Vi ses väl där då?!

’Tjing’



Så fort jag kommer upp hit till Lofsdalen börjar jag i huvudet att inreda vår fjällstuga, den som förhoppningsvis kommer att stå klar för inflyttning till jul.

Man kan väl säga att man inte är i centrum för sin dotters intresse när

storasyster 17 år, och hennes goa kompis, är med till fjällen!

Det är bara att inse att man inte är någon ungdom längre, men 40 år känns rätt coolt ändå tycker jag.

40 år av framgång och misslyckanden, glädje och sorg. Lite klokare och lite mer förståndig för varje år. Tänk om man hade vetat allt som man vet i dag när man var ung, vad annorlunda man hade levt och vad mycket man hade missat… De finns nog en mening med att

inte vara så förståndig i 20 års åldern…

Hur firar man då sin födelsedag nr 40? Att vi skulle resa bort det hade vi bestämt för länge sedan, och allt lutade åt Mallis och Palma där vi stortrivdes i höstas, men se M är en överraskningarnas man. För en tid sedan ringde han hem från jobbet och sa -Nu vet jag vart vi skall åka, vi skall inte till Palma,
 vi skall åka till New York!

Så lagom till sommaren, tar min älskade M med mig till ”The city that newer sleeps”
för en hel veckas härlig semester på tu man hand.
Åh vad jag älskar sådana här ”små”
överraskningar!

Välförtjänt fjällsemester med familjen, skönt så in i vassen! Trots att snön lyser med sin frånvaro, fläckvis, så är de flesta backarna öppna och vi har tillbringat hela den soliga dagen i backen. Lillan tar sig på skidorna, och egentligen är det ”bara”stanna och svänga som saknas nu, he, he, ganska viktiga saker va?! Imorgon måste vi försöka att tona ned störtloppsstuket en aning och träna på ”glasstruten”, enda sättet va? Eller har ni några andra tips för livrädda mammor som blåhåller selen medans ungen försöker att dra ifrån… Lite obalans i vår mamma-barn-relation just nu…

Visst berättade jag för er att jag nu för tiden kan lägga till ”skribent” i min CV?

Jag har den senaste tiden skrivit flera reportage åt bästa fotografen Anne-Charlotte Andersson. Helt vansinnigt kul är det att skriva och när man sitter där och håller på, kan man inte fatta att

man kommer att få betalt för det!

Idag när jag hämtade posten låg ett stort tungt kuvert i brevlådan. I kuvertet låg en rykande färsk Hus och Hem Trädgård och en hälsning med ett tack för samarbetet från redaktören Anette Sievers!

Med en kamera och en egen blogg kan man verkligen frisera sin tillvaro lite. Livet kan med några klick framställas som lite enklare och lite mindre friktionsfritt. Här tex berättade jag om den tråkiga historien som pågått i flera år med våra vänstra grannar. Den historien hade ni ingen aning om, trots att ni kanske hängt med i bloggen i sedan start. En himla tråkig historia btw, som smidigt hade kunnat lösas med lite ödmjukhet inför lagen och sin omgivning…

Vi bor som ni kanske vet längst ut på en udde och har grannar till höger om oss också, men de syns nästan aldrig eftersom vi har ganska mycket träd och buskar mellan våra tomter,

och den sidan har jag aldrig visat er!  

Grannens tomt är värsta sortens skrotupplag!!! Kanske inte syns så bra på bilden som är tagen i Lillans rum, men där finns verkligen en miljard med bråte och annat elände där… trist…men…

Grannen har sålt!!! Vi skall få nya grannar och kanske, kanske, kan vi nu röja upp på den sidan tomten och få öppet och fritt ut mot vattnet på den sidan också! Nu finns ju alltid risken att de smackar upp ett stort hus mitt i vägen, och det må va´ hänt, men hur de än gör lär de bli bättre i alla fall…

tror jag…eh, eller vill jag tro i alla fall…

 Önskar er en riktigt härlig fredag!

Kram Helena

  

Just nu är jag inne i en period när jag bara vill skala av allting. Ni vet, bort med volanger och annat krafs på kläder, bort med tramsiga lösa prylar här hemma och bort med allt som inte fyller någon funktion. Vet inte hur det kommer sig, men jag har känt såhär ett tag nu, kanske ända sedan jag besökte det här huset, som jag lovat och fått tillstånd att fota lite. Någon frågade om jag glömt bort det, men det har jag inte det har bara inte funnits tid till det. Det kommer, jag lovar!

Jag har fått några fler frågor.

Nu skall vi se, någon frågade om våra köksstolar, dem har vi köpt på ROOM i Sthlm (finns den butiken kvar?) och det är Karim Rachid som gjort dem.

Väskan är från Esprit.

Kartan och ramen på övervåningen har vi  köpt på Borneo.

Kommer inte ihåg vad mattan i köket heter och mannen tyckte att köket blev ”ganska ok” men lite för mycket ”hemmagjort” för hans smak. Får se hur länge det dröjer innan vi köper nytt både bord (dock vitt) och nya stolar. Detta är en ”bättre-än-innan-lösning”!

Tavlan i köket (som jag banne mig snart kommer att måla om själv…) är från Bali.

Grislamporna över köksbordet upplever jag inte som bländande på något sätt. Men kanske är det för att vi har matta glödlampor och dimmer?

Om ni har frågor får ni gärna maila mig, jag tror att jag är bättre att svara på mail än vad jag är på att svara i kommentarsfältet. Jag är jämt så osäker på att ni faktiskt återvänder för att kolla ev svar!

Well well, idag bjuder jag er på lite sköna avskalade lugna och inspirerande bilder från Birgitta Wolfgang Drejer och Boligmagasinet.

My Good, vad detta tilltalar mig…

Kram på er!

Påsklovet närmar sig supersnabbt men hela fjällsemestern är på väg att gå om intet.

Varför tänker ni då, jo för ser ni, det finns nästan ingen snö kvar! Det är busvarmt i fjällen och snön smälter med en rasande fart. Kanhända blir vi hemma helt enkelt… Känns ju sådär, kan jag väl säga, med tanke på det stundande bygget där uppe… Apropå det, så skall vi ha möte med byggarna veckan efter påsk, de har räknat ut ett pris och har en plan… spännande :-)))

Förra veckan var Lillan till frissan för första gången. Söta Matilda på Salong Jonas tog hand om min lilla Guldlock som var sååå allvarlig och koncentrerad genom hela proceduren.
 Oj vad hon hade sett fram mot detta!

Vet inte hur länge jag gått omkring med plånbok, almanacka, telefon och läppglans i handen, men det börjar på att bli ganska länge nu. Jag har på något knasigt sätt tänkt att jag minsann inte skall köpa mig någon halvmesig väska, när det enda jag egentligen vill ha är en Bayswater från Mulberry. Ok, den är dyr, men den är inte sådär galet dyra att man bara inte kan köpa den (tyvärr dyker det bara upp något annat jag måste köpa för de där slantarna hela tiden, så det har inte blivit någon ännu…). Inte som en sådan där snygg Chanelväska som jag önskade mig här. En sådan går loss på typ 30 lakan

och det mina damer, är sjukt dyrt!

Nåväl, förra torsdagen fick jag lov att gå omkring med bindor i byxfickan, eftersom jag inte hade någon handväska. Det kändes lite som droppen och jag drog ned på stan för att, trots att jag satt mig för att inte göra det, köpa mig en ”halv-ok” väska.

Hittade genast denna som bara var så ”perfa” åt mig. Lagom stor, lagom prislapp och just ”min” färg! Supernöjd trippade jag ut från affären med väskan i handen och bindorna i ett fack. Väl ute på gatan välde det en känsla över mig att, ghaaa, jag måste ha ett par nya skor också!!!

Det fick bli ett par med klack denna gång. Jag har i princip alltid gått omkring i höga klackar, fram till det att jag blev gravid (då det blev badtofflor storlek 42 den sista månaden). Och efter graviditeten var det definitivt inte aktuellt att vingla runt på klackar och balansera en liten bebbe på armen. Nej platta rejäla skor a la Dr Marten och Converse har funkat bäst för mig. Men nyligen fick jag en sådan lust på klackar igen, så ett par snygga boots/stövletter i mjuk fin mocka inhandlades och jag är bara så nöjd.

Precis som med inredning så blir det på något sätt så att, börjar man på att byta ut något,

ja då vill man bara fortsätta… På HM fyndade jag den lilla toppen för 99 kr och efter det blev jag fast. Några t-shirts, linnen och en tröja blev med hem och givetvis kände jag genast att jag måste ha några par nya byxor också. Men pling, där tog tiden slut, så några byxor hanns det inte med.

En sak är i alla fall säker, min tunika-period är nu helt över. Inte en endaste tunika kommer jag att sätta på mig igen. Är så vansinnigt less på allt vad tunikor, volanger, rosetter och spets heter,

 så jag kommer att göra mig av med var enda en av dem en efter en.

Var så säker!