Ola Salo i svarta vingar. Jag dör.

Tänker alltid att jag är trött på The Ark. Att jag fått nog. Att jag sett dem för många gånger.

Sen kommer Ola Salo ut på scenen och naglar fast en. Maken till scenperson har Sverige sällan sett. Minns att jag intervjuade bandet nere i Malmö för Kamratposten (länge, länge sen – Jura- eller Krita-tid?) och för första gången förstod hur folk kan ge upp allt för en karismatisk sektledare. Det var två fängslande intervjutimmar.

Jag hade väl tur som mötte Ola – och inte Charles Manson. Charles sjunger ju dessutom sämre.

Se The Arks sista konserter i sommar. Det kommer vara värt det.

Vilken blev då The Arks allra bästa låt genom tiderna?

Jag lägger min röst på den här.