Jag lovar, händer det något så hojtar jag självklart till här innan vi drar! Och både mobilen och datorn finns på packlistan, så jag räknar med att hålla er uppdaterade även när vi är inne på förlossningen!

Lugnt än sålänge dock.

Nog för att jag sov svinlite i natt, men jag känner mig sjukt mycket mer gravid idag än vad jag gjorde i går. Undrar om jag fixar att knipa ända till helgen? Känns inte riktigt så idag.

Kalaskulan i trikåklänningen från Indiska, väst med glittertrådar från H&M och svarta preggostrumpbyxor från Twilfit. Och så min nya vita iPhone. Älska!

Så blev det då äntligen den 4 januari och än har inget hänt. Jag har varit vaken sen strax efter fyra då det var dags för nattens toabesök. Sen kunde jag inte somna om. Kinesen var också vaken och varje gång den rörde sig fick jag sammandragningar. Låg och försökte slappna av och var livrädd för att det skulle sätta igång. Snopet om vi skulle stupa så här på målsnöret liksom.

Något måste jag ha gjort rätt, för nu är det lugnt igen. Jag ska strax knalla iväg till barnmorskan och ta en sista check. För nu räknar jag inte med att vi kommer att ses igen innan det ska födas barn.

Grå preggojeans (de enda brallor jag går i förutom mysbrallorna), vitt preggolinne från H&M och rutig skjorta köpt i nån liten butik i Warzawa.

Nog är det berg-och-dalbana allt. Finaste Zandra har skrivit en helt fantastisk text om att bli förälder och nu sitter jag och stortjuter och vill bara att kinesen ska vara här och att vårt äventyr tillsammans ska få börja.

Nästan så jag kan tänka mig att få lite värkar faktiskt.

Nepp, jag är inte och föder barn! Vi röjer i källaren och letar efter gamla bebissaker. Förra gången sydde jag ett babynest som var guld att ha i spjälsängen i början. Men vart det är har jag ingen aning om. Det kan vara så att jag har lånat ut det, men till vem? Haha, bra fråga. Kanske kanske hittar vi det i nån påse eller kartong i röran därnere.

Jag önskar mig ju 100110 eller 100111 som födelsedatum för kinesen. Sjukt snygga datum liksom. Men så upplyste min mamma mig nyss om att dagens datum ju är svinbra också. Jag vet inte om datum kan vara palindrom, men visst ser det snajdigt ut i text? 20100102.

Lugnt och stilla här. Ingen kines på gång.

Jag letade nyss fram min gamla förlossningsberättelse för att friska upp minnet lite och klura på vad jag tyckte var bra och inte bra. Insåg att jag har glömt en hel massa, vilket kanske hade varit lika bra. Det är otroligt dubbla känslor nu – jag både längtar och hoppas att det inte ska dra igång.

Jag känner att jag varit på väg att ramla in i samma tänk jag hade inför förlossningen sist. Då var jag rätt kaxig, övertygad om att jag skulle vara rätt bra på att föda barn. Hur jävla jobbigt kan det vara när folk gör det om och om igen liksom? När jag sen låg där blev jag helt knockad av hur jävligt det var. Eller förresten. Av hur förbannat jävla överjävligt det var.

Och trots det så pendlar tankarna nu. Ena stunden är jag rädd och skraj. Andra stunden rycker jag på axlarna, tänker att jag ju fixade det sist och att det säkert blir lite kortare den här gången.

Huuuh, varför höll jag inte fast vid det där med adoption???

Jag har knappt smält att kinesen befinner sig på rätt sida magen fortfarande, men olala vad det känns bra! Inte nog med att h*n blir en 2010:a, vi slapp jaga taxi och ge oss ut i nyårsnatten. Guld värt!

Nu är nästa mentala fokus att missa den fjärde, dagen då födelsen egentligen är beräknad, eftersom Lars fyller då. Och fixar vi det, ja…då blir jag så sjukt nöjd att den kan få komma när den vill (fast helst den 10:e eller 11:e då).