Jag förvånade mig själv igår genom att stå och njuta av Terror. Vad hände där? Jag brukar utan omsvep hata (starkt ord, hittade inget bättre) all musik där sångaren skriker nått som man inte hör med en konstig röst. Men Terror hade nått annat, det fanns en bas i grunden, ett beat som emellanåt kändes lite Rage Against the Machine. Och det måste man ju gilla. Så, Nina Johansson – ett Terror-fan alltså. Who knew?

Undrar för övrigt vad Mattias Kling och Christoffer Röstlund tycker om detta faktum?