Sista dagen, bättre väder (men kanske inte alltid bättre musik).

The Lumineers körde skäggrock-mys inför en orimligt stor publik.

Jag hamnade i Avalon-tältet i stället där Jenny Hvaal hade musikperformance (uppskattade verkligen vaginan till höger på scenen).

Björkarna som planterades till minne av de som dog i publikhavet under Pearl Jam år 2000 har vuxit så att de nästan är i nivå med de andra träden.

Tiden går verkligen. Obönhörligt.

Slowdive körde lite mangel i Avalon-tältet. Fint, men vi var sugna på lite mer scenshow.

Hello, Halsey! Sjukt härlig scennärvaro, hits och glada Pride-flaggor i publiken.

När Ice Cube steg på scenen var allting perfekt igen – sol, värme och danskarna passade på att röka på rejält i publiken… Han har en imponerande hitparad, men tyvärr saknade jag lite tryck av åtminstone en trummis (bara skivspelare blir sällan riktigt bra på Orange stage).

 

Iskuben smälter i solen. #rf17

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) Jul 1, 2017 kl. 12:19 PDT

Sista konserten för oss blev också en av de bästa.

Vi visste ju att Arcade Fire är ett magiskt liveband. Nu har de utökat repertoaren ytterligare med discodoft och dans, dans, dans.

Solen gick ned, mobilljusen lyste upp publiken och scenröken gav en illusion av att bandet verkligen brann… Från ”Wake up” till ”Rebellion: Lies”, via Win Butlers fantastiska röst.

En magnifik avslutning på en alltid lika trevlig festival.

 

Lies etc. #rf17

Ett inlägg delat av Sandra W (@monsandy) Jul 1, 2017 kl. 2:26 PDT