Vi saknar avlidne Staley men han ersätts bra av DuVall.

Jag har egentligen aldrig lyssnat på Alice in Chains, de hamnade i skuggan av min kärlek till den gode Kurt. Men det är tydligt att jag är rätt ensam om det. Jäklar vad folk! Jag kunde inte hjälpa att få tårar i ögonen när jag stod där och tänkte att ”för några år sedan så var det så här mycket folk framför Hawaii på Hultsfred”. Men vi får försöka gå vidare.

Jag insåg Alice storhet när en snubbe i svara kläder, svarta boots, svart hatt och blek som en vampyr kom springade, stressad out of his mind för att han missat första låten. Jag menar, grungekillar springer inte i onödan.

Folket!

…går garanterat till Vampire Weekend. Vi stod och blev hypnotiserade allihop av denna fagra dam som ändrade ögonfärg mellan rött och blått hela Beach Boys-spelningen. VW kommer onekligen till sin rätt i stekande sol, känns som jag återupptäckt dem här i Böörlänge.

För mig har VW alltid varit ett dussinband, ett i mängden av alla gladpopare. Och vissa band måste helt enkelt upplevas i rätt miljö och rätt tillstånd för att uppskattas till fullo. Så blev det idag. Solen sken, mina vänner var nära, publiken var dansglada och amerikanarna på riktigt gott festivalhumör. Då förstår man. Då inser man härligheten med ett gäng söta slynglar som spelar glad Beach-inspirerad musik med gitarren högt på magen. Fint så.

Som jag skrev, absolut inget fel på Hoffarnas publik. De är mer än villiga att dansa stenhårt trots stekhettan. Måste gillas. With that said…jag märker att jag verkligen inte gillar det här. Första gången jag hörde dem så tänkte jag ”näpp, inget för mig, för hetsigt och för omusikigt (bra ord va?)”. En av mina allra bästa vänner älskar dock pojkarna och har terroriserat mig med gruppen så länge att jag till slut började tänka ”hm, ja, det kanske inte är så dumt, det kanske är jag som inte fattar, det kanske är lite skoj partymusik ändå. röj liksom”. Men så står jag då här på Peace&Love i solen och känner att min första instinkt nog var rätt bra ändå.

Jag tycker inte killarna i bandet är tuffa där de hoppar runt och skriker. Och jag tycker inte att det är speciellt skoj humpa-pumpa-musik och jag tycker framför allt inte att de har några låtar. Efter en kvart märker man att varenda låt ju låter exakt likadant. Och då blir det inte så skoj längre.

MEN, publiken älskar det och det är väl egentligen det som räknas. Så röj på kära vänner, röj på.

Absolut inget fel på Hoffmaestros publik. Vilket ös!

I sängen har jag sällskap av Oprah. Jay-Z är där och visar henne hur man rappar. På lördag visar han oss! Känner mig redan bättre.

Inledde festivalsommaren med någon mystisk magsjuka, så här ligger jag på Hotell Brage i Borlänge med laptopen i sängen. Huah. MEN, man lär sig alltid nått nytt. Som igår. Vilken lycka att gå på vuxenkonsert a.k.a sittkonsert. Mycket skönt för min mage som kunde Arcade Fire-njuta trots knip.

Jag har drömt om det (på riktigt, alltså sovdrömt inte tankedrömt) och hoppats på det. Nu verkar det vara klart: Håkan Hellström till Way out west! Eftersom han firar 10 år som soloartist så ska han göra en Orup och spela debutskivan Känn ingen sorg för mig Göteborg. Dreams do come true alltså. Fan vad fint!

Herregud så bra det var. Över förväntan. Även för herr Larsson. Publiken var på topp. Nostalgin tjock. Johan Kinde vände skivor. Orup var i sitt esse, snygga kläder, bra röst, auw-auwen satt perfekt och rippad som aldrig förr. Nu drömmer jag vidare: Ratata?

Bästa låten för kvällen? Sandra har lagt upp den nedan. Njut!

Coolast av de coolaste: Missy Elliot är klar för Stockholm Jazzfestival. Det gillar vi!

En önskan till festivaldirektörn: varför inte satsa mer på gatumusik under festivalen. Vill vi inte komma åt lite New Orleans-stämning i vår fagra stad? Ge oss parader, ge oss saxblåsare i varje gathörn, ge oss spontanmusik i parkerna. Låt fler upptäcka jazz på ett lekfullt sätt och stäng inte in allt på Skeppsholmen.

Prince till Roskilde. Vänder det nu? Jag hoppas och har fortfarande inte gett upp om festivalsommaren 2010. Prince liksom!! Stort.