Vi saknar avlidne Staley men han ersätts bra av DuVall.

Jag har egentligen aldrig lyssnat på Alice in Chains, de hamnade i skuggan av min kärlek till den gode Kurt. Men det är tydligt att jag är rätt ensam om det. Jäklar vad folk! Jag kunde inte hjälpa att få tårar i ögonen när jag stod där och tänkte att ”för några år sedan så var det så här mycket folk framför Hawaii på Hultsfred”. Men vi får försöka gå vidare.

Jag insåg Alice storhet när en snubbe i svara kläder, svarta boots, svart hatt och blek som en vampyr kom springade, stressad out of his mind för att han missat första låten. Jag menar, grungekillar springer inte i onödan.

Folket!