Stressade från tåget, rakt in i Belle & Sebastians supermys (deppigt att jag missade Savages…).

Skottarna är ju nästan för charmiga, Stuart Murdoch hade svårt att hålla tassarna borta från publiken och bjöd upp ett gäng på scen för att dansa under ”The Boy with the Arab Strap”. Det hade varit rätt fint om alla hade kunnat låta bli att sexuellt trakassera den stackars sångaren…

Dagens första kassa planering måste ju vara den som placerat Future Islands i Linnétältet. Det var så fullt att man knappt såg tältet. Hade det varit första gången jag såg dem hade jag blivit deppad men nu hade jag en grym Roskildespelning förra året att drömma tillbaka till.

  
Kvällens roliga överraskning var hur lekfull och musikaliskt pigg Beck var. Han öste på med hits, dansade, bytte kläder – lika hemma i rock som soul/hiphop och disco. 

  
Efter Beck drog vi mot Bananpiren, Stay Out Wests nya stora område. 

Lada 105 hade kass akustik pga plåttak, men de andra lokalerna var rätt bra (dock svårt att komma in på Maja Francis när Veronica Maggio skulle gästa). Courtney Barnett var magisk. 

Allt sabbades tyvärr av den överjävligt kassa planeringen, underdimensionerade båtar för att ta folk till och från det rätt svårtillgängliga området (inte så kul att irra runt på industriområde mitt i natten). De bussar som körde folk över bron stannade inte vid någon spårvagnshållplats i centrala stan, utan dumpade av folk i nåt avlägset hörn av Nils Ericsson-terminalen. Sjukt korkat planerat. 

Jag tror att de som var på Bananpiren i natt kommer tänka efter både en och två gånger om de verkligen ska utsätta sig för pärsen det är att ta sig dit och därifrån. 

  
Courtney, nånstans där. 

  
Maja Francis och Veronica Maggio.