Tillägg angående Laleh: herreminjävlar vilken god människa. På riktigt urhärlig. Och inte att jag försöker vara ironisk nu utan seriöst skithärlig tjej. Genuint snäll. Hur många tackar scenteknikerna under pågående konsert liksom? Fin.

Är inget jättefan av Lalehs – ska man kalla det världsmusik(?) – men hon har en stark skara människor som fullkomligt älskar hennes blandning av skörhet och sällan skådad styrka. Bakom allt flum finns en vilja av freaking granit som man måste älska.

Fågeln ba’ whatever.

Problemet med WOW och sol är att man lätt fastnar i trevligt-gäng-hänger. Nu spelar Common och jag måste slita mig från detta härliga!

Everyboda really wanna say wazzaup! A$AP har en sjukt bra publik men frågan är: förtjänar han den? Emellanåt ja men ganska ofta blir det segt och lite för mycket av en axelryckning tyvärr. Hade önskat lite mer juice i mikrofonen.

Man hade önskat att det alltid var som i Lions Roar. Hellre Janis Joplin än June Carter.

Det har regnat här i Gbg idag. Alla prognoser sa sol. Men det regna och regna. Känns som att det var förutbestämt. För när First Aid Kit välkomnar oss till Slottskogen i 70-talsskrud så spricker molnen upp. Bra producerat! Stämningen är lugn men för ett band så här tidigt på dagen – fullsmockat. Att de körde sin hyllning till Fleet Foxes som gjorde uppvaknandet känns ytterligare som en sak nån däruppe planerat väl! The word of the day: June Carter.

SOM man älskar denna Dennis Lyxén!

Vi försöker rapportera för fullt men då trycket här är något vi aldrig upplevt i Gbg så kommer det bli knapphändigt. Vi är glada om vi får fram en signal varannan timma. Just nu iaf: vackra Florence med vackra rösten med vackra sångerna. Publiken är såld och vi med dem.

Till tonerna av Deportees köar vi långsamt långsamt för att få komma in till festivalen. Så…snart kör vi