Brann Dailors baskaggesmatter är inte att leka med. Lars Ulrich är grön av avund. Vilket inte säger så mycket egentligen. Men ändå.
Skön respons från publiken. Känns i nuläget en smula felprioriterat att byta plats på Mastodon och Arch Enemy (som i stället får spela på den större scenen Apollo).
Mastodon snart. I stekande solsken. ”Nu är det festival på riktigt”, utbrister min vän Henrik i ett plötsligt glädjetjut. Men var är deras backdrop? Varför har de inte det prickiga trumsetet? Och kommer de att spela ”Oblivion” från geniala ”Crack the skye”? Legitima frågor som vi förhoppningsvis snart får svar på.
Publiktrycket är inte direkt massivt, men entusiasterna är desto mer entusiastiska. Tycker personligen att hajpen som omgärdar det här bandet är väldigt överdrivet, men i sällsynta fall är det faktiskt befogat att låtsas som att 80- 90- 00- och 10-talet aldrig inträffat. Graveyard är ett sådant.
”Black n’ Roll” kallar de sin musik. Och Erlend Hjelvik kan mycket väl vara den extrema metallens svar på Hank von Helvete. Deras trallvänliga hårdhet går hem hos den förhållandevis stora publiken. Och en av de tre gitarristerna spelar både riff och solon utan plektrum, i sann Mark Knopfler-anda. Bara en sån sak.
Kvelertak nu. Norsk melodiös metal med Shagrath-growl. Tänk Finntroll möter In Flames och skaffar barn med Mustasch. Okej, kanske inte riktigt så. Men nästan.
En antipudel? Ja, det tycks inte bättre. Ni som valde att tro Henrik redan från början: grattis. Det gjorde ni helt rätt i. Hemsidan har rätt, detfysiska programmet är fel. Så, nu vänder vi blad och går vidare.
Tvingas göra en pudel. Redan. Henrik försvarar sig med att det står fel på hemsidan. ”Arrangören kröp till korset, gjorde om och gjorde rätt. Världsordningen är återställd.” Ska vi välja att tro honom?
Min kompis, som av en ren händelse också råkar heta Henrik, är inte imponerad av Dead by April. ”Det är en skymf att de får spela på stora scenen och Mastodon på den lilla!”
Dead by April på Sonisphere nu. Utlovar ”hårda prylar”. Vilket givetvis är en sanning med modifikation. Om Aftonbladets metalguru Mattias Kling varit på bra humör hade han kanske gett dem ett plus. Jag hade kunnat sträcka mig till två, om det inte vore för sångarens övertända mellansnack.
