Ännu en Kent-hyllning
avPrecis som Sandra skriver nedan: De gör aldrig en dålig spelning. Jag har sett dem.. ge eller ta kanske 15-nångonting-gånger och aldrig, aldrig har jag blivit besviken, arg eller trött. Inte ens under den recensenthatade tältturnén. Av någon anledning kände jag mig ändå nervös inför gårkvällens spelning. Jag hade inte sett dem sedan 2008 på Zinken – i mitt tycke deras bästa spelning ever. Hur skulle denna spelning gå, hur skulle det nya (grymma) materialet förvaltas, hur skulle publiken ta emot ”det nya Kent”? Min nervositet var såklart totalt obefogad, det märktes inte minst av att publiken skriker med lika mycket i gamla Musik non stop som i nyare Idioter. Men det märktes kanske framför allt av att Jocke Berg förvandlats från surgubbe till en dansande och lekande slyngel. Älskar det!
(ber om ursäkt för upprepningar av mig och Sandy, men ibland tycker vi väldigt lika helt enkelt)