F1 på Monza, för mig har det nästan en magisk klang. Antagligen för att det första F1-lopp som jag såg på plats var just på Monza, jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte ett rött hav inne i en underbar slottspark i alla fall. Detta var när Michael Schumacher fortfarande körde för Ferrari och jag hade möjlighet att komma in i Ferraris VIPområde, gjorde en intervju med Stefano Domenicali och fick möjlighet att träffa förarna. Dessutom såg jag loppet från Ferraris egen VIP-läktare, precis ovanför depån vilket gjorde att jag hade en underbar koll på vad som hände under depåstoppen.
Men det som jag minns allra bäst var morgonen före loppet, jag lämnade Milano strax före nio på morgonen och det var kö på motorvägen. Den sträcka som dagen innan tagit ungefär 20 minuter tog nu över två timmar. Trafiken leddes om ut på landsbygden och till slut kom vi in i parken. Där körde min chaufför i ungefär 10 km/tim och lämmeltåget av fans gick raskt förbi oss. Och det var hur mycket folk som helst, strömmen upphörde aldrig.
Av någon anledning tittar jag till höger och där, på grusvägen kommer en tunnhårig kille glidande på en miniskoter. Det var Rubens Barrichello. Han orkade inte sitta i bilkön utan tog ett betydligt smidigare fordon när han skulle köra till paddock. Det var en rätt märklig syn, ungefär samtidigt upptäcker min chaufför honom och killen som heter Sven och är i från Tyskland berättar att han kört Michael Schumacher dagen innan och det var en skräckuplevelse…
Det var mycket trafik på motorvägen utanför Milano och Michael Schumacher hade brottom, han satt i baksätet, på mittenplatsen och nästan hängde med huvudet vid växelspaken. Samtidigt började han dirigera föraren Sven som blev mer och mer nervös. (Vilket han antagligen var redan innan med tanke på vem som satt i baksätet…)
– Han började ge mig instruktioner på hur jag kulle köra, ta höger, gasa nu så du kommer om, där kan du trycka dig in, så ta vänster nu, gasa sa jag. Han var helt otrolig, berättade Sven för mig.
– Han fick mig att köra som en F1-kung där på motorvägen och jag gjorde manövrar jag aldrig hade drömt om att göra och jag skulle aldrig klara av att göra det igen. Men det var som om djävulen flög ur mig och jag bara skulle fram.
Jag önskar att det hade funnits en videokamera i den bilen, det hade varit skoj att se den färden på Youtube…Sven var mäkta stolt över att han blivit dirigerad av Schumi och ja tysken kom fram i tid. Antagligen skulle han vara en djävel på att läsa karta också…
Men sedan fick inte Sven hämta honom fler gånger i stället fick han köra mig – men å andra sidan fick jag en riktigt bra story och den kommer jag alltid att förknippa med Monza.
Höres
Anna