Knökfullt när ASAP Rocky går på scenen. Längtan efter bra hiphop har varit stor…
Synd bara på det kassa ljudet.

Frida Hyvönen i solsken hade varit aningen mer underbart om inte Frank Ocean precis ställt in sin konsert.
Fruktansvärt jävla deppigt.

Jonathan Richman med gitarr och trumma. Himla fint.

Kommer se ut som en alien invasion ikväll.

Damon Albarn på utflykt ute i publiken.

Blur är ett band som inte verkar superförtjusta i nostalgi. De spelar sina nya låtar ”The Puritan” och ”Under the westway”, gör nån gammal b-sida, har med en indisk musiker och en fyramannakör för att bidra till gospelkänslan. Många i publiken tröttnade på att vänta på hitsen.

Jag tyckte de kändes pigga för att vara en återförening. Damon mjuknade och log till och med mot slutet. Han sa att detta var en skön och avslappnad uppladdning inför ett ”formal gig” på söndag. OS-avslutningen, I guess.

Annars var det en väldigt singer/songwriter-betonad dag. Även om jag älskar både First Aid Kit och Bon Iver blev det lite väl mycket.

Skönt att få ett avbrott med hiphop och Jean Grae på Linnéscenen.

I JC:s tält tog sedan vår vän Jocke saken i egna händer när bollen fastnade i flipperspelet…

Kvällen avslutades på Trägår’n med Niki & the dove. Mycket trevligt.

I dag då? Kommer Frank Ocean? Kan Asap Rocky leva upp till hypen? Hur bra kommer Odd Future vara?

Sen självklart. Kraftwerk.

På grund av oöverstigliga tekniska problem har bloggen legat nere under större delen av kvällen.
Det beklagar vi enormt.
Hoppas kunna publicera de bilder och klipp vi bunkrat upp under kvällen nu på lördag förmiddag.
Det jag kan säga är att Blur var väldigt bra. De gör det här med återförening väldigt värdigt. Dock verkade folk där som bara gillar Song 2 och Country house tröttna när de körde sina mer obskyra låtar.
Jag är obeskrivligt lycklig över att ha fått höra ”This is a low” live i alla fall.

Konst skapas inför våra ögon…

Billy Bragg står för det hittills smartaste och roligaste mellansnacket på Way out West.
Det handlade bland annat att de bästa rockartisterna skriver sin musik med ena handen innanför byxan. Och att hans publik består av ganska många geologer.