Sommaren 2008 tillhörde Markus Krunegård (och som allitd, Mauro Scocco, men det hör inte hit). Jag är en vampyr spelades hela tiden, överallt, dag som natt. Inte mig emot. Men låt oss säga såhär, mitt resesällskap till och från Way out west 08 började snabbt hata både mig och Krunegård. Min paroll – den som kör bestämmer musiken – dalade i popularitet kort efter Södertälje. På lördag spelar han på WTAI. Damn right.