Det är fin pop som avlöser varandra idag. Ett starkt the Drums gick över i ett vackert Shout out louds, där sångaren blir mer och mer lik Jason Schwartzman för var dag . Blir en bra dag det här, låt oss laalalllalla tillsammans.

Det här med symfoniker är ju maffigt och vackert och så men det är ingen tempohöjare direkt. Ebbot är dock mäktig –  som alltid. MEN, att man annonserar ut ”TSOOL + gäster” och bara bjuder på en känns lite snålt. 

Fyra av tio möjliga och tyvärr omöjliga är inte så värst dumt ändå. ODB you be missed. 

Ohyggligt tvära kast, från Jens Lekman och Panda bear till veteranen Paul Weller. Underbart att se vart några av 90-talets största artister fått sina moves ifrån. Ja, jag pratar med dig och din cigg, Liam.

Imperial state electric kickar igång kalaset framför en väldigt modest publik. Nicke förtjänar en större publik och en senare speltid. 

Klassisk arbetsställning på festival. Arbetsskadeanmälan inkommer måndag.

Ni vet, mitt hjärta blödde när jag sket i Roskilde i somras och istället drog till Peace&Love, sånt känns. I efterhand ångrar jag det inte alls, men ändå – Roskilde och jag har ett fint kärleksförhållande. Glad jag blev då att festivalen beslutade sig för att komma till Stockholm! Under kulturfestivalen som pågår just nu så har Roskilde en egen scen där tanken är att dela med sig av dansk musik, ärligt talat, hur ofta lyssnar jag på dansk musik? Aldrig, så är det. Och även om det verkligen inte på långa vägar är samma sak som att vara på plats på den riktiga festivalen så var det härligt att få sig ett armband, en öl och lite PSL-häng. Precis som i Danmark!

Analogic spelade, de hade helt sjuuuka skägg.

Tack hårdrocksvärlden för detta välkomnande. Nina J tänkte göra debut med Mötley och Maiden – tveksamt om det blir en lång kväll på Sonisphere.

Det är sällan jag blir så arg så att jag vill slå på människor. Oftast handlar det i så fall om olika former av rasism. Men det finns några undantag till och ett av dem gäller de som fäller upp ett paraply när de är på konsert. Helt ärligt. Vem tror du att du är? Det är alltså viktigare att du inte blir blöt än att alla andra som betalat lika mycket pengar som du får se det de betalat för? Jävla fuckin idioter. Det är säkert ni som lämnar kvar skräp i parkerna också.

Anyways. Vi såg alltså Moneybrother igår och det var tyvärr ingen jättespännande historia även om Wendin gjorde sitt bästa för att elda upp publiken. Till sin hjälp hade han återigen den eminente Viktor Brobacke och jag kommer aldrig tröttna av att se denne sprattelgubbe. Så fantastisk han är. Inte bara för att han aldrig kan stå still utan också för att det verkar inte finnas ett enda instrument han inte behärskar.

Hade jag valt setlist så hade jag strykt hälften av låtarna men som alltid gör han en fantastisk Blow him back to my arms och låten Just another summer passade ju alldeles utmärkt i regnet på Mosebackes utomhusscen.

Och ja, han kör fortfarande på scarf, ja.

Leace it to the Ark att fixa den bästa scenshowen med inte mindre än TRE klädbyten. Ruggigt läckert och proffsigt. Problemet med the Arks spelning, som jag sett fram emot länge länge, är att det blir ett konstigt tempo. Hacket mellan deras gamla superalster och de nya, lite råare låtarna är för stort. Ibland känns det som att det står två band på scen. Först det gamla predikarbandet som uppmanar till lyrisk allsång och lyckodans, sen det andra rockbandet som stoltserar med musikalisk genialitet. Det ena måste inte utesluta det andra, men igår blev det hackigt och jag tror nog tyvärr att de tappade en fjärdedel av publiken. Men jag finns kvar och har en önskelåt till nästa gång: Disease. Tack.