Efter OFWGKTA så var lyckan total – deras energi smittade över på allt annat som kom i min väg, jag sprang runt och gillade ALLT. Till och med Prodigy som, helt ärligt, gjorde en kass spelning men hade en publik som tokdansade som om det inte fanns någon morgondag. Sen kom Brett: BRETT! Även Suede är väl sisådär live numera, men ingen kan posera och stå så ryggkrökt och ändå vara snorhet som Brett Anderson. Regn och kyla till trots: Hultsfred var fantastiskt igår.

Enda chansen att ta en bild på Tyler the creator var när han satt ner på stolen, TROTS sitt brutna ben så var han överallt hela tiden. Älska!

Publiken på Prodigy var maxad och redo för dans. Kändes som att det lika gärna kunde varit en stereo på scen – maxat tempo och feta beats, men sången och bandet i sig var kanske ingen hit. Men shit vad hits de har, hade nästan glömt det.

Och så mannen själv.

En spelning som andas ”var du på plats när OFWGKTA gjorde sin första spelning på Hultsfred 2011?” SÅ bra var det!

Metal-Chrille håller med till fullo: ”Asbrutalt! TOO EXTREME!”

Men sen – vi fick fatt i the Drums-killarna som gjorde sitt bästa för att posera som tuffa pojkar (bortsett från lockiga Jacob Graham) trots att de egentligen var värsta snällpojkarna. De berättade bland annat att de var överväldigade av publiken.

– If it was raining like this when a band that I liked was playing, no way I would stand out there and dance, sa sångaren Jonathan Pierce.

I Hultsfred skiter man i sånt. (säger jag som sitter inne på mitt hotellrum just nu och skriver medan regnet öser ner utanför….)

Sandra och jag försöker hitta samma pose, lyckas ej och ser istället ut som jättar bredvid dessa Kali-pojks.

Och så här såg de ut på scen. Nya singeln:

Trans Am inleder festivalandet och det är främst två saker som slår en. Dels den mäktiga autotune-robot-micken och dels trummisens abnorma halsbesmyckning. Ok, den är antagligen inte äkta, men älskar när saker är sådär malplacerade. Konserten då? Folktomt och rätt deppigt, men glad stämning på scen ändå.

För er som inte ska till Hultsfred så sänder Gimme Indie live från en hel del spelningar. Checka in här.

Äntligen blev det söndag och Big Boi. Varför måste all hiphop läggas på söndagen? I alla fall. Publiken är SJUKT med på noterna men inte ens de kan följa med i Big Bois rhymetempo, det går emellanåt sinnessjukt snabbt. Boi är glad och överraskad över publikens gensvar (lyssna på allsången) och det blir en fantastisk stämning i tältet. Det kommer hit på hit och även om Big Boi lätt fyller sina skor så kan man inte låta bli att sakna Andre 3000 på Outkast-låtarna. Men, en rakt igenom grym konsert förutom två trötta frågetecken:

Den här 90-talsgrejjen som (vissa av) rapsnubbarna fortfarande kör med – att dra upp 20 tjejer på scen som dansar halvtaskigt samtidigt som man zoomar in på deras rumpor? Och den här ständiga referensen till ”smoke some weeeeeeeed”. Pubertalt. Har vi inte kommit längre?

Man kan inte låta bli att bli imponerad av Bad Religon, fattar inte hur de orkar. Fast utan passion, med mellansnack om soliga Los Angeles och annat mysigt blir det såklart inte riktigt den fart det en gång var.

Att det fortfarande finns killar och tjejer som tycker att det är höjden av spexighet att springa omkring i Borat-badrräkten gör mig lite…beklämd.

Lördagkvällens stora akt var coolaste katten i Europa: M.I.A. Men – vart tog hon vägen? Det blev mest ett kakafoni (bra ord!) av ljud, rök och bilder. Det spretade något jävulskt och ibland visste man inte ens om hon var kvar på scen. Konstig spelning rakt av. Men – frågan är – är det vi som är efter? Är hon så pass nutida med sina Apple och Google-referenser att vi inte har hunnit ifatt? Är det såhär en spelning 2011 eller kanske 2012 ska se ut? Vet hon nått som inte vi vet?

Jag vet inte. Men, i så fall är jag inte redo för 2012 än. Jag vill ha en artist på scen (framför allt på den största scenen av dem alla) som stoltserar med sig själv. Som tar plats. Som ÄR en drottning. Inte någon som springer och gömmer sig eller som dränker hela scenen i rök så man inte vet vem som är vad eller var.

Låtarna i sig var så mixade och omgjorda att man knappt kände igen Bucky done gun när den väl kom.

Nä, ledsen M.I.A – men det här var inte bra. Synd.

Plötsligt var den en MASSA folk på scen. Men ingen av dem M.I.A?

Mest såg det bara ut såhär. Pepp?

Ehm, hur tänkte Roskilde när man skickar upp Portishead som ett av headliner-banden i år? Var det någon på bokningskontoret som vaknat ur sin koma från 94 och ba´”de hära roliga Portishead – de är heta just nu – måste ha!”.