”Hon var kanske lite för snäll”, säger en socialsekreterare i Malmö som försökte hjälpa den 33-åriga kvinnan som dödades i sin säng.
Det var i juli förra året, maken slog ihjäl henne med en fönsterbräda av marmor medan de fem barnen sov.

Kvinnan är nummer 198 i vår pågående granskning av dödligt våld mot kvinnor under 2000-talet. Nu åtalas mannen för mord och genom polisens trehundrasidiga förundersökning blottas kvinnans väg genom den välmenande samhällsapparat som inte kunde förhindra hennes död.

Den 33-åriga kvinnan i Malmö hade under flera år berättat om rädsla, försökt lämna sin make. Paret kom till Sverige från Marocko 2002.
I slutet av 2010 ber hon socialtjänsten om hjälp, och får genast plats på ett boende för våldsutsatta kvinnor. Där säger hon så lite som möjligt.
Vilket med facit är ”fel”.

I efterhand säger en socialsekreterare om kvinnan:
– Hon var en mycket ödmjuk och snäll person, kanske lite för snäll och hade kanske behövt prata lite mera om det svåra hon varit med om och varit lite tydligare.

Några månader går, kvinnan upptäcker att mannen hittat henne, bevakar henne från en bil utanför. Då skakar hon i hela kroppen, minns en socialsekreterare.
Men tillägger att kvinnan ”inte var så verbal”.

Kvinnan flyttar med sina barn till ett eget boende, mannen ligger på hårt om att få träffa barnen. Hon drar tillbaka skilsmässoansökan. ”Han är snäll igen”, förklarar hon.
Socialtjänsten tvivlar på idyllen, men släpper kontakten.

Så den 13 juli förra året händer två saker.
Kvinnan går till socialtjänsten och ber om ekonomiskt bistånd. Hon har 42 kronor på kontot och berättar om makens hot, och anklagelser om otrohet.
Har han gjort något konkret? frågar utredaren.

Men det har han inte, inte ännu.

Samma julidag besöker mannen en imam, för att få råd, han förklarar sig ”förnedrad” för att frun åter vill skiljas. Ett återbud bokas, till 19 juli klockan 14.
Men då är mannen anhållen misstänkt för mord.

Strax före fyra på morgonen 18 juli såg vittnen mannen försöka placera i bilen en kropp inlindad i täcke.
”Det var en olycka”, sa han, när polisen hittade honom hemma med blodiga fingrar.

Mord eller dråp, är en fråga för tingsrätten. Alla stora frågor återstår.
Hur arbetar socialtjänsten med kvinnor som är ”lite för snälla”. (Men skakar i hela kroppen.) Hur verbal bör en mordhotad kvinna vara? Anade ingen att barnen fick stryk? Vi väntar på svar.

Tystnad råder på Socialstyrelsens enhet för så kallade haverikommissioner, som sedan ett år arbetar för att minska kvinnomorden.

Läsarengagemanget för fyraåriga Lisa fortsätter, och nu planeras en manifestation på Sergels torg den 9 februari, med uppropet ”Låt Lisa komma hem”.

På en dryg vecka har namnlistan fördubblats, 5 826 personer har skrivit på, bland dem Alexandra Rapaport, Mikael Spreitz, Thomas Hedengran, Lotta Gray och Daniel ”Salong Betong” Eriksson.

Bakgrunden är att Mirijam Johansson såg Aftonbladets artikel om Lisa som efter att ha sett sin mamma mördas flyttats från mormor och morfar, trots två psykologers protester.

– Lisas öde angår oss alla, anser Mirijam Johansson. Att inte morföräldrarna som är Lisas närmsta anhöriga räknas som just det, och inte heller har någon talan eller anses vara part i målet är så beklämmande att jag saknar ord

Fotnot: Namninsamlingen pågår fortfarande. se även facebookgruppen:  http://www.facebook.com/groups/418739021528825/

Listan växer, nu har över tre tusen skrivit under uppropet om ”Lisa”, som utan förvarning och mot två barn psykologers vilja flyttades från mormor och morfar. Där har hon bott sedan hon för tre år sedan såg mamma mördas.

Bland underskrifterna finns artisterna Zinat Pirsadeh och Marcus Öhrn, regissören Daniel Fridell, skådespelarna Moa Gammel och Charlotta Johnsson.
Designer Michaela de la Cour, tidigare frontfigur i Army of Lovers, skriver på bloggen: ”Att förlora om och om igen sätter sina spår.”

Listan ligger kvar, och meningen är att den så småningom ska överlämnas till socialnämnden.

I dag har 1 121 personer skrivit under en namninsamling i protest mot att fyraåriga Lisa i somras flyttades från mormor och morfar.
Där hade hon bott tre år, efter att hon sett sin mamma mördas.

i

Fallet Lisa i vår granskning väckte starka känslor hos läsarna. En av dem, Mirijam Johansson, sökte förgäves på nätet efter en namninsamling.

– För jag var så upprörd över att flickan berövats den trygghet och kärlek som fanns hos mormor och morfar som ju fått med beröm godkänt som familjehem. Jag kände att någon måste protestera, och bestämde jag mig för att själv starta en lista.

Mirijam Johansson, som är filmproducent och tvåbarnsmamma i Täby, har spridit budskapet på sin egen Facebooksida. Mormor och morfar till ”Lisa” (som heter något annat) är tacksamma för stödet. De avvaktar närmast ett möte med socialtjänsten. Hur och när namninsamlingen kan överlämnas till socialtjänsten är ännu inte beslutat.

Två barnpsykologer kritiserar socialtjänstens beslut att flytta Lisa. Den oförberedda flytten är ”ett gränslöst övergrepp”, skriver en av dem.

Fotnot: Namninsamlingen pågår fortfarande. se även facebookgruppen:  http://www.facebook.com/groups/418739021528825/

Bilden på Lena togs på sjukhus för 18 år sedan efter ex-mannens mordförsök. Sedan dess har hon levt på hemlig adress, med så kallad kvarskrivning.
Nu vill skattemyndigheten ta bort skyddet.
– Min ex-man har svurit på att döda mig, säger Lena som känner tryggheten raseras.
I ett försök att vädja till tjänstemännen har hon nu skickat bilden på sig själv, tagen en morgon 1994. Hela knivbladet var indrivet i ansiktet, men hade fastnat i käkbenet. Hon hade ett tio stick i bröstkorg och huvud.
Lena hade varit på väg till dagis för att lämna sonen. Pojken satt i barnsadel på cykeln. Han såg, och minns. Även han har levt med skyddad adress och personuppgifter.
Lena var en av de första som beviljades kvarskrivning, då sådan infördes. Den är ett skydd för en hotad person som flyttat till en annan hemlig adress. Posten går i stället till skattemyndigheten. Bara några få tjänstemän har tillgång till den nya hemliga adressen.
Flera gånger har Lenas ex-man ändå hittat henne. Han har ringt till sonens mobiltelefon, med hemligt nummer. Hur han lyckats vet ingen. Efter varje incident har Lena flyttat igen. Sammanlagt 19 gånger.
– Psykologer har sagt mig att han är den farligaste sorten, de som aldrig ger upp, säger Lena.
Skyddet för Lena har förlängts vartannat år. Fram till nu. Lena fick ett brev om att Skatteverket överväger att ta bort kvarskrivningen och även den såkallade sekretessmarkeringen i folkbokföringen.
– Min ex-man hittar mig direkt, han har ju mitt personnummer.
Carolina da Costa på Skatteverket förklarar att grundlagen om offentlighet är stark. Medborgare ska inte gömma sig. Det måste finnas ”allvarligt, konkret hot” för att förlänga en kvarskrivning.
– En persons rädsla räcker inte, säger hon. Hotbilden måste styrkas.

Lena förstår inte hur det ska gå till. Skyddet har fungerat, därför har hoten inte blivit konkreta.
Då och då, senast för tre år sedan, har hon nåtts av andrahandsuppgifter om vad han vill: att han ska jaga henne, avliva henne. De uppgifterna räcker inte.
– Jag kan bara be dem ta del av kunskap om hur personer med hans läggning fungerar, säger Lena. Och ta hänsyn till den grymhet han visat, genom att försöka döda mig inför vårt barn.

Att en morddömd man får berätta i radio behöver inte vara fel.
Men då krävs kunskap. Och fingertoppskänsla.

Det handlar om en kvinna som för åtta år sedan ströps i sin säng. Psykoterapeuten Eva Rusz pratar svepande om mordet, som att ”det skedde”.
Hon säger vidare: ”Det var ju blint raseri och vrede som ledde till att du tog livet av din fru…”. I en första intervju förra månaden går hon ännu längre, hon underkänner morddomen och säger: ”… så det här var ju egentligen ett dråp kan man säga.”

Flera gånger uttalar hon sig slarvigt, nära nog bagatelliserande om brottet. Kanske är det okunskap.
När en man dödar sin fru, sambo eller flickvän är det sällan noga planerat. Ändå bedöms de här fallen oftast som mord och straffen blir i regel mycket stränga.
Att strypa en människa är ett utdraget förlopp, tar flera minuter. Det finns tid för besinning, att göra val. I det här fallet försökte kvinnan värja sig.

Mannen som ska få offentlig terapi hos Eva Rusz har avtjänat sitt straff och uttrycker ånger. Han har en uppriktig önskan att återuppta sitt liv, må lite bättre.
Vi tycker det är bra att han kommer till tals. Det ger kunskap. Männen som dödar sin kvinna har nästan alltid psykiska problem.

Problemet med Eva Rusz program är flåsigheten, slarvet, de snabba slutsatserna. Alla som gått i terapi vet att det är ett tålmodigt öppet prövande av strategier och livsval.
Flera felaktigheter finns dessutom i hennes expertkommentarer. En är att 10-15 procent av männen som dödat sin fru tar sitt liv. De är många fler, nära 25 procent.

Vidare säger Eva Rusz att männen begår självmord ”för att de har skuldkänslor”. Men det vet vi ingenting om. I de flesta fall tycks det handla om att männen vill ta sitt liv, och ta kvinnan med sig i döden.

Den morddömde mannen längtar efter barnens förlåtelse. De har haft tre telefonsamtal under åtta år. Barnen har inte godkänt att pappa pratar i radio om mordet på deras mamma, men är föremål för diskussion och spekulation i programmet.
Respektlöst, tycker vi.

Ett uttalande når oss, angående vår nya siffra 201: ”Det är något fundamentalt fel i dagens samhälle som gör att så många kvinnor utsätts för våld och dödas av en nära anhörig, oftast en man”, skriver Margareta Winberg, ordförande i svenska UN Women.

Justitieminister Beatrice Ask kallar det ”ett misslyckande för samhället” att kvinnorna mördats. Om vår nya siffra sa hon: ”Jag reagerar givetvis med bestörtning.” Hon nämner även en rad brister: att riskbedömningar inte alltid görs av polisen, att hjälpen kommer för sent, att stödet till våldsutsatta kvinnor varierar för mycket i Sverige.
Se hela chatten: http://www.aftonbladet.se/debatt/article15348823.ab

Nu är de 201. Efter en svart sommar ser vi hur samhället fortsätter misslyckas med att skydda hotade kvinnor.
De bad om hjälp, de polisanmälde brotten, det fanns kontaktförbud.
Ändå dödades de.

Nästan alla kvinnor som dödats i år hade lämnat eller försökt lämna mannen som tog deras liv. Då är risken som störst, det vet vi sedan tidigare, och den kunskapen ska finnas även hos polis, socialtjänst och i vården.
Ändå stiger dödstalen stadigt. För tre år sedan avslöjade vi att 153 kvinnor dödats av en man eller ex-man under 2000-talet. Vid årsskiftet var siffran 189.
Och nu: minst 201.

Skulle bli bäst på skydd

Länge har det talats om utbildning, riskbedömningar – och samordning.
Men vad blev det?
Med vanmakt ser vi Malmö, där fyra av kvinnomorden ägde rum. Just Malmö skulle bli bäst på att skydda utsatta kvinnor och deras barn. På regeringens uppdrag utformades ”Projekt Karin”, och modellen med samordning av myndigheter ska spridas över Sverige.
Men ingen av de fyra Malmökvinnorna hade fångats upp av ”Projekt Karin” – trots att det fanns allvarliga signaler om att de var i fara.
Kvinnor som dödshotas ska ha den bästa hjälp som finns att tillgå. Det handlar om att se varningssignaler, och att reagera på dem. Men skyddsnätet har glipor.

• Tvåbarnsmamman som i februari knivmördades på öppen gata inför sina barn var gömd med hjälp av en kvinnojour i Malmö men skriven i Vellinge. Polisutredningen låg i Trelleborg.
• Ytterligare en kvinna i Malmö hade kontaktförbud för sin före detta sambo. Även hon hade polisanmält hot och trakasserier. Brottet hamnade aldrig på specialistgruppens bord, kontaktförbudet hanterades av närpolisen.
• I slutet av juli dödades ytterligare två kvinnor: båda hade haft kontakt med socialtjänstens kriscentrum i Malmö, en av dem hade även sökt hjälp hos en kvinnojour. Ingen polisanmälan gjordes och därför ingen hot- och riskbedömning.

Varför hade ingen av dessa kvinnor fått hjälp av dem som har den bästa kunskapen och bäst resurser att skydda dem?
Och varför gör inte domstolarna mer?
Vi är skakade över att tingsrätten i Malmö släppte en man på fri fot i väntan på att fallet skulle upp i hovrätten. Man såg en tidigare ostraffad artig man utan missbruk. Hade de känt till något om riskbedömning hade de känt igen de flesta av de farligaste riskfaktorerna: självmordshot, vårdnadstvist, depression, fixering, svartsjuka.
Tre månader efter frigivningen mördade han sin exsambo på gatan, inför deras två små döttrar.
Flera av de senaste morden utreds fortfarande. Exakt vilket ansvar samhället har vet vi först när polisutredningarna är avslutade och domarna har fallit.

Ska hitta systemfel

Från och med i år ska dessutom Socialstyrelsens särskilda ”haverikommission” granska kvinnomorden för att leta efter systemfel. Här vilar ett tungt ansvar på åklagarna som ska rapportera för myndigheten om morden och dråpen som ska granskas.
Åtminstone fallet Ellinor Galerius är sedan två månader färdigt för granskning – men arbetet är inte påbörjat och domen har inte skickats in. Det är inte heller klart vilka som ska göra jobbet.
Vad väntar ni på?

Kerstin Weigl
Kristina Edblom

LÄS MER:

Om de senaste tolv fallen.

Om alla 201 kvinnor som dödats av en man eller exman under 2000-talet.

För tre år sedan var de 153. Sedan dess har vi fortsatt räkna.
På nyårsafton förra året visste vi att 189 kvinnor dödats av en man eller exman i Sverige sedan januari år 2000.
Nu vet vi att de är minst 201 – här är de senaste fallen:

190. Kvinna, 38.
Hon låg i skilsmässa från pappan till den åttaårige sonen, men de träffades ofta. Pojken såg på medan pappa misshandlade mamma, kastade ut kroppen genom fönstret. Han gömde den sedan i ett skogsparti.
Mannen dömdes till åtta års fängelse. Domstolen ansåg det inte bevisat att han hade för avsikt att döda henne.
Dödad 2 november 2010.

191. Malin Westerberg, 36.
Hon hade kämparglöd, brukade säga att ”allt ordnar sig”. Viktigast av allt var hennes tre barn.
En dag för tre år sedan sa hennes man att han skulle gå ut och handla med de två minsta barnen, men de kom inte tillbaka, berättar Malins mamma. Han hade tagit med dem till sitt hemland. I Sverige fanns hennes äldste son kvar. Hon pendlade fram och tillbaka, tvingades sluta på jobbet som redovisningsassistent. I samband med oroligheter i landet förra våren flyttade familjen hem till Sverige.
Förra sommaren dömdes mannen för misshandel av Malin. Hon och barnen flyttade till ett skyddat boende.
Hon skulle bara hämta lite kläder i den gemensamma bostaden i Upplands Väsby. Samma dag anmäldes hon försvunnen. Mannen dömdes till 18 års fängelse för att besinningslöst ha knivmördat henne och sedan dumpat kroppen.
Dödad 17 september 2011.

192. Lotta Andersson, 25.
Hon läste till undersköterska och hade tidigare arbetat på ett äldreboende. Hon var snäll och omtänksam, tyckte familjen, och gjorde allt för sin ettåriga dotter.
De senaste åren hade hon varit tillsammans med den 26 år äldre mannen och av och till bodde de tillsammans i Ystad. Lottas mamma säger att sambon hade ett stort kontrollbehov och svårt att hantera konflikter.
Lotta berättade för sin sambo att hon fått en egen lägenhet och skulle flytta ut. Hon skickade flera sms till sin mamma och bror som blev oroliga.
Både Lottas lilla flicka och mannens trettonåriga dotter var hemma när han ströp henne till döds.
Dödad 3 oktober 2011.

193. Chatarina, 41.
Hon var mamma till tre barn, älskade film och musik, den äldste sonen berättar att man kunde prata med henne om vad som helst.
Hon fortsatte umgås med en man som slog henne. Han påstår att hon hade varit otrogen, att det var därför han sparkade henne, slet i hennes hår, lämnade henne i sängen. Han dömdes till 14 års fängelse.
Dödad 29 oktober 2011.

194. Ellinor Galerius, 23.
Ellinor gick ut gymnasiet med fina betyg. Hon var intelligent, säger hennes familj, en god lyssnare och såg fram emot att utbilda sig till undersköterska.
Hon hade daglig kontakt med sin mamma. Relationen med pojkvännen hade tagit slut efter att han tagit strypgrepp på henne, men i december började de träffas igen och hon flyttade in hos honom. Han hade då försökt ta itu med sitt alkoholmissbruk. Men relationen var konfliktfylld.
Han var svartsjuk och kontrollerande och Ellinor var på väg att göra slut.
Han högg henne två gånger med kniv, tingsrätten bedömde det som dråp och inte mord. Han dömdes till nio års fängelse.
Dödad 28 januari 2012.

195. Kvinna, 39.
Hon fruktade för sitt liv, gömde sig med döttrarna till kvinnojourens skyddade boende. Ex-sambon var dömd till ett års fängelse för att ha hållit henne olaga frihetsberövad, men släppts fri i väntan på att fallet skulle upp i hovrätten.
På väg hem från lekparken kom han springande, högg henne med kniv i mage och bröst. Flickorna, sex och fyra år gamla, stod bredvid.
Han dömdes till livstids fängelse i Malmö tingsrätt.
Dödad 17 februari 2012.

196. Kvinna, 74.
Hon hittades död i sitt hem i en by i Mellansverige. Maken låg död på gårdsplanen med ett hagelgevär mellan benen. Polisens utredning visade att han var gärningsmannen, och tagit sitt eget liv.
Dödad 6 mars 2012.

197. Kvinna, 39.
Hon var miljöinspektör i Malmö, uppskattad för sin vänlighet. Hon skulle parkera om bilen när hennes ex-sambo sköt henne.
Han kunde aldrig acceptera skilsmässan, förföljde henne och hade fått kontaktförbud. Han är nu häktad på sannolika skäl misstänkt för mord. De hade en dotter tillsammans.
Dödad 6 maj 2012.

198. Kvinna, 33.
Den 33-åriga fembarnsmamman misshandlades hemma, hittades svårt skadad på gatan och avled senare på sjukhus.
Hon hade tidigare ansökt om skilsmässa, men dragit tillbaka dem.
Alla barn var hemma när deras pappa dödade mamma. Mannen är häktad och menar att hans gärning i första hand ska rubriceras som grov misshandel och vållande till annans död.
Dödad 18 juli 2012.

199. Kvinna, 39.
Hon var en glad och social mamma till fyra barn. Paret skilde sig för några år sedan men levde tillsammans i Tyresö. Han är tidigare dömd för misshandel av sin ex-fru.
Mannen har erkänt att han högg kvinnan med kniv, men inte att han haft uppsåt att döda. Barnen var hemma när deras mamma dödades, pappan larmade själv polisen.
Han är nu häktad på sannolika skäl misstänkt för mord.
Dödad 28 juli 2012.

200. Kvinna, 52.
Kvinnan hade under många år haft en relation med den 59-årige mannen och de hade en gemensam dotter. Nu höll de på att separera.
Grannar larmade polisen, men när de kom till lägenheten hade mannen redan hunnit därifrån. Han anmälde senare sig själv till polisen och berättade att han dödat henne med kniv.
Mannen är häktad på sannolika skäl misstänkt för mord,
Dödad 30 juli 2012.

201. Kvinna, 22
Kvinnan befann sig hemma hos en nära släkting i Hallunda när hon knivskars till döds. Hennes 21-årige make greps på platsen. Under häktningsförhandlingen medgav mannen att han ”brukat våld” mot henne, han har i polisförhör berättat att det var han som orsakade hennes död. Polisutredningen pågår.
Dödad 23 augusti 2012.

Osäkra fall där polisutredningen fortfarande pågår:

1 augusti, Kristinehamna: En 76-årig kvinna hittades död i sin bostad, maken greps i lägenheten. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård för trippelmord på 1970-talet. Mannen är häktad misstänkt för mord, han säger att han varken kan erkänna eller förneka.
6 augusti, Sollentuna: En 17-årig flicka sköts till döds. Hennes pojkvän har förklarat att det var ett vådaskott men åklagaren hävdar att det finns omständigheter som talar för mord. Tingsrätten häktade honom misstänkt för mord.

FAKTA Så arbetar vi med undersökningen:

• Sedan våren 2009 har Aftonbladet räknat samtliga fall då en kvinna dödats av sin man i Sverige.
• Någon gång varje år vänder vi oss till samtliga polismyndigheter och begär ut uppgifter om anmälningar gällande mord, dråp och vållande till annans död.
• Vi räknar fall där det finns en fällande dom eller en avslutad polisutredning som slagit fast att det handlar om mord och vem gärningsmannen är. Vi räknar även fall där det finns en häktad gärningsman som gjort säkra medgivanden.
• Granskningen gäller dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Med nära relation avser vi en kärleksrelation. Gärningsmännen var pojkvän, sambo, make eller ex till den dödade kvinnan.

LÄS MER:

• Om samtliga kvinnor som dödats under 2000-talet av en man de älskat, litat på och i många fall fått barn med på vår specialsajt.
• Om vår granskning, här.

Det började i januari, en av kvinnorna på Olofströms kvinno-och tjejour kom och viftade med Aftonbladets nyårsaftonsupplaga, där vi avslöjade att 189 kvinnor dödats under 2000-talet.
Nu börjar Kristina Westman och Karin Svenssons cykla från Umeå och tillbaka till Olofström. 189 mil ska det bli, en för varje dödad kvinna utifrån siffran i vår förra stora undersökning.
De gör stopp på tjugo orter där de vill väcka så mycket väsen som möjligt kring frågan om mäns våld mot kvinnor. Redan har de figurerat i lokalpress och tv 4. De bloggar också: http://189mil.wordpress.com/
Lycka till, säger vi.

TV-inslag om Kristina och Karin: http://alturl.com/p5msr

I dag fick vi uppgifter om att den 21-åriga kvinnan som i går dödades i Hallunda söder om Stockholm ville bryta upp från äktenskapet. Hon hade sökt hjälp för att lämna sin make, enligt uppgifter till Aftonbladet. Hennes 22-årige man är anhållen och i eftermiddag hålls häktningsförhandling.

Samtidigt har vi börjat granska de senaste fallen då en kvinna dödats av en man, pojkvän eller ex-man. En svart sommar har det varit. I juli dödades tre kvinnor under tolv dagar. Tio barn förlorade sin mamma, och deras pappor har gjort vissa medgivanden att de dödat.
Vilka varningssignaler fanns? Hade något kunnat göras annorlunda?

Vi återkommer snart om detta.

”Brister i samarbetet mellan olika myndigheter har gjort att ännu en kvinna har dödats”, skriver kammaråklagare Ulrika Rogland i en debattartikel publicerad i Sydsvenskan i dag.
Samtidigt avslutar hon rättegången i Malmö mot mannen som i februari dödade sin före detta sambo på gatan och inför deras två barn. Då hade kvinnan sedan oktober varit övertygad om att han skulle döda henne. det var bara en fråga om när.
”Ett rättssamhälle kan inte tolerera och acceptera att fler hotade personer dödas och att barn ska växa upp traumatiserade utan föräldrar”, skriver Åklagare Rogland, och efterlyser utbildning, riskbedömningar och handlingsplaner.

Nu har en 44-årig man häktats misstänkt för att i söndags ha skjutit ihjäl sin före detta sambo. Han hade besöksförbud hos kvinnan. Han har ”erkänt de faktiska omständigheterna”, enligt TT:s telegram. När vi pratade med hand advokat ville hon inte säga något. Därför valde vi att inte räkna kvinnan som det minst 196:e fallet på 2000-valet. Än.

Lite mer om den nya siffran: 195. Vid årsskiftet hade 189 kvinnor under 2000-talet dödats av en man, pojkvän, sambo eller ex-man.
De som vi därefter tvingas räkna är:

190. En 38-årig kvinna i Göteborg dog efter att ha misshandlats någon gång mellan 2-5 november 2010. Parets son var hemma. Hennes före detta man dömdes till åtta års fängelse. Domstolen ansåg det inte bevisat att han hade för avsikt att döda henne.
191. En 36-årig trebarnsmamma hittades död 17 september 2011 i ett vattenfyllt dike i Gottröra. Hon hade flyttat till skyddade boende efter att ha misshandlats av sin 35-årige man. Han dömdes till 18 års fängelse, för att ha mördat henne med kniv.
192. En 25-årig kvinna i Ystad planerade 30 september 2011 att berätta för sin sambo att hon skulle flytta med sin dotter. Han ströp henne i vardagsrummet. En 18-årig dotter blev vittne. Mannen dömdes till 16 års fängelse för mord.
193. En 41-årig kvinna misshandlades 30 oktober 2011 i sitt hem i Valdemarsvik och dog, eftersom hon lämnats i sin säng utan att kunna sköta sin diabetessjukdom. Hon hade ansökt om besöksförbud mot en 47-årig man. Han dömdes för mord till 14 års fängelse.
194. Ellinor Galerius, 23, hade pratat om att göra slut med sin pojkvän. Hon dödades med kniv hemma med den 28 januari i år. Pojkvännen åtalas i dag.
195. En 39-årig kvinna i Malmö knivhöggs till döds på gatan 17 februari, inför sina två barn. Hon levde i skyddat boende. Hennes ex-man har erkänt i polisförhör att han dödat henne. Åtal väntas tidigast 25 maj.