2016 är över. Det blev ett år av bilder. Ett år där jag försökt visa upp vilken fantastisk vacker värld vi lever i.
En bild om dagen från denna planet. 366 bilder från en makalös jord.

2016 blev ett år där stigande temperaturer vittnat om vårt avtryck på den här planeten, men också ett år där många arter faktiskt fått hjälp att återhämta sig efter år av tjuvjakt och revirkonflikter.
Det är vi människor som har orsakat stora skador på denna planet genom vår kortsiktiga livsstil – men vi är också den enda arten på denna jord som faktiskt kan göra något åt situationen. Det är bara vi som kan rädda planeten.

Jag har alltid varit fascinerad av den makalösa naturen på vår jord. Så länge jag kan minnas har jag alltid känt mig hemma i vildmarken. Det har alltid funnits den lugnande känslan av att stå på en hög bergstopp och titta ut över världen.
Under årens lopp har dock denna lugnanade känsla invaderats av oro. En rädsla över vad som händer i vår värld har mer och mer tagit över.
I november förra året fick vi vårt första barn. Och med honom växte bara känslan allt starkare. På ett sätt jag aldrig tidigare hade kunnat föreställa mig.
Charlie föddes till en jord som fortfarande är så vacker och som är så fylld med naturens nycker.
Vi vuxna har under så lång tid levt en livsstil som förstör vår planet. Vi måste alla vakna upp och se planeten med våra barns ögon.
Vi måste se det vackra och nyckfulla, lyssna till ljuden och känna jorden vi står på.
Jag kan bara hoppas att Charlie växer upp i en hållbar värld. Jag kan bara hoppas att naturen kommer att vara kvar.
Men om det ska bli en sann dröm måste vi alla börja lyssna på all fakta som tas fram. Och vi måste handla därefter.
Vi måste alla börja visa naturen den respekt den förtjänar.
Vi är skyldiga jorden det.
Vi är skyldiga våra barn det.

* * *

Du hittar projektet på:
@dannedoff

Faksimil från instagram: @dannedoff

Vi har en värld.
Vi har en chans att rädda den.
Och vi måste ta den chansen nu.

Havsnivån stiger, medeltemperaturen likaså. Sedan 1880 har jorden blivit varmare och de 20 varmaste åren under denna tid har inträffat sedan 1981. De tio varmaste åren sedan 1880 har vi haft under de tolv sista åren.
Oceanerna värms upp, inlandsisen och glaciärer smälter. Och havsnivån stiger allt mer.

Vi ser hela tiden larmrapporter om hur illa det är ställt men eftersom siffror inte verkar bita på mänskligheten funderade jag i slutet på förra året på alternativa sätt att påverka. Jag kom på att jag vill påverka genom att visa upp vilken otroligt vacker värld vi har, vilken fantastisk planet vi lever på och har till låns.
Jag vill visa vad det är vi måste rädda istället för att bara komma med hårda siffror. Självklart behövs data och fakta, men det går att kombinera tillsammans med bilder.
Så på nyårsdagen drog jag igång fotoprojektet ”The World in One Year” där jag visar en av mina bilder om dagen tagna någonstans på vår fantastiska planet. Vilken bild det blir bestämmer jag dagen innan och varje dag berättar jag om den och varför den är viktig och på detta sätt hoppas jag att kunna påverka så många som möjligt att göra smarta val för vår värld – inte bara för naturen utan även för våra medmänniskor.

Det handlar om allt från små till stora val. Det handlar om att politiker måste göra hållbara val för vår värld även som det skakar om i väljarskaran, det handlar om att företag världen över måste tänka miljömässigt även om det svider i plånboken. Och det handlar lika mycket om att vi – varje individ – måste tänka till och ta beslut som visar respekt mot denna jord och mot alla som vi delar den med.
Med detta säger jag såklart inte att all konsumtionen helt och hållet ska upphöra, att vi tvärt måste sluta resa och att vi alla ska gå tillbaka till ett självförsörjande hushåll . Jag önskar bara att vi alla tänker till lite i varje beslut – stora som små – och försöker leva så hållbart det bara går. Varje liten förändring mot ett hållbart levnadssätt är en bra förändring.

Så, genom att visa vilken fantastiskt planet vi har till låns, då kanske jag kan påverka några till att dra sitt strå till stacken. Det är med varje människans inställning och beslut vi kommer ha en chans att rädda jorden.
Och den chansen måste vi ta nu.

Följ projektet på Instagram @dannedoff
www.instagram.com/dannedoff

* * *
Tre bilder från vår fantastiska värld

Dag 30, Nordenskiöldtoppen, Svalbard
Bilden togs vid lunchtid en kall isande januaridag 2013 ungefär 200 höjdmeter från Nordenskiöldtoppen på Svalbard. Det är fortfarande över en månad innan solen kommer tillbaka till den 78e breddgraden och världen här under vintern är blåsvart. Arktis är ett av de områden i världen som påverkas mest av miljöförstöringen i världen. Det är ett lika känsligt område som det är vackert. En sann vildmark.

Dag 31, Danco Island, Antarktis
För några år sedan fick jag och min holländske journalistvän Matthijs Meeuwsen den stora förmånen att slå upp vårt tält på Danco Island precis utanför Antarktiska halvön. En helt sanslös naturupplevelse.
En tidig morgon klättrade vi upp för berget bredvid vårt tält och bara satt och nyfiket tittade på en liten – ungefär 1700 par – koloni åsnepingviner. Vi satt där i timmar och jag ledsnar aldrig att iaktta dessa fantastiska fåglar – de är har alltid något spännande för sig.
När vi sedan begav oss ner mot tältet slog en av pingvinerna följe. Han var på väg mot vattnet för att skaffa mat till sin familj.
Jag och Matthijs satte oss ner igen. Fascinerade av landskapet runtomkring oss.
Vilken värld vi har.

Dag 72, Makgadikgadi Pan, Kalahariöknen, Botswana
Makgadikgadi Pan är en extremt torr plats stora delar av året. Men i november varje år återvänder regnet och med det kommer livet tillbaka till öknen. Den tillfälliga grönskan lockar med sig zebror som migrerar hit i tiotusentals för de fantastiska betesmarkerna.
En kväll när vi var ute på jobb såg jag ett par zebror galoppera rakt in i solnedgången. En fantastisk bild där borta i fjärran.
Kvällen därpå var jag tillbaka med mina kameror i en buske och väntade. Och precis innan solen försvunnit i väst kände jag hundratals hovar komma i min riktning. Zebraflocken passerade precis förbi mig på väg rakt in mot solen på sin jakt efter nya betesmarker. Kvar satt jag ensam i min buske och lyssnade på Kalaharis tystnad.  En perfekt stillhet.

Följ projektet på Instagram @dannedoff
www.instagram.com/dannedoff

Efter herrans många år blev äntligen min dröm om Antarktis sann.

Jag vet inte riktigt när min dröm om Antarktis först kom. Troligen ungefär fem minuter efter det jag hörde talas om det första gången. Jag kommer ihåg att jag satt och snurrade på pappas gamla jordglob hemma och fantiserade om hur det såg ut längst därborta vid Sydpolen.
I februari för tre år sedan blev drömmen sann. Då stod jag på den antarktiska kontinenten för första gången. Och det var precis allt jag drömt om.
Vi stod där i mitten av en enorm koloni av adéliepingvin och jag blev nästan gråtmild när jag fattade var jag var.

Några nätter senare reste vi vårt tält i kvällningen. På ett isflak en liten bit ut från stranden låg en leopardsäl och iakttog oss. Pingvinerna ropade i bakgrunden. Så snart jag och min holländske journalistkompis Matthijs fått upp tältet knatade vi i väg i mörkret upp för det lilla berget. Några hundra meter upp satte vi oss på en isklump och tittade ut över natten. Allt vi kunde se var konturer av det dramatiska landskapet. I viken nedanför simmade tre vikvalar och sjöng för varandra.
Trots mörkret var det så vackert och storslaget. Och jag kunde inte sluta tänka på vilken fantastiskt vacker värld vi lever i. Punkt.
På morgonen blev jag väckt av en pingvin som nästintill knackade på tältet. Och den antarktiska morgonen visade upp sin fantastiska isvärld igen.
Min dröm hade blivit sann.

Pingviner som väckarklocka slår det mesta – inte en snooze så långt ögat kan nå.

Antarktis. Det är bara för vackert för att vara sant.

Antarktisk är med råge den vackraste och mest storslagna plats jag varit på. Men världen är full av andra helt sjukt vackra länder (även om Antarktis nu inte riktigt är ett land). Här kommer mina fyra favoriter förutom Antarktis – och alla börjar faktisk på N.

Norge
Jag har cyklat, vandrat, paddlat, seglat, klättrat, skidat och åkt hundspann kors och tvärs genom detta land otaliga gånger och det blir ta mig katten bara vackrare och vackrare för varje gång – det är inte svårt att förstå att norrmännen älskar att gå på tur.

Namibia
Sanddyner högre än någon annanstans, en vidsträckthet som är svår att hitta i något annat land och så en otrolig fauna på det. Så otroligt bra helt enkelt.

Nepal
Jag har fastnat uppe på berg och dessutom varit rejält bubblig i magen större delen av min tid i landet men så här är det – landet som kallas ”Världens tak” har inte fått just det namnet för inte – det är så vackert att inte ens en magsjuka håller mig borta.

Nya Zeeland
Kanske lite uttjatat men NZ är så otroligt vackert. Under den månad jag var där sprang vi omkring som galna för att hinna med så många vandringsleder och toppar som möjligt – att jag sedan i samma veva hamnade på sjukhus med en honungsmelonsstor blödning i ryggen bara för vi åkte kana nerför en vulkan är ju en helt annan historia.

Ett kalaharilejon – expert på att överleva i de mest ogästvänliga miljöer

Plötsligt ökar Cobra takten. Vi är ute på en av våra kvällspromenader i Makgadikgadi Pan i Kalahariöknen och har valt en liten omväg tillbaka till tälten. Jag kämpar för att hålla jämna steg med Cobra. En kulle passeras och efter ett tag stannar han och tittar på mig med sina varma vänliga ögon.
Han är lite till åren den gode Cobra, hans ögon lyser av kunskap. Han har bott här ute i Kalahariöknen i hela sitt liv, det här är hans bakgård och hela mänsklighetens ursprung.
”Här går vi bushmen alltid lite fortare”, säger han med ett leende och sätter fart igen.
Han slänger en blick över axeln och ropar till mig som står kvar lite för länge.
”Det är stor risk att bli uppäten här”

Cobra. Mannen som lärt mig allt om Kalahari.

Hej!
Jag heter Daniel och jag fullkomligt älskar att resa.
Jag vet att jag är ungefär tio år efter alla andra när det gäller det här med att börja blogga. Till mitt försvar har jag helt enkelt varit alldeles för upptagen med att resa.
Men nu, när Aftonbladet frågade kunde jag inte låta bli – så bättre sent än aldrig heter det ju.

Jag är alltså fotograf till vardags som innan dess var journalist som innan dess jobbade med Corporate Finance och som innan dess tänkte bli civilingenjör. Så en gång, för snart 15 år sedan, råkade jag tacka ja till ett fotojobb utan att veta vem det var jag skulle plåta.
Det var mitt första jobb, faktiskt min första plåtning någonsin på riktigt.
In i studion kommer Rowan Atkinson – Mr Bean himself.
Åtta rutor senare var vi klara. Bilden satt (inte min förtjänst direkt) och jag var helt övertygad om att det var fotograf jag skulle vara.

Inte en enda sekund sedan den dagen då Mr. Bean kom in i studion har jag ångrat mitt yrkesval. Jag har fått möta människor jag aldrig skulle mött. Fått se platser jag aldrig någonsin hade kommit till annars. Och jag har älskat mitt jobb varje dag i 15 år. Nu hoppas jag på 15 till.

En alldeles underbar dag på jobbet på den storslagna glaciären Folgefonna i Norge.

Den här bloggen då? Ja, det kommer såklart att handla om resor. Mitt yrke har tidvist inneburit fantastiska möjligheter till resande – vissa år upp mot 300 dagar. Så resor och allt vad det innebär är en stor del av min vardag som fotograf. Men det kommer så klart också handla om foto. Massor. Och kanske till och med lite om hur man kombinerar det båda.

Så för att komma igång inleder jag helt sonika med att lista mina fem bästa resor genom tiderna – helt utan inbördes rangordning.

1. Mina tre tågluffar genom Europa -96, -00 och -01. Det var här jag fastnade för resandet. Det var här jag blev hooked. Vi sov på tågstationer och båtar och skrattade oss igenom tre fantastiska somrar.
2. Bangkok. Världens bästa stad. Punkt. Efter drygt 60 besök hittar jag alltid något nytt som överraskar mig till det positiva.
3. Nordostgrönland. Under ett par tidiga höstveckor förra året var jag på uppdrag av National Geographic i världens största och mest otillgängliga nationalpark. Två gånger så stor som Sverige – eller 77 gånger så stor som nationalparken Yellowstone – är det här definitionen på vildmark.
4. All tid i Makgadikgadi Pan i Kalahariöknen i Botswana. Jag har både utbildat guider i foto där och tillbringat mycket tid som fotograf på denna fantastiska plats och på så sätt fått möjlighet att lära känna och spendera en massa tid med några otroliga människor från bushmenstammen.
5. Palma i juni 2016. Detta var den första resan vi gjorde som vår lilla familj och jag tror de allra flesta som rest med barn för första gången känner igen sig om jag sammanfattar det i ”det blev inte riktigt som vi tänkt oss men det var alldeles underbart ändå”.

Undertecknad på en av de vackraste och mest storslagna platser i världen – nordöstra Grönland. (Jag försökte hitta en bild från någon av tågluffarna men de ligger längst in i förrådet – men jag lovar att återkomma med detta. )