Drömmar om guld

Alex Schulman bloggar om vägen till SM-guldet

Arkiv för October 2009

- Sida 1 av 1

Punkta Hysén!

av Alex Schulman

Jag är inte rädd för IFK Göteborg. Men jag är rädd för Tobias Hysén. Han är otrolig. Jag förstår faktiskt just ingenting. När han spelade i Djurgården hade jag koll på honom. Han sprang på en kant, men kom just ingenstans. Han var ibland så dålig i derbyna att man skrattade åt honom.

Och nu. Han är ju helt otrolig. En spelare som ensam kan vända en match. Lite som Nebo var för oss i slutet av 90-talet. Helt och hållet livsfarlig. Tänk om AIK skulle punktmarkera honom? Det gör man ju inte längre. Men det vore något, tycker jag. Nils Eric Johansson har bara en enda uppgift – att ta bort Hysén.

Så gör vi!

Vidrig dag

av Alex Schulman

Jag börjar bli riktigt jävla supernervös nu. Jag kan inte fungera som människa. Om någon frågar mig vad jag gjort den senaste kvarten så kan jag inte svara. Jag är somnanbul, jag är varken död eller levande. Jag vill att det ska vara söndag, jag vill inte att det ska vara söndag. Det här är vidrigt.

Vidrigt!

tar gärna emot tips på hur man får tiden att gå.

In med Tjernström från start!

av Alex Schulman

Jag sitter och fnular på vilken elva Micke Stahre kommer att ta ut på söndag. Och backlinjen är ju given. Och anfallsparet är ju också det. Det är egentligen bara i mittfältsfyran det kan hända något. Och det beror på att AIK har så otroligt många bra mittfältare.

Ofta har vi dessa spelare på bänken.

Tjernström
Özkan
Pavey

Min gissning är att alla tre hade gått in rakt i IFK Göteborgs startelva. Den bredd vi har på mittfältet är enorm.

Det är väl störst sannolikhet att Stahre behåller mittfältet från Örebro intakt. Men jag skulle vilja se Tjernström från start. Är inte det en kille som går in och vinner matcher som den på söndag? Frågan är då bara vem som ska ut? Jag säger tack och hej till Johnson. Men det är ju jag.

Ännu ett AIK-fan har fötts

av Alex Schulman

Jag har en dotter som heter Charlie. Redan när hon var två dagar gammal frågade jag vad hon hade för klubbsympatier och hon berättade myndigt för mig att hon var född AIK:are. Jag blev så glad att jag gick och beställde en fin tröja till henne. Den senaste tiden har Charlie varit lite stingslig. Skrikig och missnöjd och orolig. Vi trodde att det var magont och gav henne medicin. Sen trodde vi att det var allergi och gav henne medicin mot det också.

Det var först idag jag förstod – det är anspänning inför söndagen. Mot den finns ingen medicin.

bild[53].jpg

Berätta om hur ni ska fira söndagen!

av Alex Schulman

Hör upp, alla AIK:are!

Jag antar att ni ska ner till Göteborg på söndag.

Kan ni inte berätta ert upplägg i kommentarsfältet? När åker ni? hur åker ni? Vad gör ni sen?

Hur ser söndagen ut?

Inte vara sura nu

av Alex Schulman

Har fått lite mail från göteborgare som blev lite, hur säger de, TYKNA av min krönika. De tycker att jag är elak mot Göteborg. Det tycker jag man kan vara så här inför matchen, men ni ska veta att jag har stor respekt för IFK Göteborg. De där blåvita ränderna medför en inbyggd respekt. Det är inget låtsaslag som är beroende av kommunens pengar, som Elfsborg. De har inte sålt ut namnet på sin arena. Det finns anor hos Göteborg och därför känns det särskilt kittlande att det är dem vi står mot på söndag.

 

Mina tre vackraste AIK-minnen

av Alex Schulman

Mina 3 vackraste AIK-minnen:

November 1992, jag var 15 år. Jag hade följt AIK från Norra Stå under hela säsongen. Jag älskade fotbollen, men livsstilen var främmande. Matchen mot Malmö var min första bortaresa. Tågresan skulle ta 4 timmar, så jag tog med en god bok. De som hoppade, drack och skrek omkring mig skojade med mig för det. Jag hade just börjat förstå att AIK var en klubb som alla hatade – att älska AIK innebar att identifiera detta hat och konstatera: “Vad fan gör det.” Jag stod på ena kortsidan när Gary Sundgren skickade in den. Jag minns inte så mycket, hela kortsidan rämnade. Jag blev så glad och folk ramlade och vi var många som slog oss och blödde från djupa sår som kändes först dagen efter.

     

November 1998. Jag bodde i Argentina, naiv kärlek hade tagit mig dit. Jag hade följt AIK under hela säsongen via den revolution som kallade Internet. Det fanns chans till guld inför sista matchen, men utsikterna var dystra. Det krävdes osannolik vinst där och osannolik förlust där. Jag följde matchen genom ett 90 minuter långt telefonsamtal med en vän i Sverige som satt på Råsunda. Det fanns inte Skype på den tiden, samtalet kostade 9 000 kronor, pappa fick hjälpa mig att betala sen. Det var ett underligt samtal. Min vän skrek för att överrösta ljudet på Råsunda, återgav matchen samtidigt som han rapporterade från sportradion om hur det gick för Helsingborg. Målen trillade in på osannolika sätt. Jag minns att jag satt på en veranda i 25-gradig värme i Argentina och rös i hela kroppen. När slutsignalen gick och det stod klart att vi vunnit guld gav telefonlinjen upp. Den klarade inte av mullret från Råsunda. Jag satt där i allt knaster, lycklig och lovade mig själv att vad Alexander Östlund än gör, vilka misstag och felsteg han än gör i livet efter detta, så kommer jag aldrig att sluta älska honom. Han har prövat mitt löfte många gånger sedan dess.

     

November 2009. Jag åkte ner till Göteborg med en vän i bil. Vi pratade inte under hela vägen ner. Och skrek under hela vägen upp. Vi kände en eufori vi aldrig känt förr. Vi var överallt. Så många vackra minnesbilder. Paveys mål. Bojans mål. Obolos mål. Och så några sorgliga minnesbilder: Hysén som fick ett domslut mot sig och satte sig i gräset och började gråta och sedan spelvägrade. Stefan Rehn som efter matchen skyllde på “fittvädret”. Alexandersson efter straffmissen, som krävde att “ta om” eftersom han kände sig störd av publikljud. Det kändes lite ovärdigt. Men i övrigt – vilken kväll. Vi var överallt.

Välkomna!

av Alex Schulman

På söndag morgon åker jag till Göteborg för att se seriefinalen mellan Göteborg och AIK. Det är tre dagar dit. Tre dagar!

Det är en lång vidrig väntan för att till slut få uppleva en lång vidrig match. 

För att få tiden att gå, för att TÄNKA PÅ ANNAT, som en sorts terapi inför matchen på söndag – detta är min blogg! Jag är stolt över att få skriva för Sportbladet, den enda tidning som jag verkligen följer dagligen.

Det här är ingen silverblogg, det är en guldblogg. Jag drömmer om Guld. Det har jag gjort de senaste elva åren, men vi har aldrig varit närmare än nu. Och på söndag exploderar det. Då ska vi vara överallt. Den här bloggen kanske kan få min och er tid att gå lite snabbare.

Välkomna hit!

Alex Schulman 

PS. Meddelande till alla AIK:are som ska ner till Göteborg på söndag. Ni glömmer inte att ställa tillbaka klockan, va?

Ett år.

Sida 1 av 1

Information

Denna blogg är inte längre aktiv. För en lista på aktiva bloggar, gå till bloggar.aftonbladet.se.

Sök

Arkiv

Kategorier

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB