Big two-pepp
avDag två Metaltown då, med halva ”Big four” på plats. Inte minst Slayer.
Kommer, precis som min käre kollega Mattias Kling, alltid ha ett speciellt förhållande till kvartetten.
Själv såg jag Slayer för första gången i september 1988, 15 år gammal. Fryshuset. Candlemass (då givetvis frontat av munkmosharen Messiah Marcolin) var förband, lite som i dag kan man väl säga med andra ord.
Och ibland känns det ju som saker är rätt mycket som de var då trots att metalgenren var sjukt mycket annorlunda på 80-talet. Roade mig med att jämföra den väntade setlisten för i kväll med hur det såg ut i Stockholm för snart 24 år sen. Konstaterar att nio av låtarna som Slayer troligen spelar i kväll fanns med på repertoaren redan då.
När jag kollar på öppningen från Fryshuset 1988 inser jag varför jag och mina två brothers in blood från den tiden knappt kunde ta oss från arenan efteråt. Svettiga, kravallstaket-manglade och euforiska.
”South of heaven”
”Raining blood”
”Silent scream”
Herregud så tufft.
Otaliga Slayer-konserter, några intervjuer med den kärve Kerry King och en katt döpt efter gitarristen senare kan jag fortfarande få en speciell känsla i magen över att få se thrash-hjältarna på scen igen. Trots att spelningarna numera mest utmärker sig genom hur bra Arayas röst håller ihop. Och just i kväll kanske att få se vikarien Gary Holt på scen igen.
Det ska faktiskt bli riktigt kul, med Ullevi i färskt minne.
Det ska faktiskt bli riktigt kul, med Ullevi i färskt minne.
/Jocke
Och så här såg Candlemass Lars Johansson ut på Metaltowns scen nyss. För övrigt en av svensk hårdrocks mest underskattade gitarrister.
Foto: Magnus Sandberg.
Foto: Magnus Sandberg.
