Jam Roston i Planningtorock var årets utropstecken för mig. Vilken röst!
Starka Alison Moyet-vibbar!
Det var också det sista vi fick se innan regnet kom.

Medan det strilade ner bjöd Linda Pira och en grupp av Sveriges starkaste hiphopartister på stor show, särskilt avslutande ”Knäpper mina fingrar” var galet mäktig. De känns som etablerade superproffs där uppe på scen.

Blöta och jävliga fick ett försiktigt solsken och Veronica Maggio försöka värma oss. Folk var glada, jag rätt uttråkad efter ett tag.

Annika Norlin i tältet var fantastisk, men återigen i detta tält: knas på ljudet. Vet inte vad som var fel, men det låter ofta kajko.
Som en göteborgare högljutt skämtade på väg in; ”åhnej, jag glömde visst öronpropparna”. Nja, här var det absurt lågt.

Sista festen.
Robyn och Röyksopp körde först varsitt set, sedan ett gemensamt. Robyns eget var min favorit, även om deras gemensamma ljus- och ljudshow var mäktig. Det är svårt att toppa en låt som ”Be mine” som Robyn river av rätt tidigt.
Månen ville vara med på ett hörn också: