Har ingen aning om hur många vi var där framför scenen kl 22 när Depeche Mode klev på, men det kändes stort. Jubel, extas och dans från scratch trots att Dave inledde försiktigt. Men folkets kärlek verkade tina upp gänget på scenen och en halvtimme senare gnuggade han skrevet mot mickstativet, viftade på rumpan, knäppte upp västen och såg ut att ha riktigt roligt. Nånstans där började det bli sjukt bra och jag fick gåshud om och om igen. Kanske mest under sista extranumret, Personal Jesus. /Hanna