Stefan Johansson är tillbaka som gästkrönikör här på bloggen, lite senare än vanligt, men han behövde resa hem från tävlingshelgen i Indianapolis först. Den här gången är han kritisk mot Saubers stallchef och mot Red Bull, även om han hyllar Daniel Ricciardo. Han anser också att Marcus Ericsson borde ha väntat med att försöka köra om sin teamkollega.  Nedan läser du hans tankar.

 

I helgen var det en riktigt storhelg för alla racing fans med F1 i Monaco och Nürburgring 24 timmars för er i Europa. För mig var det Indy 500 som gällde och det slutade med ett typiskt Indy resultat där loppet avgjordes under sista fem varven. Alexander Rossi vann och hela resultatlistan ändrades totalt på de avslutande fem varven. Han hade egentligen ingenting med toppstriden att göra, han var inte ens topp tio under större delen av loppet, men ändå lyckades han vinna. Eftersom han låg så långt bak bestämde sig han och hans team för att börja spara bensin direkt efter det som blev hans sista depåstopp, hans konkurrenter hade däremot kört hårt under de första tio varven av loppet och hoppats på att det skulle bli en gulflagg – men den kom aldrig.
Det gjorde att alla som låg framför honom fick göra ett sista depåstopp när det var sju eller åtta varv kvar och där förlorade de loppet. Strategin spelar en oerhört stor roll i Indy 500 och Rossi gjorde allt rätt. Det handlar i slutändan om att göra rätt val och det var precis samma sak som F1 handlar om.

Monacos GP blev ett intressant race, väderförhållanden gjorde att det var förarna valde olika strategier under loppets gång och vid något tillfälle tror jag alla fem sorters däck som är tillåtna var på banan samtidigt. Det är ju ofta något sådant som krävs, där omständigheterna går utanför ramen för att F1 och framför allt Monaco ska bli spännande och det blev det verkligen.
Jag är otrolig imponerad över Daniel Ricciardos körning, han skulle ha vunnit i Monaco, precis som han skulle ha vunnit i Spanien för två veckor sedan. Han körde ett magiskt kval och han gjorde allt rätt hela helgen. Depåstoppet där teamet gav bort segern var däremot en katastrof, någonting som helt enkelt inte får hända. Teamet hade inte däcken redo och de 14 sekunderna som det depåstoppet tog förstörde alla hans möjligheter till att vinna loppet. Det som teamet gjorde är helt oförlåtligt – de kallar in föraren, men har lagt fram fel däck.
Jag förstår att han är besviken. Jag hade blivit vansinnig.

På något sätt är det F1 i ett nötskal, det är så många ingenjörer som inte ser skogen för alla träden. De tittar på sina siffror, men glömmer bort att titta på vad som egentligen händer på banan.  Ibland måste man bara bortse från det som verkar vara rätt i teorin och bara köra på magkänslan. Lewis Hamilton råkade ut för något liknande när han ledde Monacos GP förra året. Han blev inkallad till ett extra depåstopp för teamet var oroliga för hans däck, men det gjorde att han tappade segern. Oavsett hur risiga däcken var i det läge så hade ingen kunnat köra om honom på banan i alla fall, teamet tittade på siffrorna och glömde vilken bana man befann sig på. Placeringen på banan betyder allt i Monaco, men alla de “experter” som sitter bakom dataskärmarna verkar bara kunna tänka teoretiskt, och det var så de gav bort Lewis seger förra året.
Det som hände Hamilton  i fjol och Ricciardo i år får helt enkelt inte hända på den här nivån – ändå blir det så när teamet bara har sekunder på sig att ta ett beslut. Två år i rad har teamen som skulle ha vunnit get bort segern genom att glömma bort att det är racing som racingen först och främst handlar om. Det är i de här situationerna Ross Brawn och Schumacher var helt suveräna, de var riktiga “racers” och den känsla som krävs för att alltid kunna ta rätt beslut vid rätt tillfälle.

Det faktum att Hamilton vann i Monaco, för första gången sedan 2008 och det var hans första seger sedan loppet i Austin 2015, gör att han nu har blivit av med en stor tyngd från sina axlar. Det är ju inte så att han varit borta ur bilden tidigare i år, utan bara att han har haft mycket otur. Utan det hade han säkert vunnit tre lopp till i år. Hamiltons seger gör också att VM-serien nu är helt jämn. Det skiljer 24 poäng mellan Nico Rosberg och Hamilton, det är inte mer än en seger. Det räcker att Rosberg bryter ett lopp och Hamilton vinner så är Hamilton först igen. Det är många som redan har förklarat Rosberg som världsmästare, men det är mycket racing kvar innan säsongen är slut och vem som vinner VM-titeln kommer säkert att ändras många gånger innan säsongen är över i november. Jag känner på mig att det kan bli en oförglömlig säsong i år.

Förutom Ferrari, som förhoppningsvis får ordning på sina saker igen efter två rätt svaga race, så tror jag också att Red Bull kan blanda sig in i VM-striden. Daniel Ricciardos lopp i Monaco var brutalt, jag blev enormt imponerad över hur han hanterade bilen både under båda kval och race. Dessutom verkar teamet ha blivit starkare nu när de fått den nya motorn från Renault som ska ge dem en halv sekund per varv.  Nästa race är Kanadas GP och där spelar motorerna en större roll och det blir spännande att se hur förhållandet mellan Red Bull och Mercedes är där.
Däremot gjorde ju förra racets vinnare ett par riktiga rookiemisstag och var aldrig riktigt med i matchen under helgen i Monaco. Max Verstappen kommer att få uppleva att det blir en helt annan press på honom nu när han dels har vunnit ett lopp, och dessutom sitter i ett toppstall. Nu finns det ingenstans att gömma sig längre utan han måste leverera varje gång han sätter sig i bilen och det blir spännande att se hur han hanterar den situationen – för det är inte enkelt. Jag tror också att Ricciardo kommer att lyfta sig, vilket han redan kanske visade i Monaco, där han var superb hela helgen.

När det gäller Sauber och kollisionen mellan Marcus Ericsson och Felipe Nasr så vet vi ju sedan tidigare att det finns en historia mellan dem och att de definitivt inte älskar varandra. Men med tanke på att de kämpade om plats femton och sexton så handlade det nog mest bara om ego i det här fallet, det hade ingenting med racet att göra. Visst vill man alltid komma förbi bilen framför och visst vägrade Nasr att följa en teamorder, men ordern var tydligen att han skulle släppa Marcus i den första kurvan.
Istället satsade Marcus på att pressa sig förbi i den näst sista kurvan, där det i princip är omöjligt att köra om.
Det är otroligt låg procent att lyckas med en omkörning i Rascasse, det går helt enkelt inte utan det är en chansning som är näst intill dömd att misslyckas. Om man tittar på den lite större bilden här tror jag att Marcus hade mått bättre av att strunta i den omkörningen. Hade han gjort det hade han haft lite mer “Brownie Points” med teamet till nästa gång också eftersom Nasr vägrade släppa förbi honom trots teamorder. Man behöver inte vinna varje batalj för att vinna krig – jämför Ricciardo’s situation med Hamilton som låg framför, han hade lätt kunnat försöka sig påsamma manöver men visste att det skulle aldrig gå vägen och gjorde istället allt för att tvinga Lewis till att göra ett misstag någonstans. Det var hans enda chans och det visste han också.

Den här kollisionen ger kanske också en bild av hur illa ställt det är inom Sauber. De har en inkompetent styrning, säga vad man vill om Monisha Kaltenborn men hon är inte någon F1-manager. Hon hade ingen erfarenhet av racing innan hon tog över Sauber och det är väldigt tydligt. Teamet har ekonomiska problem, har svårt att betala ut lönerna, kan inte utveckla bilen för det inte finns några pengar och man vet aldrig om de ens kan åka till nästa race . Därför är  bråket mellan Ericsson och Nasr bara en fotnot i marginalen, stallet har betydligt större problem att hantera än att förarna krockar vid en tävling.
Jag känner för Marcus för det är ingen rolig miljö att jobba i, men det bygger ens karaktär samtidigt och det kommer säkert bättre chanser framöver.

Vi hörs igen

Stefan