Haha! Chromeo var en perfekt avslutning på kvällen! Dans dans dans! Men nu ska jag käka en natta-langos och knalla mot sängen.

Men förresten, visst ser ena Chromeo-snubben ut som Borat? 

Mannen med den vita hatten blir sista extranummer och Cilla är glad ändå. Jag med. Men sorry Kent. Ikväll regerade Robyn på Arvika. Nu: Chromeo. 

Jorå, vi får dansa och gladast blir jag över Ingenting. 747 avslutar och Cilla som ser sin tjugonde Kent-konsert ser nöjd ut men önskar sig Stenbrott som extranummer. 

Kent är sjukt tighta och det låter grymt bra, men är lite trist. Vi behöver upptempo!

Helt svettig efter tokdansandet med Robyn. Men nu står Kent på Vintergatan och inleder med…oj. Utan dina andetag. Åh. Gilla. Det är en bra kvälli Arvika!

Hur skön får man bli? Robyn stretchar lite, käkar en banan på scenen och drar sedan igång Don’t fuckin tell me what to do. Som vilket gympass som helst. Arvika vrålar, tokdansar och ler.

Det känns som att hela Arvika trängs framför Apolloscenen och jublet när Robyn kliver på scenen är öronbedövande.

Herregud. Det blir inte så mycket bättre än så här. Robyn är snyggast, coolast och gladast den här sommaren. Hon tar Arvika med storm och är uppenbart förvånad och smickrad över den enorma responsen från ett toklyckligt, rusigt, dansant och allsångssuget Arvika.

Arvikas senaste outning, Juliette Lewis, är trots hypen måttligt populär. Den blåhåriga sångerskan har vädret med sig, gastar, försöker få med sig publiken i oh-oh-oh-ohhhh-körande och juckar vilt, men intresset är svalt. Hon står på Arvikas största scen, Vintergatan, men grusplanen framför scenen är halvfull och när jag passerar ölfållan närmast scenen när konserten närmar sig sitt slut är det inte många som bryr sig om att en av världens mest kända skådespelerskor dansar sig tokig 40 meter bort.

h

Gula gubben Geta är på plats som vanligt. Vi fick ett kort smakprov av nya låten – Dont cry for me Argentina, om deltagandet i Wipe out. Rörande fin. 

Stundtals ösregnar det och det är tyvärr rätt många som ser konserten från ölfållans takbelagda bar, men Timo verkar ändå vara på sitt bästa humör och halvvägs in i konserten sliter han av sig tröjan till publikens stora förtjusning. Det är varmt, svettigt och fuktigt, men när Timo drar igång Radiohead-favoriten Creep är det ändå svårt att inte få gåshud.