resultat för topptippade Kopparbergs/Göteborg och ett klart godkänt dito för inte lika topptippade Linköping.

Tråkigt nog var det bara 418 personer som hade tagit sig till Valhalla för att se matchen och få bevittna Yael Averbuch stänkare som betydde 1–1. Men de som valt att se premiäromgångens sjätte och sista match fick sannolikt se Pia Sundhages mittförsvar i sommarens EM.

För om det, som det trist nog verkar, visar sig att Umeås Emma Berglund ådrog sig en korbandsskada i gårdagens möte med Tyresö så kommer Sundhage att spela Charlotte Rohlin tillsammans med Nilla Fischer i ett svenskt mittförsvar – och om något skulle hända Rohlin så går nog chansen till Stina Segerström istället.

Supercupfinalen utgör starten på tävlingssäsongen och ger fjolårets bästa lag en chans att vinna en ny titel. Men för min del är det helt andra aspekter än fajten om en styvmoderligt behandlad pokal som kittlar när Tyresö tar emot Kopparbergs/Göteborg på Tyresö IP.

Tyresö imponerade stort när jag såg dem senast. Det spel som laget visade upp i första halvlek mot Linköping på Bosön var inget annat än ruskigt bra.

Med en hög och aggressiv press, precisa spelvändningar och rent blixtrande omställningar fick man ett något skadeskjutet LFC att se ganska visset ut.

Kopparbergs/Göteborg kom tvärtemot inte upp i den nivå jag hade förväntat mig i de två matcherna mot Juvisy Champions League.

Låt vara att motståndet var tuffare än Tyresös dito på Bosön, men ändå.

Uppspelen fungerade inte, farten fanns inte heller riktigt där och det offensiva spelet klickade definitivt inte för det 4-2-3-1-spelande västkustlaget.

Så det är med funderingar på om Torbjörn Nilsson har fått fart ordning på lagets upp- och anfallsspel som jag åker till Tyresövallen i morgon eftermiddag – och med stora förväntningar på det krig som mycket troligt kommer att utspela sig på mittfältet.

Kampen mellan Tyresös centrala spelare (Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Veronica Boquete) och Göteborgs nav (Anita Asante, Yael Averbuch och Marie Hammarström) kommer att bli högintressant och kanske rent av matchavgörande.

Kan Kopparbergs/Göteborg vinna kampen på mitten så kan man också spela hem säsongens första titel.

Kopparbergs/Göteborg hade en Champions League-semifinal inom räckhåll, men tog den inte. Feghet och individuella slog ut Sveriges enda hopp ur turneringen.

Var fanns modet, jävlar anammat och viljan att vinna? Frågorna poppade upp i huvudet samtidigt som Kopparbergs/Göteborgs spelare vandrade av Valhallas konstgräs i halvtid.

Jag hade precis sett Torbjörn Nilssons lag spela ängsligt, enormt försiktigt och tillsynes helt utan offensiva linjer under 45 minuter.

Efter paus tändes hoppet om att få ett svenskt lag i semifinal.

Som en blixt från klar himmel slog Yael Averbuch halvvolley ner i Juvisymålet.

Några minuter senare kunde Chatrine Dyngvold göra 2–0, men norskan slarvade bort chansen totalt med en direkt dåligt genomförd chip.

Istället för 2–0 bjöd Göteborg bort den seger man hade som i en liten ask.

En snedspark i eget straffområde följt av ett försvarsagerande som lämnade mycket övrig att önska gav Juvisy en chans ur närmast ingenting.

Hux flux hade Juvisy kvitterat och sen rasade västkustlaget ihop totalt (förlust med 3–1).

Med slutsignalen några minuter bort kan jag bara konstatera att Kopparbergs/Göteborg inte hade haft något i en semifinal (där Lyon lär vänta) att hämta, men det var tråkigt att se laget ge bort möjligheterna att ta sig dit.

————————————–

Jag undrar fortfarande hur Torbjörn Nilssons matchplan egentligen såg ut. Jag såg verkligen inte linjerna i det offensiva spelet.

————————————–

Det gäller att utnyttja chanserna i cupspel. Carpe Diem helt enkelt.

Det gjorde Juvisy.

————————————–

Olivia Schough gjorde ett bra inhopp i andra halvlek. Landslagsanfallaren är, som jag bloggade om, ingen startspelare i min bok – men en inhoppare som med sina löpningar och sin kreativitet kan förändra en matchbild.

—————————————

Camille Levins ytterbacksspel och Catrin Johanssons mittbacksdito var verkligen inte bra mot Juvisy. Det krävs en rejäl uppryckning av duon i Supercupfinalen mot Tyresö nästa vecka, annars riskerar Göteborg att inkassera ytterligare en förlust.