I en annan del av världen pågår nu storstora Glastonbury-festivalen. Och som det gamla Djungelordspråket lyder: När Glastonbury lever då regnar det. 

På söndag spelar Blur, vem bryr sig om regn då?

Alla ni som passat på att åka till Peace and Love redan nu är på rätt spår. Vädret schteker! Ikväll spelar bland annat den här snubben och vem skulle passa bättre än han på en festival som heter Fred och Kärlek? 

Se inte så sura ut, det ska ju bli fint väder ikväll!

Snart, snart blir det mer rock i bloggen. På söndag kokar Ullevi (nya? gamla? nya gamla? gamla nya? nygamla?) av AC/DC. 

Dags att blicka framåt, allas vår strulputte Pete Doherty är klar för Roskilde. Återstår att se om han kommer då han nyligen fått utegångsförbud och måste vara hemma senast klockan 19…

Ångande tunnelbane-trängsel 01:20.

…till WTAI så här i efterhand:

– möjlighet till tak eller regnskydd någonstans vore fint. 

– för att vi ska kunna jobba utan att förfrysa fingrarna önskas ett presscentra med väggar så man slipper arktisvindarna.

– att stänga serveringarna upp till en timma innan sista bandet ens spelat klart känns både taskigt mot oss och oekonomiskt för er.

– man kanske kan samarbeta med SL så det sätts in några extravagnar eller bussar vid hemfärd mitt i natten? Visserligen klagar jag inte på att jag fick gnugga rumpa med Howlin Pelle i tunnelbanan på väg hem, men alla kan ju inte ha den lyxen.

Annars, tack för en trevlig festival, ses om ett år!

Nick Cave direkt från Where the action is.

Så var det dags för festivalens sista och tunga akt. När regnet öser ner och himlen är svartare än i Mordor är Nick Caves musik passande dystopisk.

Souligt och allt sånt. Duffy levererar Warwick Avenue.