Grevar, groggar och bängen.
Musik och text känns aningen daterad, men publiken kan det här.
Tre penisar kom också för att lyssna på proggmusik.

Men det är också tanken.
Far & Son (Frej Larsson och Simon Gärdenfors) gör nån slags buskis-hiphop och slår sönder en kokainpinata på scen.
Alltså, jag vet inte om det är min trötthet som talar, men fan, jag skrattar.

Nu har vi även haft aktieregn och utdelning av bronskondom där priset är att få ha sex med Far & Son (citat: ”Far & Son slickar ditt anus till extas”).
Humorn är väl inte för finkänsliga öron direkt.

Det är vid såna här tillfällen man älskar lilla Teaterladan i Hultsfred.
Lysande svensk hiphop.

…i dimman är trasselsuddet Robert Smith.
Det låter helt ok, men jag skulle ljuga om jag sa att de såg inspirerade ut.
Cashen ska in.

Bättre än bandnamnet, thank god.
Inne i gamla Teaterladan igen, så fint.

Nu Cardigans med kolsvart Nina Persson. Ganska fint, men vi hade nog behövt manisk dans nu.

Ångest. Hoppas bota den med 36 låtar The Cure senare.

Så härligt att man inte behöver välja!
Fin utsikt från Operatältet där den försenade matchen spelas.

Jag måste säga att jag inte trodde Kasabian skulle dra så stora skaror som de gör i dag. Men visst, första gången i Sverige och allt.

…med Krunegård i bakgrunden.
När Sverige-matchen börjar tar så gott som hela festivalprogrammet paus.
Men skärmarna är ju så små, Hultan…