Att jag ikväll fått höra As tears go by live för första gången i mitt liv gör mig obeskrivligt lycklig.
Tyvärr kändes Marianne Faithfull ganska trött ikväll. Redan under andra låten satte hon sig för att vila. Sen hade hon svårt att komma ihåg text och rökte medan hon sjöng.
Men vafan, hon har förtjänat att ta det lite lugnt.
Ultracool kvinna.

Gott om folk. Fint område. Gillar Stockholm Music & Arts.
Om inte skyarna hade öppnat sig och stoppat Frida Hyvönen i förtid (mitt under Terribly dark) hade det varit ännu mer perfekt…

Hon var 30 min sen, ofokuserad och skulle hedra oss i Oslo med Redemption song. Hon bad sen om ursäkt för ortsmisstaget, men ja.
Stor besvikelse.

Mer om vistelsen här.

Men vi fick i alla fall lite fyrverkerier på slutet.

Litet exempel på hur det lät (sorry för värdelöst foto, vinkel och skak-nivå).

Jag missade början av konserten men kommer perfekt till extranumret ”Axel Landqvists park” – en av mina absoluta favoritlåtar.
Det låter extremt mäktigt.

The-Dream gör just nu en ganska lysande spelning inne på Graceland, men det är bara halvfullt.
Publiken som dansar loss är desto mer entusiastisk.
Mannen på scen har en enorm repertoar av låtar om att ligga.

Alltså, folk vill dansa, den saken är klar.
Det går knappt att röra sig i trängseln. Men jag förstår dem, Skrillex har hitsen och det är tillräckligt egensinnigt för att inte försvinna i mängden.
Jag kan bara gissa hur maffigt det hade varit som klubbspelning.

Igår missade jag när han spelade ensam, i dag passar jag på att se Israel Nash Gripka med fullt band.
Riktigt j-a fint.

Hon är här.

Om fyra stimmar ska hon stå på Peace & Loves största scen Utopia.

Jag har höga förhoppningar.

Solen skiner. Vi har det trevligt. Jag får höra ”Simple song”. Är nöjd.