Som från ingenstans, när vi sitter i gräset vid Jammobilen och svettas som mest så kommer det då. Det obligatoriska festivalregnet. Plötsligt blir området underligt tomt – alla hukar under tältdukar, försäljartält och hos texmexnasare. De enda som vägrar ge upp är det beslutsamma gänget i bankomatkön. Nu hoppas vi bara att det här är kort och lokalt. Jäävligt lokalt. Och kort. /Hanna