Jag är ledsen att bloggen har varit uruselt uppdaterade i veckan. Jag har flyttat. Just nu sitter jag på en verktygslåda och skriver detta med ungefär 200 flyttlådor omkring mig.
De är inte min favoritsysselsättning, men så länge maken fortsätter sitt idrottande liv är det bara att acceptera.

Något har jag i alla fall fixat åt er, en krönika från Stefan Johansson. Han gästbloggar här ibland och den här gången har han jämfört två kronjuveler – Monacos GP och Indy 500.

Här är hans tankar:

Jag såg också det loppet på TV. Men framförallt såg jag Indy 500, eftersom jag var där på plats. I mina ögon är det världens bästa tävling, rent racing mässigt. Det var som vanligt spännande från första till sista varvet och det är indy i ett nötskal. Det är alltid spännande. Det är äkta, ren racing.

Vi börjar ändå med F1 och Mercedes klantiga beslut. Precis som jag skrev inför Monacos GP så måste man ha en halv minut tidsbuffert med sig för att vara säker på seger, eftersom det nästa alltid händer oväntade saker där, har du mindre gap än 30 sekunder räcker det inte om man behöver göra ett depåstopp. Hamilton hade inte det, han gick i depå och förlorade en given seger. Det var ett otroligt klantigt misstag av Mercedes, men det känns lite typiskt F1. Alla sitter där och tittar på sina TV-skärmar, de tittar på data och temperaturer, men de glömmer bort loppet.
När det är tolv varv kvar i Monaco stannar man helt enkelt inte, så länge du har inte något mekaniskt fel på bilen som gör det omöjligt att fortsätta. I Monaco handlar allt om placeringen på banan. Det spelar ingen roll om du är fem sekunder långsammare än killen bakom, han kan inte komma förbi i alla fall, så länge den som leder inte gör något misstag. Det går inte helt enkelt.
Med tanke på allt det och på hur ofantligt många exempel från tidigare år man kan titta på så är Mercedes beslut är helt ofattbart.

Detta hade aldrig hänt om Ross Brawn hade varit kvar. Han hade otrolig koll på den här typen av situationer, när man måste lita på känsla och “gut feel” mer än all data och information om väder, däck slitage eller vad du nu kan vara. När Ferrari hade sin storhetstid med Michael Schumacher så gjorde McLaren en massa missar liknande den Mercedes gjorde i helgen när Mika Häkkinen jagade Schumacher. Ferrari med Ross Brawn vann flera lopp som egentligen var givna att gå till McLaren bara för att dom klantande till det eller att Ferrari eller enkelt var smartare i sin strategi. Han litade på magkänslan, på det han såg på banan, samt den information han fick från Schumacher på radion, och tillsammans var dom helt otroligt duktiga på att alltid få det rätt. Det är inte lätt att fatta ett sådant beslut på kanske tio sekunder eller ibland ännu mindre tid. Men när TV-skärmarna tar för stor plats är det risk att magkänslan sviker. Nu står Toto Wolff där och säger att datan aldrig ljuger, men i detta fallet är det fullständigt bullshit.
I det läget är det bara en sak som gäller och det är positionen på banan, end of story. När du leder Monacos GP får du inte gå in i depå när det är 12 varv kvar, punkt slut.
Jag tillbringade helgen i Indianapolis, Indy 500. Det är en otrolig show och den här gången var det också otroligt spännande. Jag är manager åt Scott Dixon och det såg mycket bra ut nästan hela racet för hans del. Han ledde de flesta varven och hade bra koll på situation, men tyvärr överhettade motorn det sista stinten när det verkligen gällde och han fick förlorade runt 40 hästar de sista 10 varven och kunde inte attackera på slutet. Han slutade fyra, Juan-Pablo Montoya som vann körde otroligt bra och gjorde några fantastiska omkörningar som sista varven. Han var nere på en av de sista platserna efter en kollision i början av loppet, men lyckades ändå komma tillbaka och vinna allt ihop efter en otroligt spännande fajt. Han är väldigt bra i de situationerna, han är djärvare än dom flesta och han är väldigt erfaren. Han vann Indy 500 redan år 2000 och sedan har han kört F1 också, men nu är han sedan ett par år tillbaka i USA, först i NASCAR och dom senaste två åren i Indycar.

Jag föredrar faktiskt Indy och ovalbanor före F1, det är i regel mycket mer öppet under loppet, fler bilar och team som är lika i prestanda vilket bättre möjligheter till omkörningar, och förarna kör om varandra i stort sett hela tiden. Jag var inne på det lite sist, att på F1-banorna är det svårare att köra om, det blir mer ”Följa John” av det hela. Det är svårt att komma tillräckligt nära framförvarande bil, tack vare att aerodynamiken på F1 bilarna är så otroligt beroende av fram vingen och när du kommer i “smutsig” luft från bilen framför förlorar man all luft under framvagnen och då går det inte att attackera. Barcelona var ett klassikt exempel av det där även med DRS systemet engagerat gick det inte att komma tillräckligt nära för att kunna åka om i slutet på rakan.
Vill du se riktig racing så är i min uppfattning Indycar den allra bästa racingserien i världen just nu. Loppen är sällan avgjorda innan det är fem-sex varv kvar, det är nästan alltid en strid mellan tre och fyra förare som slåss om segern och det är minst lika många som slåss om mästartiteln. Serien är fantastisk, tyvärr håller inte de som sköter marknadsföringen av serien lika hög klass.

Vi hörs
Stefan

•••
Ni är välkomna att diskutera hans krönika här på bloggen eller på Facebook motor. Har han rätt? Har du en annan åsikt?

•••
Radiotrafiken från Monacos gP visar att Lewis Hamilton själv ville byta däck under avslutnignen av Monacos GP.
– Säkerhetsbil på banan, säkerhetsbil. Vi stannar ute, ropar man till Hamilron.
– Är ni säkra att det är bäst att stanna ute? Däcken har tappat i temperatur och alla komemr att köra med super soft, svarar Hamilton:
– Okay. Copy, copy. Box, Box, svarar teamet.
Där tappade Hamilton den givna segern.

Trevlig helg!