Apropå New York kan jag visa vad jag hade på mig igår, då jag var på en extremt trevlig utflykt i Stockholm. En rar väninna har fyllt fyrtio denna sommar, precis som jag, så jag ordnade med en heldag i huvudstaden som en lite överraskning åt henne.
Hon är inte så pigg på att vara med på bild, och lite trött på ständigt fotograferande (!) så jag lämnade kameran hemma. Nu kunde jag inte hålla mig från att ta några pics med Iphonen i alla fall, eftersom det var så underbara platser vi besökte, men de bilderna får ni se i ett annat inlägg!
Nu var det kläderna alltså, och dem köpte jag i New York, därav inledningen på inlägget. Eftersom jag långt ifrån varje dag lägger typ en halvtimma, av min dyrbara tid, på att fixa och styra med smink och hår så tänkte jag att det är bäst att ta några bilder när man ser skaplig ut! Jag vet, visst är det galet att man skall behöva lägga så mycket tid på att bara se vanligt trevlig och ordnad ut. Det är ju inget festiordningställande vi pratar om här… Förresten har jag färgat både bryn och fransar nu, så sminkningen sträcker sig inte längre än till lite foundation, concealer och rough, så skönt!
Nå väl! Här kommer nu några helt naturliga avslappnade bilder på mig när jag helt oberörd bara strosar runt i vardagsrummet… Ehhh, eller kanske inte…
Supersköna jeans (ni vet sådär sköna så att man bara måste köpa fler) från Rag & Bone. Hittade nyss ett par exakt likadana, men i världens snyggaste jeansblå tvätt, precis perfekt slitna (ni hittar dem
här, och kolla tröjan på den bilden, visst är den att dö för?!) och nu kan jag bara inte släppa tanken på att köpa dem…
Tröjan blev också ett riktigt lyckoköp. Ni vet ibland kan det vara så att man hittar något som man tycker är sååå snyggt, så köper man det och när man sedan kommer hem undrar man ”Hur tänkte jag här egentligen?”. Men som sagt ibland blir det ett lyckoköp, där man snarare undrar varför man inte köpte en till i en annan färg. Den här är en sådan, som det sista exemplet alltså. Gud vad jag har använt den mycket. Känner mig alltid klädd i den. Den är från Helmut Lang och kostade egentligen många sköna tusenlappar, men jag fyndade den för ”i runda slängar” en tusing vid en utförsäljning. Den är värd varenda krona och kommer att hänga med länge!
Nu blir det en sväng till Ikea för det pågår ett litet ”projekt” här hemma,
och ni skall förstås få se så snart det blir klart!
Kram Helena
