Det tog lite tid men nu har vi äntligen fått knopp i köket. Skåpluckorna är så dåligt målade att det tagit lång tid för oss att bestämma oss för vad vi skall göra med dem. När de kom tillbaka från målaren trodde jag att jag att jag skulle börja grina, så fruktanvärt dåligt var det, jag skojar inte.

Ett alternativ var att genast lämna dem till någon annan för slipning och målning. Ett annat alternativ var att behålla dem så länge, tills vi orkar ta tag i den processen på nytt. Vi valde alternativ nummer två. Då i Maj, när det var kaos här med en rutten syll och allt det andra, kände jag bara att jag inte orkade leva med ett kök utan luckor en enda dag till. Så luckorna blev kvar.

Att lämna in luckorna för slipning och ommålning skulle bli dyrt och vi har ingen lust med den utgiften just nu, så vi får leva med de dåligt målade luckorna tills vi känner att vi inte står ut med det längre.

Nu har vi tagit det beslutet, finaly, så nu har knopparna äntligen fått komma upp.

I morse kom de här två killarna med sina borrmaskiner och vips var vi inte knopplösa längre, hurra!

Det är ett stort kök med hela 52 knoppar på lådor och skåp. Knopparna kommer från Stilbeslag och heter Julia, men jag tror att de utgått ur deras sortiment.

Skönt med framsteg, det har varit lite stiltje de senaste veckorna.

Ni har väl inte glömt…

http://www.veckorevyn.com/blogawards/BlogAwards2013/Bidragssida/17

om ni vill rösta på mig i Blog Awards 2013!

Kram

Helena

Vi har två hallar, en entréhall och en inre hall eller vad man nu skall kalla det för.

Den inre är den som ligger närmast hitåt och entréhallen, där ytterdörren, kappförvaring och en toalett ligger, är den som är längst bort.

Från den inre hallen tar man sig till de båda vardagsrummen, köket, källaren, trappan till övervåningen. Det är alltså ett genomgångsrum, men det är så pass stort att vi placerat en soffa där.

Först tänkte vi att det var lite knasigt, vem skulle sitta där liksom. Men faktiskt så används soffan dagligen. Nästan alltid någon som ligger och slappar där. Eller kanske ännu vanligare, att den rena tvätten som kommer upp från källaren tornar upp sig där i väntan på att sorteras… :-)

Kram kram

Helena

Klicka på märket ovan och glöm inte att sedan logga in via den lilla facebookknappen i högra hörnet!

Kram

Helena

Några snygga sugrör i ett glas på bordet i köket, och vips är lillan plötsligt intresserad av att dricka ordentligt med både vatten och juice om dagarna. Kan vara lite trögt med det annars minsann.

Svartvita sugrör hittade jag på Lagerhaus.

På samma ställe som jag hittade de fina glasen (ni vet de där som alla andra redan har)!

Kram kram

Helena

Köket är fint, men det är väldigt halvklart. Saknas lister och knoppar bland annat. Öppningen in till vardagsrummet fanns inte när vi flyttade in så den behöver lister både inne i köket och in mot vardagsrummet. Dörrarna, både den i köket och dubbeldörrana i vardagsrummet, eller det är faktiskt den dela av vardagsrummet som skall bli matsal på sikt, skall få smygar och lister de med.

Knopparna, fina Juliaknoppar från Stilbeslag, ligger här och väntar på att skruvas upp i veckan. Jag hade tänkt att göra det själv men hittar banne mig inte laddaren till borrmaskinen. Den är väl slängd den med, vid flytten… (en annan historia som jag berättare en annan gång). Nu kommer det några killar till veckan och gör det istället och samtidigt skall de mäta hur mycket lister som  skall beställas.

Nejhej, hörrni, nu är det dags för mig att hoppa i duschen. Idag skall jag fota reportage, tjoho vad kul! Vi har planerat detta i typ ett och ett halvt år och nu äntligen blir det av. Galet vackert hus där världens piffigaste tjej med sanslös stylisttalang och hennes proffsbildsredigerande sambo bor. Borde inte kunna bli fel, bara jag sköter min del av det hela rätt!

Kram

Helena

Jag snickrade för en tid sedan ihop en liten moodboard för det stora allrummet i fjällstugan.

Allrummet rymmer både kök, matplats och vardagsrum med jätte-tv. Vi gillar att kolla film om kvällarna, framför allt i fjällen, så en stor tv fick det bli. En (eller ett par) saker saknas, bland annat en riktigt skön fåtölj framför tv:n. Vet inte vilken vi skall välja. Mats Theselius stol är ju inte någon fåtölj man liksom glider ned i och softar framför en lång film. Nej där går nog form före funktion, men åååh vad vi har suktat efter den stolen länge…

Kram

Helena

Jag har många kompisar, men ett fåtal mycket nära vänner. Båda delarna är obetalbara och ett absolut måste för livskvalitet  och lycka. I alla fall för mig. Vi umgås inte jämt och hela tiden, så som man gjorde när man var 15, men vi ses ganska frekvent i alla fall. Det är fantastiska tjejer som jag beundrar. En har varit min följeslagare i hela 33 år och en annan anslöt i oktober 1996, för 17 år sedan. Andra har fallit bort under vägen.

Tack gumman för den fina avkomman du gav mig här om veckan (och tack för Global förstås)!

Kram

Helena

När jag blev intervjuad av Aftonbladet och ombedd att beskriva bloggen och vad den handlar om, sa jag att den handlar om drömmar. Drömmar som förverkligas och drömmar som förblir drömmar, och så lite vardag uppe på det.

Här kommer en dröm, som med stor sannolikhet stannar vid just en dröm.

Bild från instagram

Piet Hein Eek. Satan i gatan vad snyggt det bordet är. Tidigare har jag sett det i en mörkare brun nyans, men nu såg jag denna ljusa galet vackra variant på NK i Stockholm.

På bild går det inte ens att komma i närheten av den verkliga skönheten. De ruffa gamla plankorna med den tjocka superglansiga ytan över hela härligheten. Det måste ses och kännas på för att man skall förstå.

Bidrag till kategorin drömmar som förblir drömmar alltså!

Kram

Helena

Hon är bara 5 år den lilla snorpan, men ibland så känns hon så himla mycket större.

Det kan säkert bero på att hon har storasystrar som hon influeras grymt mycket av ibland. Musik tex, jag är inte ett dugg intresserad av det, lyssnar typ på skvalet som man matas med via radion i köket och i bilen och så Kent då förstås. För Kent är min grej, älskar allt de gjort!

Men Lillan hon kan alla band, vet vad de sjuger, kan texterna osv. Hon kan sitta långa långa stunder för sig själv och bara lyssna på musik i sina hörlurar. Idag hittade M henne på detta vis och jag fick förstås lov smygfota henne!

Hon är inte så jätteförtjust i att bli fotad längre. Men ibland är det ok!

Kram

Helena

Ja ni ser ju själva, det ääär ett fantastiskt hus, men det ääär vansinnigt mycket som skall fixas. Även om vi inte egentligen gör något själva så är det jobbigt och tidskrävande och tålamod är inte min starka sida…

”Vi skulle aaaldrig köpa ett renoveringsobjekt, vi är inte den sortens människor”

Så sa vi tidigare. Yea right, nu är vi mitt uppe i det…

Nästa sommar kommer murarna och putsar fasaden, cant wait!!! Eller förresten, de skall inte putsa hela fasaden, bara delar av den där det är skadat och utbyggnaden på norra sidan som är träfasad idag. Resten skall målas.

Vi hade en tjomme här som renoverat slott i Sörmland, han ville riva ned rubbet och börja om från början. Men om vi säger såhär. För de pengarna som han ville ha för ett sådant jobb, skulle vi kunna köpa en skaplig herrgård i Härjedalen. Så det blev inget av med det, vi fick helt enkelt nöja oss med det näst bästa, bomlagning.

Den oskyddade nya syllen skall kläs med spiktegel nu under hösten. Spikteglet är beställt, det tillverkas för hand och bränns bara på beställning (och kostar typ en förmögenhet, tur att det inte är så mycket…).

De suuuperduktiga timmerkillarna skall komma och fixa spikteglet och kommer slita sitt hår när de ser att de som bytte fönstren isolerade med vanlig Rockwoll eller något sådant. Timmerkillarna använder någon slags naturmaterial att isolera med.

Nåväl, det blir väl någon råd med det också, som min mormor brukade säga!

Kram

Helena