Jag känner en så ofattbar glädje. Jag sitter i bilen på väg hem till Göteborg och ryser i hela kroppen. Jag är glad för egen skull, glad för Micke Stahre, glad för hela lagets skull – men gladast är jag för Tjernström. Att han fick göra detta mål, det unnar jag honom så oerhört.

Han kom till AIK alldeles efter vi tog guld senast 1998. Och han har varit med oss genom de svåra åren. De karaktärslösa nollorna lämnade AIK efter nedflyttningen. En efter en troppade de av. Fredrik Björk sa: ”Jag är för bra för Superettan.” Så säger ingen AIK:are.

Men Tjerna spelade kvar. Tjerna gav inte upp. För mig ÄR han AIK. Att det var han som fick avgöra, det var så fint.

Nu ska jag fort till Stockholn, supa mig full som ett litet as och fira precis hela natten. Och ni hänger väl med ut?