Jag läste den här artikeln för några dagar sen och på vårt kylskåp sitter de här figurerna. Den enda kvinnliga Star Wars-karaktär jag sett i Legohyllan – iklädd bikini med markerad midja och klyfta. Jag blir helt mörkrädd. Men hur bojkottar man Lego när man bor ihop med en fyraåring som är helt hooked? Jag vet inte.

Här är familjens morgonpigga del. De prickiga korvarna kallar de sig. 
Vi har sett rätt mycket av dagens Bolibompa redan och den lilla är faktiskt vaken för andra gången. Hon kör en vakentimme vid tresnåret också. När man måste ge henne välling för att hon ska somna om. Hon som inte käkat på natten sen hon var yttepytte…
Det känns som att vi är på väg åt fel håll och jag minns inte att Frank krånglade så här med sömnen i ettårsåldern. Men det kan vara en efterhandskonstruktion. Oavsett så längtar jag efter sovmorgon, så alla tips välkomnas. 

Torkar sin ettårings blodiga ansikte efter en brottningsmatch med brorsan och trägolvet. Nån gång ska man ju få sin första fläskläpp. Aiiit?!

För en liten stund sedan var det ett år sen vår lilla Anita föddes. Jag har precis läst igenom blogginlägget med förlossningsberättelsen och är alldeles tjutig. Det går inte att fatta att det har gått ett helt år sen hon kom – denna envisa, viljestarka, roliga och alldeles fantastiska lilla unge. Hon tog oss med storm – både genom att vara en tjej (vi hade ju sett den där snorren så sjukt tydligt på ultraljudet), men även för att hon så snabbt blev en så självklar del av familjen. Det gick ett par dagar och så kändes det som att vi alltid hade haft henne här. Den där villkorslösa käftsmälls-kärleken slog till så mycket snabbare andra gången.

Hon är fortfarande väldigt självklar. Kanske lite för självklar ibland, hon är just nu inne i en period när hon tokvrålar så fort hon vill ha uppmärksamhet. Men allra mest är hon en charmig, glad och skön person som älskar att kramas. De flesta tycker att hon är lik mig, men även Lars ibland. Själv tycker jag att hon är mest lik min egen lillebrorsa. Oavsett är hon fin och jag är så oerhört tacksam för att det är just hon som gömde sig innanför den där stora magen. Älskade lilla pytto.

Jag har skrivit en summering av 2010 här. Om ni är nyfikna. Just nu sitter jag och är nostalgisk. Om fem timmar är det ett år sen jag fick de första värkarna. Blir lite tjutig bara av att tänka på det.

Ny fin bebis i kompisgänget, förkylningar som ikväll blev feber – igen, Sammys äventyr i 3D, illvrålandes frustrerad nästan-ettåring, hemlagad pizza med kompisar på förbiresa, lite jobb, granutkastning och påbörjad källar-rensning.

Hur har ert år varit so far?