Maskinen ångar på. (Ursäkta den torftiga rubriken men klockan är 02.56 och kaffet är slut i pressrummet).
av:+++:
Maskinen
White Stage, Bråvalla Festival
Bäst: ”Buffalo blues”.
Sämst: De hårda hoodies som duon brukade klä sig i är nu ersatta av något som bara kan betraktas som en ganska skojfrisk väst på Ronnebys flitigaste rockstjärna Frej Larsson.
NORRKÖPING. Maskinen är för tiotalets festivalkids var Bob Hund var för nittiotalets. De prenumererar på platsen som avslutande akt när ingenting annat räcker till. En fix för de envisast tälttrotsande. Herbert ”Afasi” Munkhammar och Frej Larsson är alltid ett kvitto för bananasgående.
Och i kväll, i skarven mellan klockan två och tre, när gryningen avslöjar lera och nertrampade plastglas, är inget undantag. Alla dansar till ”Alla som inte dansar”.
Trots musikens hårda beats handlar det om visor av allra trallvänligaste slag. Om tjugo år kommer ”Undan för pundarn” vara en lika älskad allsång på Skansen som Lasse Berghagens ”En kväll i juli”.
Per Magnusson