Som sagt. Det var si och så med 3G-nätet på Ullevi – därför har inläggen från vårt mobilbloggande därifrån hamnat lite i oordning. Jag hoppas känslan gått fram åtminstone!

Slutsats: Det var en helt annan grej att stå framför scenen jämfört med att sitta uppe på läktaren och jobba samtidigt. De riktigt bra numren – She’s not me (ovan, där Madonna hånglar upp en dansare och ger sig på sin karriärs tidigare ansikten),  4 minutes (med Justin på skärmen, nedan) och Like a prayer – blev om möjligt ännu tyngre när man fick se allt på nära håll. De sega partierna blev dock ännu segare när man inte hade sin dator att sitta och skriva på samtidigt. Vi märkte också att den rumänska versionen av La isla bonita som vi dissat ganska rejält faktiskt gick hem hos publiken. Who knew?

Bästa numret – gåshud:

Måste bara tipsa om en grym inspelning från O2 Arena i London i juli också.

Lite Celebration, ganska mycket Holiday och Michael Jackson-tribute: