I fredags kom min söta väninna Sara på lite spontanbesök med sina små barn. Det blev en helkväll med middag, vin, busande ungar och mycket tjejsnack!

Frammåt kvällen när solen gått ned, vände vi stolarna ut mot sjön

och plockade fram några fällar och filtar. De små slocknade en efter en. Lillan i mitt knä! Ja, jag vet vin kanske inte är det bästa när man är vrålförkyld, men vad sjutton, jag kan knappast bli sämre och hade fasiken så mycket roligare!

På lördagen tog vi med samma Sara och hennes dotter och drog vi iväg till stallet.

Lillan verkligen älskar att rida och är inte det minsta rädd. Ponniesarna är busiga och rätt som det var, under fotograferingen, hade den lilla rackaren stoppat in huvudet mellan benen på mig ochh jag höll på att fara all världens väg. Lillan hanterade situationen perfekt, som den lilla cowboy hon är!

Kolla bild nummer tre!

Den lilla ryttarinnan och en av ponniesarna pausar efter ansträngade ridtur!

Söndagen bjöd på ömsom sol och ömsom kyla. Älsklingen, Lillan och jag for runt för att leta efter trevliga korgmöbler till en del av altanen (som annars känns väldigt trevlig och är ovanligt fint piffad i år), men kom hem tomhänta, fanns inget som ens var i närheten av vad vi tänkt oss…

Syrran och hennes lilla minsting kom på besök och moster fick gosa lite bebis! Inte superpoppis hos Lillan som är van att ha mig för sig själv men, men.

Cykla är annars en favvo sysselsättning för vår lilla sessa. På söndageftermiddagen var det premiärtur ned för den branta backen på Udden och ut på de riktiga vägarna. Hitintills har hon bara cyklat hemma på våra gångar, men vägarna gick bra de med. Cykeln är knappt pumpad så det går inte så fort, skönt, jag tror nästan att jag skall låta det vara så…

Nu blir det att ringa ”El Doctore”