Så, tillbaka på banan. Även om det inte varit så stillasittande de senaste dagarna direkt så är det en skön utsikt från skrivbordet.

När jag väl sitter där. De två senaste dagarna har varit mördande långa, som det ofta är när man är ute på jobb och det är några av er som frågat lite om hur det är ute på det så kallade fältet. Jag försökte skildra det för någon dag sedan och har fått ännu för frågor sedan dess så jag försöker en gång till….

Det tar ungefär 30 minuter att köra till banan som ligger utanför Barcelona, i Australien gick vi faktiskt för att slippa trafiken. Tungt framförallt för Jerker, Sportbladets fotograf, som fick släpa stativ, gluggar och kameror – och för mig som så klart fick hjälpa till…. Jag vill inte riktigt veta hur många kilometer han traskar varje dag med uppskattningsvis mellan tio och 15 kilo extra på ryggen. Just nu tar han en promenad kring banan för att plåta ännu mer och förbereda för kval och lopp.
Bilvägen hit är olika avspärrad varje dag. Ibland funkar det och ibland funkar det inte. Vi brukar gå till någon fysiskt stoppar oss….
Väl på plats är det sköna klinget från spärren när man kliver in i paddock det första och det sista du hör varje dag. Ljudet är sjukt irriterande och sitter kvar….
Efter att ha lämpat av det värsta uppe i pressrummet, som numera är fyllt till bredden och tvären – och luktar därefter – så tar jag en tur till schemaväggen där dagens pressträffar står noterade. Eller träffar – jag borde skriva huggsexa.
Varje ställ har ungefär tio minuter med sina förare på engelska och tio minuter på deras hemspråk utöver den officiella presskonferensen som erbjuds på torsdagen. Det sker i de olika motorhomsen och en förares popularitet speglar ofta av sig på hur trångt det är.
TV får fem till tio minuter och då menar jag 25 olika TV-bolag som alla trängs med en kameraman och en reporter. Därefter får all skrivande press tio minuter.
Hos Red Bull handlar det om fem minuter för all media (TV, radio och skrivande) utanför garaget, det gör det hos Mercedes och Ferrari också alla dagar utom torsdagen då det är något mer städat – läs man behöver inte ducka för en kamera och slå ut fem armbågar för att få ställa en fråga. Ni kan själva förstå ungefär hur det ser ut.
Det gäller att träffa rätt med armbågen och slå en snygg spärr för att inte få en kamera i skallen eller bli helt omkullsprungen. Att vara reporter är ungefär som att spela på linjen i handboll. Den erfarenheten har jag nytta av nu kan jag säga….Pressträffarna är inte heller speciellt koordinerade vilket gör att du får lägga upp ett schema och springa. Från stall till stall – om du har mer än ett jobb att göra.
Där till är det också andra tider att passa, träningar att titta på, folk att snacka med för att försöka få tillgång till något mer än mainstream och dessutom ska det skrivas texter, bloggas och läggas ut bilder på instagram.
Lunch – tja det finns mackor i pressrummet. Och chipspåsar.
Något att handla finns inte på området. Där finns bara lukten av de fina middagar som serveras till sponsorerna en våning upp – till det VIPigaste VIPna.
Hos Ferrari går det att få lunch – om du är där i tid. Efter tio minuter har hungriga journalister och fotografer röjt bort allt som finns på borden och då är det slut. Behöver jag säga att den där armbågen får jobba igen?
TT:s utsände har i alla fall prioriteten klar:
– Målet i dag är att äta lunch hos Ferrari.
Någonstans efter klockan 19 har vi hunnit med det mesta, bloggar, texter till nätet och snack. Då är det bara skrivandet till tidningen kvar. Bilen går tillbaka till Barcelona, huvudet måste struktureras upp inför arbetet till morgondagens tidning och efter en löptur vid strandkanten ligger det mesta på plats och man måste äta igen eftersom det var åtta timmar sedan sist – sedan är det jobb som gäller igen. Texter som ska skrivas, tillägg som ska gås igenom och morgondagens jobb som ska förberedas.
Med andra ord är det jobb och ingenting annat under dagarna här – från halv nio på morgonen till efter midnatt. Så är det för mig och så är det för alla andra på Sportbladet också. Vi gör allt vi kan för att tidningen varje dag ska vara så maxad att du väljer att läsa den och känner att vi tar sporten på allvar. Detta är ingenting du lämnar och går hem klockan fem, det är ett sätt att leva.
Men jag klagar inte. Absolut inte.
Jag gillar mitt jobb är otroligt tacksam över allt jag får uppleva, över att jag har det jobbet jag drömde om som 14-åring när jag klev in på SvD:s sportredaktion för första gången och hoppas att jag lyckas dela med mig lite av det till er via någon av alla Aftonbladets kanaler – eller kanske via alla?
•••
Under morgonen har det redan hänt ett par saker, hos Caterham har teknikchefen Mark Smith fått städa ur sitt skrivbord och lämna jobbet. Detta för att man bygger upp en ny ledning som också ska se till att resultaten stämmer framöver.
– Det är inte lätt att ta beslutet att låta en person med Marks kapacitet gå, men denna förändring är nyckeln till en omstrukturering som även ska leda till att vi presterar på banan, säger stallchefen Cyril Abiteboul.
Posten som teknikchef ersätts inte utan John Iley, Jody Egginton och Gerry Hughes tar över arbetsuppgifterna och stötta stallchefen.
•••
Det ryktas om att Ferrari har erbjudit Adrian Newey jobb.
•••
Toro Rossos Jean Eric Vergne flyttas tillbaka tio platser och stallet får böta 30 000 euro för att han tappade hjulet på den andra träningen.
•••
Marcus Ericsson var sist på den tredje träningen och båda Caterhams förare har problem med greppet. Redan i går jämförde han det med att halka omkring på is och det såg inte bättre ut idag. Nu har stallet lite mer än en timme på sig att fixa det.