Den 53-åriga kvinnan i Haparanda berättade om maken Kari Hekkalas extrema svartsjuka.
Han gick igenom datorn, smög runt på hennes arbetsplats, tittade i hennes underkläder och höll vakt medan hon duschade.

Svartsjuka och kontroll är mer regel än undantag i de över tvåhundra fall jag sett sedan 2009, då vi började vår granskning av mord och dråp på kvinnor. Men sällan så extremt.

I går dömdes Kari Hekkala till 18 års fängelse för att ha dödat sin hustru med 25 knivhugg. Ja, övervåld är vanligt även det.
Kontrollen börjar på allvar efter att de gift sig i april 2011. De var båda medelålders, hade känt varandra länge när de inledde förhållandet för tre år sedan.

Kvinnans sex vuxna barn kände inte igen sin glada, starka och hårt arbetande mamma. Hon blev tystare, tycktes inte kunna fatta egna beslut.
Hon berättade för många om en absurd övervakning. Det hände att Kari Hekkala – som är sjukpensionär efter en arbetsplatsolycka – tillbringade hela dagen på ICA Maxi i Haparanda där hon arbetade.

Han vaktade henne medan hon duschade. Han tog hennes bilnycklar så att hon inte skulle kunna lämna hemmet.
Barnen försökte förklara att när ordet Viagra dök upp i datorns skräppost betydde det ingenting. Men han fortsatte söka bevis för otrohet, som att titta i hennes trosor, svara när hennes telefon ringde: ”Ring inte hit din jävel”.

Ett tag anklagade han henne för att driva en bordell.

En arbetskamrat berättar att han en gång besökt paret för att få hjälp med sin bil. Därefter dök kvinnan upp med blåtiror, Kari Hekkala hade övertygats om att arbetskamraten hade sex i fikarummet med hans fru.

Kvinnan sa vid något tillfälle till sin chef: ”Om jag inte dyker upp är jag död”.

Den 30 augusti förra året hade kvinnan fått nog, begärt skilsmässa och polisanmält. Det var en torsdag, hon gick från jobbet klockan 17.09.
En timme senare kom ett larm om en brand i villa Pellinpää, räddningstjänsten såg lågor slå ut genom ytterdörren, inne i köket fann de henne. Hon hade börjat laga potatisgratäng.

Kari Hekkala nekade när han greps i sitt torp i Korpikä utanför Kalix. Under rättegången erkände han plötsligt att han dödat sin fru – men ändrade sedan sin historia och förklarade att han trodde det var hustruns son han hade huggit med jaktkniv.
Han sa till poliserna att han planerat sin egen död, han skulle brinna upp i sin bil. På passagerarsätet stod en dunk bensin.

Många i Haparanda kände till den absurda svartsjukan, ingen tycks ha förstått att den kunde utvecklas till något livsfarligt. Men hur ska vi kunna förstå exakt vilka kontrollerande desperata män som inför en skilsmässa är beredda att döda? Det är vad vi måste få veta mer om.