Asha Ali spelar imorgon men är på plats redan ikväll för att spana in Pretenders och Neil Young. 

– Jag är ju lite för ung för att komma ihåg dem (Pretenders)från förr men det är riktigt riktigt bra även idag. De gjorde en väldigt schysst spelning, säger hon.

Jag fick, av kollegan Klick-Anders, ett fotopass, så jag kan gå fram längst fram vid scen för att ta bra och närgångna bilder. Typ på Dennis Lyxéns skrev. Jag känner bara…hör jag hemma där med min mobilkamera? Viss prestationsångest infinner sig.

Seasick, eller Sleaveless, signerar skivor och snackar med fansen. Låååång kö för den mannen I’ll tell you.

Seasick manglar på sin 3-strängade gitarr, med sig har han en alldeles egen hillbilly på trummor.

En del kallar honom Seasick Steve, jag kallar honom av någon anledning Sleaveless Steve. Han är, oavsett vilket, coolast på hela WTAI.

Adiam Dymott tillsammans med Tomas Rusiak på den dära gitarren. Står farligt nära högtalaren.

Adiam Dymott rockar så hårt så, ja, hon spricker ju inte, men hyfsat nära.

Förbrödring mellan kasterna. De försöker skilja VIP och vanliga besökare åt, men vi är starkare än så. Ner med muren!

Nu ljuger jag inte, men när Perssons Pack gick på scen så slutade regnet. Ren magi. Allt som saknas nu är en Scocco i kortbyxor.

Har precis klivit av scenen efter första festivalgiget den här sommaren. Trots regn och blåst så var det mycket folk som hade tagit sig ut för att lyssna på de första banden som öppnade Where the action is  Jag måste säga att jag är extremt impad att de pallade. Själv är jag, så här en stund efter spelningen, fortfarande stelfrusen av kylan. Dagen till ära hade jag bara tagit med mig en pytteliten klänning, i hopp om sommarvärme. Så nu får jag ta mitt kast och sitta här och huttra. Men vi är ändå jättenöjda med spelningen, jag och bandet. Det känns kul att festivalsommaren har börjat nu och vi ser fram emot alla sommarens gig!  

Linda ”Miss Li” Carlsson