Slitna och trötta, men ändå vid gott mod får jag säga. Det är ju nästan fredag! 🙂

Vi har just tagit en hejdårunda, sagt hejdå till stranden, havet, poolen och kompisarna. Väldigt vemodigt och Frank blev lite ledsen. Mest för poolen tror jag.

I morgon när vi vaknar är vi i Portugal. Kan nog bli fint det också. Hörs snart!

Det är inte lätt att vara en krypare i strumplöst land. Kan man kalla det för tå-valkar kanske?

Jag berättade ju att brassetanterna blir som tokiga när de ser Anita och den sista veckan har även Franks ögon varit en tantmagnet. Under dagens lunch fick Anita en hel restaurang att vända sig om och ”åhhhhhha” så fort hon skrattade eller vinkade tillbaka (det här var innan hon lade av bajsen från helvetet).

Här är en bild från gårdagens lunch. Två av damerna som var framme och klämde på låren och knubbisarmarna. Roligt att alla gillar våra barn och tycker att de är fina förstås (sanning ju) – men ibland känns det lite som att vi är ett vandrande zoo.

Hanna Kastås blev just nerbajjad av sin diarre-unge. Exakt precis samtidigt som jag åt en helt fantastisk lunch på restaurang. Ja. Den tog slut där. Lunchen alltså. Älska passformen på brasseblöjor.

* The real facebook update.

Så här startar vi morgnarna på den här sidan klotet. Oftast tidigt, men ändå på en skön och liksom långsamt-vaknande-nivå. Välling i famnen blickandes ut på ett knallblått hav. Det är tyst sånär som på vågorna som slår in och susandet i palmbladen. Jag älskar det och jag tycker att det känns som att hon blir rofylld också.

I Sverige vankas det väl fredagsmys med god mat och Idol nu va? Här är det strax dags för en springtur medans de andra jobbar klart och leker lite. Sen klämmer vi ner hela gänget med caiprinhas och bubbel av olika slagi jacuzzin på taket. Till middag blir det grillad oxfilé, klyftpotatis och förhoppningsvis en helt fantastisk hemgjord bearnaise.

Fredagsfeeling även här alltså.

Det händer inte så där tokmycket här på brasilianska vishan. Dagens stora grej: en skitstor syrsa.

Om en vecka flyger vi hemåt igen – känns så himla dubbelt. Å ena sidan ska det bli sjukt skönt med lite egentid och att få kliva in på nya jobbet som jag tror kommer att bli helt övergrymt. Å andra sidan dör jag lite på att vi ska lämna vår fantastiska strand, värmen och det loja tempo vi kommit in i. Älskar att vi helt utan problem lökar bort hela dagarna.

Bara tanken på regnkläder, overaller, dagislämningar och spring till tunnelbanan gör mig lite ledsen inuti. Slutar tänka på det nu. Tar det nästa helg.