En vandring genom spelschemats okända sidor
avJag har försökt att vara en flitig festivalbesökare idag. Inte bara fastna med en öl i näven och se gamla favoriter. Således har jag knallat runt och kollat lite på sånt jag kanske inte skulle ha sett annars. På gott och ont.
Först ut på min vandring ut i det okända är Monostrip. Rara gossar i skjortor och slipsar som ser lite tysksyntiga ut men låter mer pop. Blir inte så inspirerad och går vidare mot konserten med Per Egland som jag ju har lite koll på men aldrig har sett live. Han har en svettig syntettröja men känns annars ganska fin. Stannar ganska länge. Trummisen spelar barfota. Ovanligt tror jag.
Vidare mot scenen Andromeda. Där spelar Adept. Står ut i ungefär 45 sekunder och får ont i huvudet. Tänker att killen som sjunger nog behöver en halstablett efteråt. Dags för lunch! En kebabtallrik senare mår jag lite bättre och går och kollar in Mattias Alkberg. Han verkar lite blyg och väljer att gömma ansiktet från och till. Och så har han en strumpa på micken. Jag funderar på vad den där grå strumpan egentligen gör för ljudet? Eller är det en turgrej kanske?
Solen gassar, jag är törstig och tänker mest bara på iskall öl. Ser i programmet att Takida ska spela och inser att om jag dricker öl i fållan vid Vintergatan slår jag två flugor i en smäll. Jag lyssnar på något jag egentligen inte gillar eller är sugen på OCH dricker öl på samma gång. Sagt och gjort. Ölen är god, men Takida…nej. Inte min grej alls.
Snart väntar lite mer välkända toner. Familjen. Det ska bli kul!