Finns det bara schyssta soffhörn eller nån som vill hålla så är sitta det roligaste man kan pyssla med för tillfället.

Herregud. Jag bad just en kompis om att dela med sig info kring sin hushållsbudget. Nog är jag vuxen allt.

De senaste dagarnas nya grej är crunchandet. Anita vill inte ligga på rygg och ligger och stånkar och lyfter överkroppen och benen i vädret. Och drar man upp henne i sittande läge i armarna är ingen lyckligare än hon.

Vill bara rapportera att gårdagkvällen gick som en dans! Anita skrek inte en sekund och Frank var glad och busig och vi käkade våfflor, badade och brottades i sängen. Hoppas att det var en kort kort fas – enligt Växa och upptäcka världen handlar språnget runt vecka 12 om att barnet lär sig mer kroppskontroll och upptäcker nya saker i sin omgivning och studerar saker mer och mer. Väljer att tro att det var det som hände. Känns bra.

Jag älskar att sitta och kolla in Anita när hon upptäcker världen och sig själv. Just nu är hon helt uppslukad av att fatta grejen med armarna. Hon viftar, stånkar till och försöker ta kontroll, smakar, viftar igen och allt sker med hundraprocentig koncentration. Jag blir alldeles varm inuti och blir så rofylld att inget annat spelar någon roll.

Kolla vem som har börjat hålla upp huvudet och inte hänger som en hösäck över axeln längre!

Och det går hyfsat bra måste jag säga. Hon blir inte tokförbannad förräns efter ett par minuter.

Idag började hon garva åt mig, bara sådär! Och jag blev alldeles varm inombords. Här har ni ett litet smil, har inte lyckats fånga något av de stora på bild än. Konstigt är det – plötsligt blir hon så mycket mer mänsklig.