Efter herrans många år blev äntligen min dröm om Antarktis sann.

Jag vet inte riktigt när min dröm om Antarktis först kom. Troligen ungefär fem minuter efter det jag hörde talas om det första gången. Jag kommer ihåg att jag satt och snurrade på pappas gamla jordglob hemma och fantiserade om hur det såg ut längst därborta vid Sydpolen.
I februari för tre år sedan blev drömmen sann. Då stod jag på den antarktiska kontinenten för första gången. Och det var precis allt jag drömt om.
Vi stod där i mitten av en enorm koloni av adéliepingvin och jag blev nästan gråtmild när jag fattade var jag var.

Några nätter senare reste vi vårt tält i kvällningen. På ett isflak en liten bit ut från stranden låg en leopardsäl och iakttog oss. Pingvinerna ropade i bakgrunden. Så snart jag och min holländske journalistkompis Matthijs fått upp tältet knatade vi i väg i mörkret upp för det lilla berget. Några hundra meter upp satte vi oss på en isklump och tittade ut över natten. Allt vi kunde se var konturer av det dramatiska landskapet. I viken nedanför simmade tre vikvalar och sjöng för varandra.
Trots mörkret var det så vackert och storslaget. Och jag kunde inte sluta tänka på vilken fantastiskt vacker värld vi lever i. Punkt.
På morgonen blev jag väckt av en pingvin som nästintill knackade på tältet. Och den antarktiska morgonen visade upp sin fantastiska isvärld igen.
Min dröm hade blivit sann.

Pingviner som väckarklocka slår det mesta – inte en snooze så långt ögat kan nå.

Antarktis. Det är bara för vackert för att vara sant.

Antarktisk är med råge den vackraste och mest storslagna plats jag varit på. Men världen är full av andra helt sjukt vackra länder (även om Antarktis nu inte riktigt är ett land). Här kommer mina fyra favoriter förutom Antarktis – och alla börjar faktisk på N.

Norge
Jag har cyklat, vandrat, paddlat, seglat, klättrat, skidat och åkt hundspann kors och tvärs genom detta land otaliga gånger och det blir ta mig katten bara vackrare och vackrare för varje gång – det är inte svårt att förstå att norrmännen älskar att gå på tur.

Namibia
Sanddyner högre än någon annanstans, en vidsträckthet som är svår att hitta i något annat land och så en otrolig fauna på det. Så otroligt bra helt enkelt.

Nepal
Jag har fastnat uppe på berg och dessutom varit rejält bubblig i magen större delen av min tid i landet men så här är det – landet som kallas ”Världens tak” har inte fått just det namnet för inte – det är så vackert att inte ens en magsjuka håller mig borta.

Nya Zeeland
Kanske lite uttjatat men NZ är så otroligt vackert. Under den månad jag var där sprang vi omkring som galna för att hinna med så många vandringsleder och toppar som möjligt – att jag sedan i samma veva hamnade på sjukhus med en honungsmelonsstor blödning i ryggen bara för vi åkte kana nerför en vulkan är ju en helt annan historia.

Ett kalaharilejon – expert på att överleva i de mest ogästvänliga miljöer

Plötsligt ökar Cobra takten. Vi är ute på en av våra kvällspromenader i Makgadikgadi Pan i Kalahariöknen och har valt en liten omväg tillbaka till tälten. Jag kämpar för att hålla jämna steg med Cobra. En kulle passeras och efter ett tag stannar han och tittar på mig med sina varma vänliga ögon.
Han är lite till åren den gode Cobra, hans ögon lyser av kunskap. Han har bott här ute i Kalahariöknen i hela sitt liv, det här är hans bakgård och hela mänsklighetens ursprung.
”Här går vi bushmen alltid lite fortare”, säger han med ett leende och sätter fart igen.
Han slänger en blick över axeln och ropar till mig som står kvar lite för länge.
”Det är stor risk att bli uppäten här”

Cobra. Mannen som lärt mig allt om Kalahari.

Hej!
Jag heter Daniel och jag fullkomligt älskar att resa.
Jag vet att jag är ungefär tio år efter alla andra när det gäller det här med att börja blogga. Till mitt försvar har jag helt enkelt varit alldeles för upptagen med att resa.
Men nu, när Aftonbladet frågade kunde jag inte låta bli – så bättre sent än aldrig heter det ju.

Jag är alltså fotograf till vardags som innan dess var journalist som innan dess jobbade med Corporate Finance och som innan dess tänkte bli civilingenjör. Så en gång, för snart 15 år sedan, råkade jag tacka ja till ett fotojobb utan att veta vem det var jag skulle plåta.
Det var mitt första jobb, faktiskt min första plåtning någonsin på riktigt.
In i studion kommer Rowan Atkinson – Mr Bean himself.
Åtta rutor senare var vi klara. Bilden satt (inte min förtjänst direkt) och jag var helt övertygad om att det var fotograf jag skulle vara.

Inte en enda sekund sedan den dagen då Mr. Bean kom in i studion har jag ångrat mitt yrkesval. Jag har fått möta människor jag aldrig skulle mött. Fått se platser jag aldrig någonsin hade kommit till annars. Och jag har älskat mitt jobb varje dag i 15 år. Nu hoppas jag på 15 till.

En alldeles underbar dag på jobbet på den storslagna glaciären Folgefonna i Norge.

Den här bloggen då? Ja, det kommer såklart att handla om resor. Mitt yrke har tidvist inneburit fantastiska möjligheter till resande – vissa år upp mot 300 dagar. Så resor och allt vad det innebär är en stor del av min vardag som fotograf. Men det kommer så klart också handla om foto. Massor. Och kanske till och med lite om hur man kombinerar det båda.

Så för att komma igång inleder jag helt sonika med att lista mina fem bästa resor genom tiderna – helt utan inbördes rangordning.

1. Mina tre tågluffar genom Europa -96, -00 och -01. Det var här jag fastnade för resandet. Det var här jag blev hooked. Vi sov på tågstationer och båtar och skrattade oss igenom tre fantastiska somrar.
2. Bangkok. Världens bästa stad. Punkt. Efter drygt 60 besök hittar jag alltid något nytt som överraskar mig till det positiva.
3. Nordostgrönland. Under ett par tidiga höstveckor förra året var jag på uppdrag av National Geographic i världens största och mest otillgängliga nationalpark. Två gånger så stor som Sverige – eller 77 gånger så stor som nationalparken Yellowstone – är det här definitionen på vildmark.
4. All tid i Makgadikgadi Pan i Kalahariöknen i Botswana. Jag har både utbildat guider i foto där och tillbringat mycket tid som fotograf på denna fantastiska plats och på så sätt fått möjlighet att lära känna och spendera en massa tid med några otroliga människor från bushmenstammen.
5. Palma i juni 2016. Detta var den första resan vi gjorde som vår lilla familj och jag tror de allra flesta som rest med barn för första gången känner igen sig om jag sammanfattar det i ”det blev inte riktigt som vi tänkt oss men det var alldeles underbart ändå”.

Undertecknad på en av de vackraste och mest storslagna platser i världen – nordöstra Grönland. (Jag försökte hitta en bild från någon av tågluffarna men de ligger längst in i förrådet – men jag lovar att återkomma med detta. )