Trans Am inleder festivalandet och det är främst två saker som slår en. Dels den mäktiga autotune-robot-micken och dels trummisens abnorma halsbesmyckning. Ok, den är antagligen inte äkta, men älskar när saker är sådär malplacerade. Konserten då? Folktomt och rätt deppigt, men glad stämning på scen ändå.