Nu väntar vi på tredje…
Och det blev det. Men exakt kl 23.55 gick han av för sista gången.
De som väntat på hitsen fick höra så gott som det mesta om än i korta versioner. Purple rain och Nothing compares to u fick dock sin tid.
Svårt att jämföra med den magiska Göteborgsnatten, men en hög lägstanivå har han.

Flera låtar från Montreux-setet hittills.
Guitar, Plectrum Electrum, Fixurselfup…
Han växlar mellan gitarr, piano och fridans runt scenen.

– Hello Stockholm, säger han och presenterar sitt band.
– And my name is Laura Mvula, säger han som en hyllning till den tidigare artisten.
Sen ”nu ska vi jamma lite”. Och det gör han.

Ingen Prince, nästan en timme senare.
För att han väntar på att mörkret ska lägga sig?
En tjej i bandet kom iaf ut och sa att han var på väg och påminde alla om att inte fota eller filma.
– Vi har lagt ned mkt tid på den här showen och vill att ni ska njuta av den i stället för att se den genom en skärm eller ta bilder av dålig kvalitet som inte fångar stunden.

När klockan var 20.30 (då den lila mannen skulle gått på scenen) sköts ett lila konfettiregn ut i publikhavet.
Det var populärt.

För den som är intresserad av kändisar: de jag sett hittills här är Måns och Felix Herngren, Özz Nujen, Stephen Simmonds, Lisbeth Åkerman, Papa Dee, Kayo, Henrik Johnsson, Elsa Billgren…

När klockan var 20.30 (då den lila mannen skulle gått på scenen) sköts ett lila konfettiregn ut i publikhavet.
Det var populärt.

Hon sjunger som en gudinna, denna Birmingham-kvinna.
Soulig jazz med fiol, bas och cello.
Redan trångt framför scenen med folk som börjat positionera sig inför Prince.

– These shades are not some Bono:esque fashion, säger Bragg när han kliver på scenen.
Som vanligt är mellansnacket minst lika njutbart som musiken.
– Jag tog en promenad runt hamnen i Stockholm. Kunde inte bestämma om jag skulle gå på Vasamuseet eller ABBA-museet.

Inför Woody Guthries ”Fascists are bound to lose” berättar han om English Defence league som öppnat lokalkontor för britter på spanska solkusten.
– En sak som är gemensamt för fascister är att de saknar humor.

Ni som var på Way out west förra året minns armrörelserna som Bragg uppmanar oss göra under parollen ”Drop the debt” för fattiga länder.
Repris på den i år.

Myndighetssnubben som mätte decibel på Rodriguez-konserten.
Högre ljudnivå har uppmätts på ett bibliotek…

Mariam har en liten solfjäder för att försöka mota värmen, men damn! It’s hot in herre.
Wildbirds and peacedrums-sångerskans egna konstellation bjuder på känslosam pop med en lätt air av soul. Oerhört vackert.