Ok, det är party, jag fattar. Men BRA är det faktiskt inte. Och då gillar jag ändå mycket i den breda genren dansmusik.

En lördag i Gbg blir man återigen frälst av en av världens skickligaste frontmän. Jarvis, en av få gubbar som kommer undan med att nästan bara sjunga om sex. Efter en rivstart med Do you remember the first time, sen Disco 2000 sänks tempot i This is hardcore men exploderar igen med Mis-Shapes och Common People.

Lovely. Check this out:

Jarvis tar en vilopaus efter att ha delat ut godis och en öl till publiken.

Wiz Khalifa, en liten tatuerad snubbe med känsla för rhymes.

Säkert! visar att vinrött inte behöver betyda julafton. Så fint och sympatiskt också.

Publikfriande? Nu kör de en cover på Robyns ”Call your girlfriend”. Trevligt.

Noah and the Whale-snubben är ju kriminellt söt – gillar även den könlösa dekorationen bakom. Kanske inte helt redo för en så stor scen bara.

Mannen med masken och hans storväxta vän bjuder på ”eklektisk” hiphop. MS Röj, förlåt Doom.

Gubbrock av den mer sympatiska sorten – Jayhawks för dagen utrustad med en vikarierande norsk trummis. De berättade även att de åkt tåg som blev buss som blev tåg som blev buss igen för att komma hit. SJ bjuder  på upplevelser som vanligt.

”Vafan är det som låter?” är en vanlig fråga på området. Svar: Det här. En party-kuvös inne på backstage. Patrik Sjöberg spelar skivor här kl 16.

Anna Järvinen i vit, skir klänning spelar sin fina pop i Linnétältet.