Hade onekligen sett fram emot Stors gig här på Putte i parken. Och en spelning blev det, bara så sjukt kort.
Försenad och dessutom med teknikstrul på scen kom Stor igång först efter en halvtimme. På vilken konsert som helst är det sällan problem men på festival med minutschema är det så klart förödande. Så efter 15 minuter var det roliga över och kvar bakom scenen satt Linda Pira och rapparens dansare.
Man kan väl säga att Stor var ganska besviken när han klev av scenen efter att arrangören brutalt klippt pa:t.
Ungefär lika besviken som kidsen och jag. Nu får det bli recension en annan gång i sommar i stället.

Allt är så rimligt på Sweden Rock.
Här står jag och tittar på Doro. Senast jag gjorde det var när Warlock spelade förband till Dio.
Ja, 1987 alltså.

Five Finger Death Punch
Festival Stage, Sweden Rock Festival
Bäst: ”Under and over it”
Sämst: Än är FFDP några riktigt starka låtar kort för att verkligen bränna till.

NORJE. Lätthoppat. Dubbelkaggetrampat och thrash-vävt.
Los Angeles-bandet Five Finger Death Punch är ett av de där typiskt amerikanska metalbanden som låter lika feta som de är tatuerade. Ibland med samma Pantera-vässade driv som Machine Head har gjort till sitt signum men ofta melodiskt nog att närma sig Stone Sour.

I sångaren Ivan Moody har bandet förstås den naturliga scenmotor som också är absolut nödvändig för att den här väldigt livevänliga genren ska fungera fullt ut. Med en närvaro som nästan gräver upp publiken till scenen gör han mycket av jobbet i kväll. Speciellt när samspelet mellan honom och den melodibegåvade gitarristen Jason Hook fungerar som bäst.

Och det är när Ivan faktiskt bokstavligt talat lyfter upp en armé av tioåriga fans på scenen som FFDP verkligen visar sin bästa sida. När sångarens prestigelösa värme lyser igenom bandets hårda muskelmetal.

Att se tio barn stå bredvid honom och headbanga sig igenom ”White knuckles” är inget annat än djupt rörande.
                                                                                                       Joacim Persson

Här är den igen – Kiss kolossalkrabba!
I egen hög person. Den har kostat Simmons några surt förvärvade slantar den. Några timmar kvar till den ska veva runt lite här nere i blekinge.

Japp. Så här ser det ut på Sweden Rock när det är som mest Sweden Rock. Campingpublik och ett bekant rockband med mer framgång i backspegeln än framför vindrutan.
Så. Nu står Status Quo i ett gassande solsken och spelar ”In the army now” inför en småmysande folkmassa.
Trevligt utan krångel. Inget jag kommer berätta för barnbarnen om heller. Men just precis ett sånt här ögonblick i Norje som jag har för många av för att kunna skilja dem åt.

Javisst.
Vi är på plats. Småländska rock’n’roll-bussen Bullet tuffar på borta på 4sound-scenen och nu väntar åtminstone jag på kvällens final med Candlemass. Kvalitetsdoom blir förmodligen en stabil avslutning på en ganska peogramblek onsdag. Men i morgon börjar förstås SRF 2013 på riktigt.

Sister Sin, med sångerskan Liv som du också hittar i tuff träningsspecial i nya Hårdrock!

Ja, så här ser det ut när några 10 000 band lyser upp Köpenhamnarenan. Oerhört mäktig inledning av Coldplay som en dryg halvtimme in har använt alla arenatricks som finns i handboken. Konfetti, fyrverkerier, jätteballonger.
Men så har de också lovat att göra sin bästa konsert någonsin.
Ja, vi får se.

Det här lilla armbandet har delats ut till publiken.
Nu ombeds alla via skärmarna att ta på sig det. Det är nämligen en del av Coldplays show. När det är dags kommer armbandet att tändas upp automatiskt.
Det kan väl vara den mest moderna tappningen av 80-talständaren, så att säga.

Det är en oförskämt varm höstkväll här i Parken, Köpenhamn. Fuktigt men ljummet i luften.
Marina & The Diamonds passar möjligen publiken bättre som uppvärmare i kväll än The Darkness gjorde för Gagas fans. Men så är det också riktigt mycket folk här i Köpenhamn. Drygt 50 000 rätt så ölmuntra danskar, och förstås en hel del svenskar.
Om en halvtimme ungefär kliver Coldplay på scen. Stämningen lär hålla i sig.

Ja, tre fyra gånger har de nog åkt fram. Nyss dansade Gaga med ett automatvapen. Det och kärlekstemat, allas lika värde, är det som genomsyrar kvällen. Som vanligt. Hårt och kontroversiellt. Mjukt och inställsamt.

Två timmar senare tackar Gaga Helsinki för i kväll. Nu väntar vi bara på två otroliga extranummer. det är ju rätt lite som ändras i den här showen. Varje detalj är minutiöst planerad och utförd. Men det är också mycket av grejen och Gaga gör det oerhört mäktigt.